Giobbe 23

1 Giobbe allora rispose:

Job svarade, och sade:

2 Ancor oggi il mio lamento è amaro e la sua mano grava sopra i miei gemiti.

Mitt tal blifver ännu bedröfvadt; min magt är svag för mitt suckandes skull.

3 Oh, potessi sapere dove trovarlo, potessi arrivare fino al suo trono!

Ack! det jag visste, huru jag skulle finna honom, och komma till hans stol;

4 Esporrei davanti a lui la mia causa e avrei piene le labbra di ragioni.

Och sätta min rätt fram för honom, och uppfylla min mun med straff;

5 Verrei a sapere le parole che mi risponde e capirei che cosa mi deve dire.

Och förfara hvad ord han mig svara ville, och förnimma hvad han mig sägandes vorde!

6 Con sfoggio di potenza discuterebbe con me? Se almeno mi ascoltasse!

Vill han med stora magt träta med mig? Han ställe sig icke så emot mig;

7 Allora un giusto discuterebbe con lui e io per sempre sarei assolto dal mio giudice.

Utan lägge mig före hvad likt är, så vill jag väl vinna min rätt.

8 Ma se vado in avanti, egli non c'è, se vado indietro, non lo sento.

Men går jag rätt framåt, så är han der intet; går jag tillbaka, så varder jag honom intet varse.

9 A sinistra lo cerco e non lo scorgo, mi volgo a destra e non lo vedo.

Är han på venstra sidone, så fattar jag honom intet; förgömmer han sig på högra sidone, så ser jag honom intet.

10 Poiché egli conosce la mia condotta, se mi prova al crogiuolo, come oro puro io ne esco.

Men han känner väl min väg; han försöke mig, så skall jag funnen varda såsom guld;

11 Alle sue orme si è attaccato il mio piede, al suo cammino mi sono attenuto e non ho deviato;

Ty jag sätter min fot uppå hans fjät, och håller hans väg, och viker intet deraf;

12 dai comandi delle sue labbra non mi sono allontanato, nel cuore ho riposto i detti della sua bocca.

Och träder intet ifrå hans läppars bud, och bevarar hans muns ord, mer än jag skyldig är.

13 Se egli sceglie, chi lo farà cambiare? Ciò che egli vuole, lo fa.

Han är enig; ho vill svara honom? Och han gör allt som han vill.

14 Compie, certo, il mio destino e di simili piani ne ha molti.

Och om han mig än vedergäller hvad jag förtjent hafver, så står ändå för honom mycket tillbaka.

15 Per questo davanti a lui sono atterrito, ci penso e ho paura di lui.

Derföre är jag förskräckt för honom, och när jag det märker, så fruktar jag mig för honom.

16 Dio ha fiaccato il mio cuore, l'Onnipotente mi ha atterrito;

Gud hafver gjort mitt hjerta blödigt, och den Allsmägtige hafver mig förskräckt;

17 non sono infatti perduto a causa della tenebra, né a causa dell'oscurità che ricopre il mio volto.

Ty mörkret vänder icke åter med mig, och mörker vill för mig intet bortgömdt varda.