Proverbi 12
1 Chi ama la disciplina ama la scienza, chi odia la correzione è stolto.
Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.
2 Il buono si attira il favore del Signore, ma egli condanna l'intrigante.
Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.
3 Non resta saldo l'uomo con l'empietà, ma la radice dei giusti non sarà smossa.
Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.
4 La donna perfetta è la corona del marito, ma quella che lo disonora è come carie nelle sue ossa.
En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.
5 I pensieri dei giusti sono equità, i propositi degli empi sono frode.
De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.
6 Le parole degli empi sono agguati sanguinari, ma la bocca degli uomini retti vi si sottrarrà.
De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.
7 Gli empi, una volta abbattuti, più non sono, ma la casa dei giusti sta salda.
De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.
8 Un uomo è lodato per il senno, chi ha un cuore perverso è disprezzato.
I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.
9 Un uomo di poco conto che basta a se stesso vale più di un uomo esaltato a cui manca il pane.
Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.
10 Il giusto ha cura del suo bestiame, ma i sentimenti degli empi sono spietati.
Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.
11 Chi coltiva la sua terra si sazia di pane, chi insegue chimere è privo di senno.
Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.
12 Le brame dell'empio sono una rete di mali, la radice dei giusti produce frutti.
Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.
13 Nel peccato delle sue labbra si impiglia il malvagio, ma il giusto sfuggirà a tale angoscia.
Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden
14 Ognuno si sazia del frutto della sua bocca, ma ciascuno sarà ripagato secondo le sue opere.
Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.
15 Lo stolto giudica diritta la sua condotta, il saggio, invece, ascolta il consiglio.
Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.
16 Lo stolto manifesta subito la sua collera, l'accorto dissimula l'offesa.
Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam
17 Chi aspira alla verità proclama la giustizia, il falso testimone proclama l'inganno.
Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.
18 V'è chi parla senza riflettere: trafigge come una spada; ma la lingua dei saggi risana.
Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.
19 La bocca verace resta ferma per sempre, la lingua bugiarda per un istante solo.
Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.
20 Amarezza è nel cuore di chi trama il male, gioia hanno i consiglieri di pace.
De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.
21 Al giusto non può capitare alcun danno, gli empi saranno pieni di mali.
Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.
22 Le labbra menzognere sono un abominio per il Signore che si compiace di quanti agiscono con sincerità.
En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.
23 L'uomo accorto cela il sapere, il cuore degli stolti proclama la stoltezza.
En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.
24 La mano operosa ottiene il comando, quella pigra sarà per il lavoro forzato.
De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.
25 L'affanno deprime il cuore dell'uomo, una parola buona lo allieta.
Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.
26 Il giusto è guida per il suo prossimo, ma la via degli empi fa smarrire.
Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.
27 Il pigro non troverà selvaggina; la diligenza è per l'uomo un bene prezioso.
Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.
28 Nella strada della giustizia è la vita, il sentiero dei perversi conduce alla morte.
På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.
