Giobbe 6
1 Allora Giobbe rispose:
Job svarade, och sade:
2 Se ben si pesasse il mio cruccio e sulla stessa bilancia si ponesse la mia sventura...
När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,
3 certo sarebbe più pesante della sabbia del mare! Per questo temerarie sono state le mie parole,
Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.
4 perché le saette dell'Onnipotente mi stanno infitte, sì che il mio spirito ne beve il veleno e terrori immani mi si schierano contro!
Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.
5 Raglia forse il somaro con l'erba davanti o muggisce il bue sopra il suo foraggio?
Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.
6 Si mangia forse un cibo insipido, senza sale? O che gusto c'è nell'acqua di malva?
Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?
7 Ciò che io ricusavo di toccare questo è il ributtante mio cibo!
Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.
8 Oh, mi accadesse quello che invoco, e Dio mi concedesse quello che spero!
O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;
9 Volesse Dio schiacciarmi, stendere la mano e sopprimermi!
Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;
10 Ciò sarebbe per me un qualche conforto e gioirei, pur nell'angoscia senza pietà, per non aver rinnegato i decreti del Santo.
Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.
11 Qual la mia forza, perché io possa durare, o qual la mia fine, perché prolunghi la vita?
Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?
12 La mia forza è forza di macigni? La mia carne è forse di bronzo?
Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.
13 Non v'è proprio aiuto per me? Ogni soccorso mi è precluso?
Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.
14 A chi è sfinito è dovuta pietà dagli amici, anche se ha abbandonato il timore di Dio.
Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.
15 I miei fratelli mi hanno deluso come un torrente, sono dileguati come i torrenti delle valli,
Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.
16 i quali sono torbidi per lo sgelo, si gonfiano allo sciogliersi della neve,
Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.
17 ma al tempo della siccità svaniscono e all'arsura scompaiono dai loro letti.
Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.
18 Deviano dalle loro piste le carovane, avanzano nel deserto e vi si perdono;
Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.
19 le carovane di Tema guardano là, i viandanti di Saba sperano in essi:
De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.
20 ma rimangono delusi d'avere sperato, giunti fin là, ne restano confusi.
Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.
21 Così ora voi siete per me: vedete che faccio orrore e vi prende paura.
Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.
22 Vi ho detto forse: «Datemi qualcosa» o «dei vostri beni fatemi un regalo»
Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?
23 o «liberatemi dalle mani di un nemico» o «dalle mani dei violenti riscattatemi»?
Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?
24 Istruitemi e allora io tacerò, fatemi conoscere in che cosa ho sbagliato.
Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.
25 Che hanno di offensivo le giuste parole? Ma che cosa dimostra la prova che viene da voi?
Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?
26 Forse voi pensate a confutare parole, e come sparsi al vento stimate i detti di un disperato!
I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.
27 Anche sull'orfano gettereste la sorte e a un vostro amico scavereste la fossa.
I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.
28 Ma ora degnatevi di volgervi verso di me: davanti a voi non mentirò.
Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.
29 Su, ricredetevi: non siate ingiusti! Ricredetevi; la mia giustizia è ancora qui!
Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.
30 C'è forse iniquità sulla mia lingua o il mio palato non distingue più le sventure?
Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.
