Giobbe 3

1 Dopo, Giobbe aprì la bocca e maledisse il suo giorno;

Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;

2 prese a dire:

Job tog till orda och sade:

3 Perisca il giorno in cui nacqui e la notte in cui si disse: «E' stato concepito un uomo!».

Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: "Ett gossebarn är avlat."

4 Quel giorno sia tenebra, non lo ricerchi Dio dall'alto, né brilli mai su di esso la luce.

Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.

5 Lo rivendichi tenebra e morte, gli si stenda sopra una nube e lo facciano spaventoso gli uragani del giorno!

Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.

6 Quel giorno lo possieda il buio non si aggiunga ai giorni dell'anno, non entri nel conto dei mesi.

Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.

7 Ecco, quella notte sia lugubre e non entri giubilo in essa.

Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.

8 La maledicano quelli che imprecano al giorno, che sono pronti a evocare Leviatan.

Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.

9 Si oscurino le stelle del suo crepuscolo, speri la luce e non venga; non veda schiudersi le palpebre dell'aurora,

Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;

10 poiché non mi ha chiuso il varco del grembo materno, e non ha nascosto l'affanno agli occhi miei!

eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.

11 E perché non sono morto fin dal seno di mia madre e non spirai appena uscito dal grembo?

Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?

12 Perché due ginocchia mi hanno accolto, e perché due mammelle, per allattarmi?

Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?

13 Sì, ora giacerei tranquillo, dormirei e avrei pace

Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,

14 con i re e i governanti della terra, che si sono costruiti mausolei,

vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,

15 o con i principi, che hanno oro e riempiono le case d'argento.

ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;

16 Oppure, come aborto nascosto, più non sarei, o come i bimbi che non hanno visto la luce.

eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.

17 Laggiù i malvagi cessano d'agitarsi, laggiù riposano gli sfiniti di forze.

Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;

18 I prigionieri hanno pace insieme, non sentono più la voce dell'aguzzino.

där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.

19 Laggiù è il piccolo e il grande, e lo schiavo è libero dal suo padrone.

Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.

20 Perché dare la luce a un infelice e la vita a chi ha l'amarezza nel cuore,

Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,

21 a quelli che aspettano la morte e non viene, che la cercano più di un tesoro,

åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,

22 che godono alla vista di un tumulo, gioiscono se possono trovare una tomba...

åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;

23 a un uomo, la cui via è nascosta e che Dio da ogni parte ha sbarrato?

varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?

24 Così, al posto del cibo entra il mio gemito, e i miei ruggiti sgorgano come acqua,

Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.

25 perché ciò che temo mi accade e quel che mi spaventa mi raggiunge.

ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.

26 Non ho tranquillità, non ho requie, non ho riposo e viene il tormento!

Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.