Giobbe 20

1 Zofar il Naamatita prese a dire:

Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

2 Per questo i miei pensieri mi spingono a rispondere e perciò v'è questa fretta dentro di me.

På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

3 Ho ascoltato un rimprovero per me offensivo, ma uno spirito, dal mio interno, mi spinge a replicare.

Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

4 Non sai tu che da sempre, da quando l'uomo fu posto sulla terra,

Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

5 il trionfo degli empi è breve e la gioia del perverso è d'un istante?

att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

6 Anche se innalzasse fino al cielo la sua statura e il suo capo toccasse le nubi,

Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

7 come lo sterco sarebbe spazzato per sempre e chi lo aveva visto direbbe: «Dov'è?».

Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

8 Svanirà come un sogno, e non si troverà più, si dileguerà come visione notturna.

Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

9 L'occhio avvezzo a vederlo più non lo vedrà, né più lo scorgerà la sua dimora.

Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

10 I suoi figli dovranno risarcire i poveri, le loro mani restituiranno le sue ricchezze.

Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

11 Le sue ossa erano ancora piene di giovinezza, ma con lui giacciono nella polvere.

Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

12 Se alla sua bocca fu dolce il male, se lo teneva nascosto sotto la sua lingua,

Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

13 assaporandolo senza inghiottirlo, se lo tratteneva in mezzo al suo palato:

är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

14 il suo cibo gli si guasterà nelle viscere, veleno d'aspidi gli sarà nell'intestino.

så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

15 I beni divorati ora rivomita, Dio glieli caccia fuori dal ventre.

Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

16 Veleno d'aspide ha succhiato, una lingua di vipera lo uccide.

Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

17 Non vedrà più ruscelli d'olio, fiumi di miele e fior di latte;

Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

18 renderà i sudati acquisti senza assaggiarli, come non godrà del frutto del suo commercio,

Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

19 perché ha oppresso e abbandonato i miseri, ha rubato case invece di costruirle;

Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

20 perché non ha saputo essere pago dei suoi beni, con i suoi tesori non si salverà.

Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

21 Nulla è sfuggito alla sua voracità, per questo non durerà il suo benessere.

Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

22 Nel colmo della sua abbondanza si troverà in miseria; ogni sorta di sciagura piomberà su di lui.

Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

23 Quando starà per riempire il suo ventre, Dio scaglierà su di lui la fiamma del suo sdegno, e gli farà piovere addosso brace.

Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

24 Se sfuggirà l'arma di ferro, lo trafiggerà l'arco di bronzo:

Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

25 gli uscirà il dardo dalla schiena, una spada lucente dal fegato. Lo assaliranno i terrori;

När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

26 tutte le tenebre gli sono riservate. Lo divorerà un fuoco non acceso da un uomo, esso consumerà quanto è rimasto nella sua tenda.

Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

27 Riveleranno i cieli la sua iniquità e la terra si alzerà contro di lui.

Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

28 Un'alluvione travolgerà la sua casa, scorrerà nel giorno dell'ira.

Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

29 Questa è la sorte che Dio riserva all'uomo perverso, la parte a lui decretata da Dio.

Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.