< Giobbe 41 >
1 Puoi tu pescare il Leviatan con l'amo e tener ferma la sua lingua con una corda,
Kan du draga Leviathan med en krok, och fatta hans tungo med ett snöre?
2 ficcargli un giunco nelle narici e forargli la mascella con un uncino?
Kan du sätta honom en ring i näsona, och borra honom hans kindben igenom med en syl?
3 Ti farà forse molte suppliche e ti rivolgerà dolci parole?
Menar du, att han skall mycket bedjas före, eller smeka dig?
4 Stipulerà forse con te un'alleanza, perché tu lo prenda come servo per sempre?
Menar du, att du kan göra ett förbund med honom, att du må hafva honom till en träl evinnerliga?
5 Scherzerai con lui come un passero, legandolo per le tue fanciulle?
Kan du spela med honom såsom med en fogel; eller binda honom dinom pigom?
6 Lo metteranno in vendita le compagnie di pesca, se lo divideranno i commercianti?
Menar du, att sällskapet skola skära honom sönder, att han blifver utdelad ibland köpmännerna?
7 Crivellerai di dardi la sua pelle e con la fiocina la sua testa?
Kan du fylla ena not med hans hud, och någon fiskaryssjo med hans hufvud?
8 Metti su di lui la mano: al ricordo della lotta, non rimproverai!
När du kommer dina hand vid honom, så kom ihåg, att det en strid är, den du icke uthålla kan.
9 Ecco, la tua speranza è fallita, al solo vederlo uno stramazza.
Si, hans hopp skall fela honom, och han skall uppenbarligen fördrifven varda.
10 Nessuno è tanto audace da osare eccitarlo e chi mai potrà star saldo di fronte a lui?
Ingen är så dristig, att han honom uppväcka tör. Ho är då den, som för mig bestå kan?
11 Chi mai lo ha assalito e si è salvato? Nessuno sotto tutto il cielo.
Ho hafver något gifvit mig tillförene, att jag må honom det vedergälla? Mitt är allt det under hela himmelen är.
12 Non tacerò la forza delle sue membra: in fatto di forza non ha pari.
Jag vill icke förtiga hans kraft; ej heller hans magt, eller huru välskapad han är.
13 Chi gli ha mai aperto sul davanti il manto di pelle e nella sua doppia corazza chi può penetrare?
Ho kan upptäcka honom hans kläde? Eller ho tör vågat, att fatta honom i tänderna?
14 Le porte della sua bocca chi mai ha aperto? Intorno ai suoi denti è il terrore!
Ho kan öppna hans anletes kindben? Förskräckeliga stå hans tänder allt omkring.
15 Il suo dorso è a lamine di scudi, saldate con stretto suggello;
Hans fjäll äro lika som sköldar, sammanfäste hvar i annan.
16 l'una con l'altra si toccano, sì che aria fra di esse non passa:
Det ena hänger in i det andra, så att vädret icke går deremellan;
17 ognuna aderisce alla vicina, sono compatte e non possono separarsi.
Det hänger hvar i annan, och hålla sig tillsammans, så att de icke kunna skiljas åt.
18 Il suo starnuto irradia luce e i suoi occhi sono come le palpebre dell'aurora.
Hans njusande är såsom ett glimmande ljus; hans ögon äro såsom morgonrodnans ögnahvarf.
19 Dalla sua bocca partono vampate, sprizzano scintille di fuoco.
Utaf hans mun fara bloss och eldbrandar.
20 Dalle sue narici esce fumo come da caldaia, che bolle sul fuoco.
Utaf hans näso går rök, såsom utaf heta grytor och kettlar.
21 Il suo fiato incendia carboni e dalla bocca gli escono fiamme.
Hans ande är glödande kol, och utu hans mun går låge.
22 Nel suo collo risiede la forza e innanzi a lui corre la paura.
Han hafver en starkan hals, och det är honom lust, då han något förderfvar.
23 Le giogaie della sua carne son ben compatte, sono ben salde su di lui, non si muovono.
Hans kötts ledamot hänga vid hvartannat; de äro faste i honom, att han icke rörd varder.
24 Il suo cuore è duro come pietra, duro come la pietra inferiore della macina.
Hans hjerta är hårdt såsom sten, och så fast som ett stycke af understenen i qvarnene.
25 Quando si alza, si spaventano i forti e per il terrore restano smarriti.
När han reser sig, förfära sig de starke; och när han får dem fatt, är der ingen nåde.
26 La spada che lo raggiunge non vi si infigge, né lancia, né freccia né giavellotto;
Om man vill till honom med svärd, så rörer han sig intet; eller med spets, skott och harnesk.
27 stima il ferro come paglia, il bronzo come legno tarlato.
Han aktar jern såsom strå, och koppar såsom ruttet trä.
28 Non lo mette in fuga la freccia, in pula si cambian per lui le pietre della fionda.
Ingen skytte förjagar honom; slungostenar äro honom såsom agnar.
29 Come stoppia stima una mazza e si fa beffe del vibrare dell'asta.
Hammaren aktar han såsom strå; han bespottar de bäfvande spetsar.
30 Al disotto ha cocci acuti e striscia come erpice sul molle terreno.
Han kan ligga på skarpt grus; han lägger sig uppå det skarpt är, såsom på dyngo.
31 Fa ribollire come pentola il gorgo, fa del mare come un vaso da unguenti.
Han gör, att djupa hafvet sjuder såsom en gryta, och rörer det ihop, såsom man blandar ena salvo.
32 Dietro a sé produce una bianca scia e l'abisso appare canuto.
Efter honom är vägen ljus; djupet aktar han såsom en gamlan gråhårotan.
33 Nessuno sulla terra è pari a lui, fatto per non aver paura.
På jordene kan ingen liknas honom; han är gjord till att vara utan fruktan.
34 Lo teme ogni essere più altero; egli è il re su tutte le fiere più superbe.
Han föraktar allt det högt är; han är Konung öfver alla högmodiga.