Giobbe 36
1 Eliu continuò a dire:
Elihu talade ytterligare, och sade:
2 Abbi un pò di pazienza e io te lo dimostrerò, perché in difesa di Dio c'è altro da dire.
Töfva ännu litet, jag vill visa dig det; ty jag hafver ännu på Guds vägnar något säga.
3 Prenderò da lontano il mio sapere e renderò giustizia al mio creatore,
Jag vill hemta mitt förstånd fjerranefter, och bevisa, att min skapare är rättvis.
4 poiché non è certo menzogna il mio parlare: un uomo di perfetta scienza è qui con te.
Mitt tal skall utan tvifvel intet falskt vara; mitt förstånd skall utan fel vara för dig.
5 Ecco, Dio è grande e non si ritratta, egli è grande per fermezza di cuore.
Si, Gud förkastar icke de mägtiga; ty han är ock mägtig af hjertans kraft.
6 Non lascia vivere l'iniquo e rende giustizia ai miseri.
Den ogudaktiga bevarar han icke; utan hjelper den arma till rätta.
7 Non toglie gli occhi dai giusti, li fa sedere sul trono con i re e li esalta per sempre.
Han vänder icke sin ögon ifrå den rättfärdiga; och Konungarna låter han sitta på stolenom i evig tid, att de höge blifva.
8 Se talvolta essi sono avvinti in catene, se sono stretti dai lacci dell'afflizione,
Och om fångar ligga i bojor, och bundne med tåg jämmerliga,
9 fa loro conoscere le opere loro e i loro falli, perché superbi;
Så gifver han dem tillkänna hvad de gjort hafva; och deras odygd, att de hafva brukat våld;
10 apre loro gli orecchi per la correzione e ordina che si allontanino dalla iniquità.
Och öppnar dem örat till tuktan, och säger dem, att de skola omvända sig ifrå det orätt är.
11 Se ascoltano e si sottomettono, chiuderanno i loro giorni nel benessere e i loro anni nelle delizie.
Om de höra och tjena honom, så skola de i godom dagom gamle varda, och lefva med lust.
12 Ma se non vorranno ascoltare, di morte violenta periranno, spireranno senza neppure saperlo.
Höra de icke, så skola de falla för svärd, och förgås förr än de varda det varse.
13 I perversi di cuore accumulano l'ira; non invocano aiuto, quando Dio li avvince in catene:
De skrymtare, när vreden kommer uppå dem, ropa de intet, när de fångne ligga;
14 si spegne in gioventù la loro anima, e la loro vita all'età dei dissoluti.
Så skall deras själ dö med qval, och deras lif ibland bolare.
15 Ma egli libera il povero con l'afflizione, gli apre l'udito con la sventura.
Men den arma skall han, hjelpa utu hans armod, och öppnar dem arma örat i bedröfvelsen.
16 Anche te intende sottrarre dal morso dell'angustia: avrai in cambio un luogo ampio, non ristretto e la tua tavola sarà colma di vivande grasse.
Han skall taga dig utur ångestens vida mun, den ingen botten hafver, och ditt bord skall hafva ro, uppfyldt med allt godt.
17 Ma se colmi la misura con giudizi da empio, giudizio e condanna ti seguiranno.
Men du gör de ogudaktigas sak godan, så att deras sak och rätt blifver behållen.
18 La collera non ti trasporti alla bestemmia, l'abbondanza dell'espiazione non ti faccia fuorviare.
Se till, om icke otålighet hafver rört dig i qvalena; eller stora gåfvor icke hafva böjt dig.
19 Può forse farti uscire dall'angustia il tuo grido, con tutti i tentativi di forza?
Menar du, att din väldighet skall bestå kunna utan bedröfvelse; eller eljest någon starkhet eller förmåga?
20 Non sospirare quella notte, in cui i popoli vanno al loro luogo.
Du torf icke begära nattena till att öfverfalla menniskorna i deras rum.
21 Bada di non volgerti all'iniquità, poiché per questo sei stato provato dalla miseria.
Vakta dig, och vänd dig icke till det orätt är, såsom du för jämmers skull dig företagit hafver.
22 Ecco, Dio è sublime nella sua potenza; chi come lui è temibile?
Si, Gud är för hög i sine kraft; ho är en lagförare såsom han är?
23 Chi mai gli ha imposto il suo modo d'agire o chi mai ha potuto dirgli: «Hai agito male?».
Ho vill hemsöka öfver honom hans väg? Och ho vill säga till honom: Du gör orätt?
24 Ricordati che devi esaltare la sua opera, che altri uomini hanno cantato.
Tänk uppå, att du intet vetst hans verk, såsom menniskorna sjunga.
25 Ogni uomo la contempla, il mortale la mira da lontano.
Ty alla menniskor se det, menniskorna se det fjerran.
26 Ecco, Dio è così grande, che non lo comprendiamo: il numero dei suoi anni è incalcolabile.
Si, Gud är stor och okänd; hans åratal kan ingen utfråga.
27 Egli attrae in alto le gocce dell'acqua e scioglie in pioggia i suoi vapori,
Han gör vattnet till små droppar, och drifver sina skyar samman till regn;
28 che le nubi riversano e grondano sull'uomo in grande quantità.
Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.
29 Chi inoltre può comprendere la distesa delle nubi, i fragori della sua dimora?
Då han tager sig före att skingra sina skyar, och tager sitt täckelse bort;
30 Ecco, espande sopra di esso il suo vapore e copre le profondità del mare.
Si, så utbreder han sitt ljus öfver dem, och öfvertäcker hafvet, dädan de komma.
31 In tal modo sostenta i popoli e offre alimento in abbondanza.
Ty dermed dömer han folket, och gifver dem mat tillfyllest.
32 Arma le mani di folgori e le scaglia contro il bersaglio.
Han håller händerna före, och betäcker ljuset, och bjuder thy, att det skall igenkomma.
33 Lo annunzia il suo fragore, riserva d'ira contro l'iniquità.
Om det samma förkunnar hans herde, och hans boskap om skyn.
