Proverbi 12
1 Chi ama la disciplina ama la scienza, chi odia la correzione è stolto.
Den sig gerna straffa låter, han varder klok; men den der ostraffad vara vill, han blifver en dåre.
2 Il buono si attira il favore del Signore, ma egli condanna l'intrigante.
Den der from är, honom vederfars tröst af Herranom; men en ond man varder förkastad.
3 Non resta saldo l'uomo con l'empietà, ma la radice dei giusti non sarà smossa.
Ett ogudaktigt väsende främjar menniskona intet; men dens rättfärdigas rot skall blifva.
4 La donna perfetta è la corona del marito, ma quella che lo disonora è come carie nelle sue ossa.
En idog qvinna är sins mans krona; men en oidog är såsom var i hans ben.
5 I pensieri dei giusti sono equità, i propositi degli empi sono frode.
De rättfärdigas tankar äro redelige; men de ogudaktigas anslag äro bedrägeri.
6 Le parole degli empi sono agguati sanguinari, ma la bocca degli uomini retti vi si sottrarrà.
De ogudaktigas anslag vakta efter blod; men de frommas mun friar dem.
7 Gli empi, una volta abbattuti, più non sono, ma la casa dei giusti sta salda.
De ogudaktige skola varda omstörte, och icke mer vara till; men dens rättfärdigas hus blifver beståndandes.
8 Un uomo è lodato per il senno, chi ha un cuore perverso è disprezzato.
Ett godt råd varder (dock på ändalyktene) lofvadt; men arg list kommer på skam.
9 Un uomo di poco conto che basta a se stesso vale più di un uomo esaltato a cui manca il pane.
Den som ringa är, och tager vara uppå sitt, han är bättre än den der stor vill vara, och honom fattas bröd.
10 Il giusto ha cura del suo bestiame, ma i sentimenti degli empi sono spietati.
Den rättfärdige förbarmar sig öfver sin ök; men de ogudaktigas hjerta är obarmhertigt.
11 Chi coltiva la sua terra si sazia di pane, chi insegue chimere è privo di senno.
Den som sin åker brukar, han skall få bröd tillfyllest; men den som går efter de ting, som intet af nödene äro, han är en dåre.
12 Le brame dell'empio sono una rete di mali, la radice dei giusti produce frutti.
Dens ogudaktigas lust är till att göra skada; men dens rättfärdigas rot skall bära frukt.
13 Nel peccato delle sue labbra si impiglia il malvagio, ma il giusto sfuggirà a tale angoscia.
Den onde varder gripen i sin egen falska ord; men den rättfärdige undkommer ångest.
14 Ognuno si sazia del frutto della sua bocca, ma ciascuno sarà ripagato secondo le sue opere.
Mycket godt kommer enom genom munsens frukt; och menniskone varder vedergullet efter som hennes händer förtjent hafva.
15 Lo stolto giudica diritta la sua condotta, il saggio, invece, ascolta il consiglio.
Enom dåra behagar hans sed väl; men den der råde lyder, han är vis.
16 Lo stolto manifesta subito la sua collera, l'accorto dissimula l'offesa.
En dåre beviser sina vrede snarliga; men den der smälek fördöljer, han är vis.
17 Chi aspira alla verità proclama la giustizia, il falso testimone proclama l'inganno.
Den som sannfärdig är, han säger hvad rätt är; men ett falskt vittne bedrager.
18 V'è chi parla senza riflettere: trafigge come una spada; ma la lingua dei saggi risana.
Den der ovarliga talar, han stinger såsom ett svärd; men de visas tunga är helsosam.
19 La bocca verace resta ferma per sempre, la lingua bugiarda per un istante solo.
En sannfärdig mun består evigliga; men en falsk tunga består icke länge.
20 Amarezza è nel cuore di chi trama il male, gioia hanno i consiglieri di pace.
De som något ondt råda, bedraga sig sjelfva; men de som tillfrid råda, de skola glädja sig deraf.
21 Al giusto non può capitare alcun danno, gli empi saranno pieni di mali.
Dem rättfärdiga varder intet ondt vederfarandes; men de ogudaktige skola med olycko fulla varda.
22 Le labbra menzognere sono un abominio per il Signore che si compiace di quanti agiscono con sincerità.
Falske munnar äro Herranom en styggelse; men de som troliga handla, de behaga honom väl.
23 L'uomo accorto cela il sapere, il cuore degli stolti proclama la stoltezza.
En vis man gör icke mycket af sin klokhet; men de dårars hjerta utropar sin dårskap.
24 La mano operosa ottiene il comando, quella pigra sarà per il lavoro forzato.
En trifven hand skall varda väldig; men den som som lat är, hon måste skatt gifva.
25 L'affanno deprime il cuore dell'uomo, una parola buona lo allieta.
Sorg i hjertana kränker; men ett vänligit ord fröjdar.
26 Il giusto è guida per il suo prossimo, ma la via degli empi fa smarrire.
Den rättfärdige hafver bättre än hans näste; men de ogudaktigas väg förförer dem.
27 Il pigro non troverà selvaggina; la diligenza è per l'uomo un bene prezioso.
Enom latom lyckas icke hans handel; men en trifven menniska varder rik.
28 Nella strada della giustizia è la vita, il sentiero dei perversi conduce alla morte.
På rättom väg är lif, och på farnom stig är ingen död.
