Giobbe 5
1 Chiama, dunque! Ti risponderà forse qualcuno? E a chi fra i santi ti rivolgerai?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Poiché allo stolto dà morte lo sdegno e la collera fa morire lo sciocco.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Io ho visto lo stolto metter radici, ma imputridire la sua dimora all'istante.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 I suoi figli sono lungi dal prosperare, sono oppressi alla porta, senza difensore;
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 l'affamato ne divora la messe e gente assetata ne succhia gli averi.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Non esce certo dalla polvere la sventura né germoglia dalla terra il dolore,
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 ma è l'uomo che genera pene, come le scintille volano in alto.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Io, invece, mi rivolgerei a Dio e a Dio esporrei la mia causa:
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 a lui, che fa cose grandi e incomprensibili, meraviglie senza numero,
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 che dà la pioggia alla terra e manda le acque sulle campagne.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Colloca gli umili in alto e gli afflitti solleva a prosperità;
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 rende vani i pensieri degli scaltri e le loro mani non ne compiono i disegni;
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 coglie di sorpresa i saggi nella loro astuzia e manda in rovina il consiglio degli scaltri.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Di giorno incappano nel buio e brancolano in pieno sole come di notte,
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 mentre egli salva dalla loro spada l'oppresso, e il meschino dalla mano del prepotente.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 C'è speranza per il misero e l'ingiustizia chiude la bocca.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Felice l'uomo, che è corretto da Dio: perciò tu non sdegnare la correzione dell'Onnipotente,
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 perché egli fa la piaga e la fascia, ferisce e la sua mano risana.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Da sei tribolazioni ti libererà e alla settima non ti toccherà il male;
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 nella carestia ti scamperà dalla morte e in guerra dal colpo della spada;
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 sarai al riparo dal flagello della lingua, né temerai quando giunge la rovina.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Della rovina e della fame ti riderai né temerai le bestie selvatiche;
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 con le pietre del campo avrai un patto e le bestie selvatiche saranno in pace con te.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Conoscerai la prosperità della tua tenda, visiterai la tua proprietà e non sarai deluso.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Vedrai, numerosa, la prole, i tuoi rampolli come l'erba dei prati.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Te ne andrai alla tomba in piena maturità, come si ammucchia il grano a suo tempo.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Ecco, questo abbiamo osservato: è così. Ascoltalo e sappilo per tuo bene.
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
