Giobbe 27

1 Giobbe continuò a dire:

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 Per la vita di Dio, che mi ha privato del mio diritto, per l'Onnipotente che mi ha amareggiato l'animo,

Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

3 finché ci sarà in me un soffio di vita, e l'alito di Dio nelle mie narici,

aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

4 mai le mie labbra diranno falsità e la mia lingua mai pronunzierà menzogna!

aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

5 Lungi da me che io mai vi dia ragione; fino alla morte non rinunzierò alla mia integrità.

Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

6 Mi terrò saldo nella mia giustizia senza cedere, la mia coscienza non mi rimprovera nessuno dei miei giorni.

Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

7 Sia trattato come reo il mio nemico e il mio avversario come un ingiusto.

Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

8 Che cosa infatti può sperare l'empio, quando finirà, quando Dio gli toglierà la vita?

Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

9 Ascolterà forse Dio il suo grido, quando la sventura piomberà su di lui?

Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

10 Porrà forse la sua compiacenza nell'Onnipotente? Potrà forse invocare Dio in ogni momento?

Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

11 Io vi mostrerò la mano di Dio, non vi celerò i pensieri dell'Onnipotente.

Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

12 Ecco, voi tutti lo vedete; perché dunque vi perdete in cose vane?

Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

13 Questa è la sorte che Dio riserva al malvagio e la porzione che i violenti ricevono dall'Onnipotente.

Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

14 Se ha molti figli, saranno per la spada e i suoi discendenti non avranno pane da sfamarsi;

Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

15 i superstiti li seppellirà la peste e le loro vedove non faranno lamento.

De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

16 Se ammassa argento come la polvere e come fango si prepara vesti:

Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

17 egli le prepara, ma il giusto le indosserà e l'argento lo spartirà l'innocente.

så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

18 Ha costruito la casa come fragile nido e come una capanna fatta da un guardiano.

Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

19 Si corica ricco, ma per l'ultima volta, quando apre gli occhi, non avrà più nulla.

Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

20 Di giorno il terrore lo assale, di notte se lo rapisce il turbine;

Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

21 il vento d'oriente lo solleva e se ne va, lo strappa lontano dal suo posto.

Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

22 Dio lo bersaglia senza pietà; tenta di sfuggire alla sua mano.

Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

23 Si battono le mani contro di lui e si fischia su di lui dal luogo dove abita.

Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.