Giobbe 12
1 Giobbe allora rispose:
Då svarade Job, och sade:
2 E' vero, sì, che voi siete la voce del popolo e la sapienza morirà con voi!
Ja, I ären rätte männerna; med eder blifver visheten död.
3 Anch'io però ho senno come voi, e non sono da meno di voi; chi non sa cose simili?
Jag hafver så väl ett hjerta som I, och är icke ringare än I; och ho är den som sådana icke vet?
4 Ludibrio del suo amico è diventato chi grida a Dio perché gli risponda; ludibrio il giusto, l'integro!
Den som af sin nästa begabbad varder, han må åkalla Gud, han varder honom hörandes: Den rättfärdige och fromme måste varda begabbad;
5 «Per la sventura, disprezzo», pensa la gente prosperosa, «spinte, a colui che ha il piede tremante».
Och är dem rikom såsom en lampa, föraktad i deras hjerta, dock tillredd, att de skola deruppå stöta fötterna.
6 Le tende dei ladri sono tranquille, c'è sicurezza per chi provoca Dio, per chi vuol ridurre Dio in suo potere.
Röfvarenas hyddor hafva nog, och de rasa dristeliga emot Gud; ändå att Gud hafver gifvit dem det i deras händer.
7 Ma interroga pure le bestie, perché ti ammaestrino, gli uccelli del cielo, perché ti informino,
Fråga dock djuren, de skola lärat dig, och foglarna under himmelen, de skola sägat dig;
8 o i rettili della terra, perché ti istruiscano o i pesci del mare perché te lo faccian sapere.
Eller tala med jordene, och hon skall lärat dig, och fiskarna i hafvet skola förkunnat dig.
9 Chi non sa, fra tutti questi esseri, che la mano del Signore ha fatto questo?
Ho är den som allt sådant icke vet, att Herrans hand hafver det gjort;
10 Egli ha in mano l'anima di ogni vivente e il soffio d'ogni carne umana.
Att i hans hand är alles dess själ, som lefvandes är, och alla menniskors kötts ande?
11 L'orecchio non distingue forse le parole e il palato non assapora i cibi?
Profvar icke örat talet, och munnen smakar maten?
12 Nei canuti sta la saggezza e nella vita lunga la prudenza.
Ja, när fäderna är vishet, och förstånd när de gamla.
13 In lui risiede la sapienza e la forza, a lui appartiene il consiglio e la prudenza!
När honom är vishet och magt, råd och förstånd.
14 Ecco, se egli demolisce, non si può ricostruire, se imprigiona uno, non si può liberare.
Si, när han bryter neder, så hjelper intet bygga; när han någon innelycker, så kan ingen utsläppa.
15 Se trattiene le acque, tutto si secca, se le lascia andare, devastano la terra.
Si, när han förhåller vattnet, så torkas allt, och när han släpper det löst, så omstörter det landet.
16 Da lui viene potenza e sagacia, a lui appartiene l'ingannato e l'ingannatore.
Han är stark, och går det igenom; hans är den som villo far; så ock den som förförer.
17 Rende stolti i consiglieri della terra, priva i giudici di senno;
Han förer de kloka såsom ett rof, och gör domarena galna.
18 scioglie la cintura dei re e cinge i loro fianchi d'una corda.
Han förlossar utu Konungars tvång, och binder med ett bälte deras länder.
19 Fa andare scalzi i sacerdoti e rovescia i potenti.
Presterna förer han såsom ett rof, och de fasta låter han fela.
20 Toglie la favella ai più veraci e priva del senno i vegliardi.
Han bortvänder de sannfärdigas läppar, och de gamlas seder tager han bort.
21 Sui nobili spande il disprezzo e allenta la cintura ai forti.
Han utgjuter föraktelse på Förstarna, och gör de mägtigas förbund löst.
22 Strappa dalle tenebre i segreti e porta alla luce le cose oscure.
Han öppnar de mörka grund, och förer mörkret ut i ljuset.
23 Fa grandi i popoli e li lascia perire, estende le nazioni e le abbandona.
Han gör somliga till stort folk, och gör dem åter till intet; han utsprider ett folk, och fördrifver det åter.
24 Toglie il senno ai capi del paese e li fa vagare per solitudini senza strade,
Han förvänder hjertat i öfverstarna för folket i landena, och låter dem fara ville i vildmarkene, der ingen väg är;
25 vanno a tastoni per le tenebre, senza luce, e barcollano come ubriachi.
Att de famla i mörkret utan ljus, och förvillar dem såsom de druckna.
