Proverbi 14
1 La sapienza di una massaia costruisce la casa, la stoltezza la demolisce con le mani.
Genom visa qvinnor varder huset bygdt; men en galen bryter det neder med sina åthäfvor.
2 Chi procede con rettitudine teme il Signore, chi si scosta dalle sue vie lo disprezza.
Den som Herran fruktar, han går på rätta vägen; men den honom föraktar, han viker af hans väg.
3 Nella bocca dello stolto c'è il germoglio della superbia, ma le labbra dei saggi sono la loro salvaguardia.
Dårar tala tyranniskt; men de vise bevara sin mun.
4 Senza buoi, niente grano, l'abbondanza del raccolto sta nel vigore del toro.
Der icke oxar äro, der är krubban ren; men der oxen hafver nog skaffa, der är nog inkommande.
5 Il testimone vero non mentisce, quello falso spira menzogne.
Ett troget vittne ljuger icke; men ett falskt vittne talar dristeliga lögn.
6 Il beffardo ricerca la sapienza ma invano, la scienza è cosa facile per il prudente.
Bespottaren söker vishet, och finner henne intet; men dem förståndiga är vishet lätt.
7 Allontànati dall'uomo stolto, e non ignorerai le labbra sapienti.
Kommer du till en dåra, der finner du icke ett förnumstigt ord.
8 La sapienza dell'accorto sta nel capire la sua via, ma la stoltezza degli sciocchi è inganno.
Det är dens klokas vishet, att han aktar uppå sin väg; men det är ens dåras galenskap, att det är alltsammans bedrägeri med honom.
9 Fra gli stolti risiede la colpa, fra gli uomini retti la benevolenza.
De dårar drifva deras gabberi med syndene; men de fromme hafva lust till de fromma.
10 Il cuore conosce la propria amarezza e alla sua gioia non partecipa l'estraneo.
När hjertat sörjandes är, så hjelper ingen utvärtes glädje.
11 La casa degli empi rovinerà, ma la tenda degli uomini retti avrà successo.
De ogudaktigas hus varder förgjordt; men de frommas hydda skall grönskas.
12 C'è una via che sembra diritta a qualcuno, ma sbocca in sentieri di morte.
Mångom behagar en väg väl; men på ändalyktene leder han honom till döden.
13 Anche fra il riso il cuore prova dolore e la gioia può finire in pena.
Efter löje kommer sorg, och änden på glädjene är ångest.
14 Chi è instabile si sazierà dei frutti della sua condotta, l'uomo dabbene si sazierà delle sue opere.
Ene lösaktiga mennisko varder gåendes såsom han handlar; men en from man skall vara öfver honom.
15 L'ingenuo crede quanto gli dici, l'accorto controlla i propri passi.
En fåkunnig man tror hvart ord; men en förståndig man aktar på sin gång.
16 Il saggio teme e sta lontano dal male, lo stolto è insolente e presuntuoso.
En vis man hafver fruktan, och flyr det arga; men en dåre söker fram dristeliga.
17 L'iracondo commette sciocchezze, il riflessivo sopporta.
En otålig menniska gör galen ting; men en försigtig man hatar det.
18 Gli inesperti erediteranno la stoltezza, i prudenti si coroneranno di scienza.
De flåkote handla ovarliga; men det är de förståndigas krona, att de varliga handla.
19 I malvagi si inchinano davanti ai buoni, gli empi davanti alle porte del giusto.
De onde måste buga för de goda, och de ogudaktige uti dens rättfärdigas portom.
20 Il povero è odioso anche al suo amico, numerosi sono gli amici del ricco.
En fattigan hatar ock hans näste; men de rike hafva många vänner.
21 Chi disprezza il prossimo pecca, beato chi ha pietà degli umili.
Syndaren föraktar sin nästa; men säll är den som förbarmar sig öfver den elända.
22 Non errano forse quelli che compiono il male? Benevolenza e favore per quanti compiono il bene.
De som med illfundighet umgå, dem skall det fela; men der som godt tänka, dem skall trohet och godhet vederfaras.
23 In ogni fatica c'è un vantaggio, ma la loquacità produce solo miseria.
Der man arbetar, der är nog; men der man umgår med ordom, der är fattigdom.
24 Corona dei saggi è la loro accortezza, corona degli stolti la loro stoltezza.
Dem visom är deras rikedom en krona; men de dårars galenskap blifver galenskap.
25 Salvatore di vite è un testimone vero; chi spaccia menzogne è un impostore.
Ett troget vittne friar lifvet; men ett falskt vittne bedrager.
26 Nel timore del Signore è la fiducia del forte; per i suoi figli egli sarà un rifugio.
Den som Herran fruktar, han hafver ett tryggt fäste, och hans barn varda också beskärmad.
27 Il timore del Signore è fonte di vita, per evitare i lacci della morte.
Herrans fruktan är lifsens källa, att man må undfly dödsens snaro.
28 Un popolo numeroso è la gloria del re; la scarsità di gente è la rovina del principe.
Der en Konung mycket folk hafver, det är hans härlighet; men der litet folk är, det gör en herra blödig.
29 Il paziente ha grande prudenza, l'iracondo mostra stoltezza.
Den som tålig är, han är vis; men den som otålig är, han uppenbarar sin galenskap.
30 Un cuore tranquillo è la vita di tutto il corpo, l'invidia è la carie delle ossa.
Ett blidt hjerta är kroppsens lif; men afund är var i benen.
31 Chi opprime il povero offende il suo creatore, chi ha pietà del misero lo onora.
Den som försmäder den fattiga, han lastar hans skapare; men den som förbarmar sig öfver den fattiga, han ärar Gud.
32 Dalla propria malvagità è travolto l'empio, il giusto ha un rifugio nella propria integrità.
Den ogudaktige består icke uti sine olycko; men den rättfärdige är ock i dödenom frimodig.
33 In un cuore assennato risiede la sapienza, ma in seno agli stolti può scoprirsi?
Uti dens förståndigas hjerta hvilar visheten, och varder uppenbar ibland dårar.
34 La giustizia fa onore a una nazione, ma il peccato segna il declino dei popoli.
Rättfärdighet upphöjer ett folk; men synd är folkets förderf.
35 Il favore del re è per il ministro intelligente, il suo sdegno è per chi lo disonora.
En klok tjenare behagar Konungenom väl; men en skamlig tjenare lider han icke.
