Giobbe 3

1 Dopo, Giobbe aprì la bocca e maledisse il suo giorno;

Derefter upplät Job sin mun, och förbannade sin dag;

2 prese a dire:

Utbrast, och sade:

3 Perisca il giorno in cui nacqui e la notte in cui si disse: «E' stato concepito un uomo!».

Den dagen vare förtappad, på hvilkom jag född är; och den natten, då man sade: En man är aflad.

4 Quel giorno sia tenebra, non lo ricerchi Dio dall'alto, né brilli mai su di esso la luce.

Den samme dagen vare mörk, och Gud fråge intet efter honom ofvanefter; ingen klarhet skine öfver honom.

5 Lo rivendichi tenebra e morte, gli si stenda sopra una nube e lo facciano spaventoso gli uragani del giorno!

Mörkret behålle honom, och töcken blifve öfver honom med tjockt moln; och dimba om dagen göre honom gräselig.

6 Quel giorno lo possieda il buio non si aggiunga ai giorni dell'anno, non entri nel conto dei mesi.

Den samma nattena begripe mörker; och glädje sig icke ibland årsens dagar, och komme icke i månadetalet.

7 Ecco, quella notte sia lugubre e non entri giubilo in essa.

Si, vare den natten ensam, och ingen glädje komme deruti.

8 La maledicano quelli che imprecano al giorno, che sono pronti a evocare Leviatan.

De der dagen förbanna, de förbanne henne; och de som redo äro till att uppväcka Leviathan.

9 Si oscurino le stelle del suo crepuscolo, speri la luce e non venga; non veda schiudersi le palpebre dell'aurora,

Hennes stjernor varde mörka; förvänte ljus, och det komme intet; och se intet morgonrodnans ögnabryn;

10 poiché non mi ha chiuso il varco del grembo materno, e non ha nascosto l'affanno agli occhi miei!

Att hon icke igenlyckte mins lifs dörr, och icke bortgömde olyckona för min ögon.

11 E perché non sono morto fin dal seno di mia madre e non spirai appena uscito dal grembo?

Hvi blef jag icke straxt död i moderlifvet? Hvi vardt jag icke förgjord, då jag utu moderlifvet kommen var?

12 Perché due ginocchia mi hanno accolto, e perché due mammelle, per allattarmi?

Hvi hafva de tagit mig upp i skötet? Hvi hafver jag ditt spenar?

13 Sì, ora giacerei tranquillo, dormirei e avrei pace

Så låge jag nu, och vore stilla; sofve och hade ro;

14 con i re e i governanti della terra, che si sono costruiti mausolei,

Med Konungar och rådherrar på jordene, som bygga det öde är;

15 o con i principi, che hanno oro e riempiono le case d'argento.

Eller med Förstar, som guld hafva, och sin hus full med silfver;

16 Oppure, come aborto nascosto, più non sarei, o come i bimbi che non hanno visto la luce.

Eller som den der otida född är fördold, och vore icke till; såsom de unga barn, som aldrig hafva sett ljuset.

17 Laggiù i malvagi cessano d'agitarsi, laggiù riposano gli sfiniti di forze.

Der måste ju de ogudaktige låta af sitt öfvervåld; der hvilas dock de som mycket omak haft hafva.

18 I prigionieri hanno pace insieme, non sentono più la voce dell'aguzzino.

Der hafva fångar frid med androm, och höra icke trugarens röst.

19 Laggiù è il piccolo e il grande, e lo schiavo è libero dal suo padrone.

Der äro både små och store; tjenaren och den som ifrå sin herra fri är.

20 Perché dare la luce a un infelice e la vita a chi ha l'amarezza nel cuore,

Hvi är ljus gifvet dem arma, och lif de bedröfvade hjerta;

21 a quelli che aspettano la morte e non viene, che la cercano più di un tesoro,

(De der vänta efter döden, och han kommer icke; och uppgrofvo honom väl utu fördold rum;

22 che godono alla vista di un tumulo, gioiscono se possono trovare una tomba...

De der fröjda sig mycket, och äro glade, att de kunna få grafvena; )

23 a un uomo, la cui via è nascosta e che Dio da ogni parte ha sbarrato?

Och dem månne, hvilkens väg fördold är, och för honom af Gudi skyld varder?

24 Così, al posto del cibo entra il mio gemito, e i miei ruggiti sgorgano come acqua,

Förty min suckan är min dagliga spis; mine tårar äro min dryck.

25 perché ciò che temo mi accade e quel che mi spaventa mi raggiunge.

Ty det jag fruktade, det är kommet öfver mig; och det jag räddes, hafver råkat på mig.

26 Non ho tranquillità, non ho requie, non ho riposo e viene il tormento!

Var jag icke lyckosam? Var jag icke stilla? Hade jag icke goda ro? Och sådana oro kommer.