Ecclesiaste 7

1 Un buon nome è preferibile all'unguento profumato e il giorno della morte al giorno della nascita.

Ett godt rykte är bättre än god salva, och dödsens dag bättre än födelsedagen.

2 E' meglio andare in una casa in pianto che andare in una casa in festa; perché quella è la fine d'ogni uomo e chi vive ci rifletterà.

Bättre är gå i sorgahus än i gästabådshus; uti det ena är alla menniskors ändalykt, och den lefvande lägger det uppå hjertat.

3 E' preferibile la mestizia al riso, perché sotto un triste aspetto il cuore è felice.

Sörja är bättre än le; ty genom sorg varder hjertat förbättradt.

4 Il cuore dei saggi è in una casa in lutto e il cuore degli stolti in una casa in festa.

De visas hjerta är i sorgahuset, och dårars hjerta i glädjehuset.

5 Meglio ascoltare il rimprovero del saggio che ascoltare il canto degli stolti:

Bättre är höra dens visas straff, än att höra dårars sång.

6 perché com'è il crepitio dei pruni sotto la pentola, tale è il riso degli stolti. Ma anche questo è vanità.

Ty dårars löje är såsom sprakande af törne under grytone; och det är ock fåfängelighet.

7 Il mal tolto rende sciocco il saggio e i regali corrompono il cuore.

En genvördig gör en visan oviljog, och förderfvar ett mildt hjerta.

8 Meglio la fine di una cosa che il suo principio; è meglio la pazienza della superbia.

Änden på ett ting är bättre än dess begynnelse; en tålig ande är bättre än en hög ande.

9 Non esser facile a irritarti nel tuo spirito, perché l'ira alberga in seno agli stolti.

Var icke hastig till vrede; ty vreden hvilar uti ens dåras hjerta.

10 Non domandare: «Come mai i tempi antichi erano migliori del presente?», poiché una tale domanda non è ispirata da saggezza.

Säg icke: Hvad är det, att de förra dagar voro bättre än denne? Ty du frågar sådant icke visliga.

11 E' buona la saggezza insieme con un patrimonio ed è utile per coloro che vedono il sole;

Vishet är god mild arfvedelen, och hjelper, att en kan glädja sig af solene.

12 perché si sta all'ombra della saggezza come si sta all'ombra del denaro e il profitto della saggezza fa vivere chi la possiede.

Ty vishet beskärmar; penningar beskärma ock; men visheten gifver lif honom, som henne hafver.

13 Osserva l'opera di Dio: chi può raddrizzare ciò che egli ha fatto curvo?

Se på Guds verk; ty ho kan rätta det han gör krokot?

14 Nel giorno lieto stà allegro e nel giorno triste rifletti: «Dio ha fatto tanto l'uno quanto l'altro, perché l'uomo non trovi nulla da incolparlo».

I goda dagar var glad, och den onda dagen tag ock till godo; ty denna skapade Gud jemte den andra, att menniskan icke skall veta hvad tillkommande är.

15 Tutto ho visto nei giorni della mia vanità: perire il giusto nonostante la sua giustizia, vivere a lungo l'empio nonostante la sua iniquità.

Jag hafver allahanda sett i mine fåfängelighets tid: Det är en rättfärdig, och förgås i sine rättfärdighet; och det är en ogudaktig, som länge lefver i sine ondsko.

16 Non esser troppo scrupoloso né saggio oltre misura. Perché vuoi rovinarti?

Var icke allt för mycket rättfärdig, ej heller för mycket vis, att du icke förderfvar dig.

17 Non esser troppo malvagio e non essere stolto. Perché vuoi morire innanzi tempo?

Var icke allt för mycket ogudaktig, och galnas icke, att du icke dör i otid.

18 E' bene che tu ti attenga a questo e che non stacchi la mano da quello, perché chi teme Dio riesce in tutte queste cose.

Det är godt att du detta fattar, och att du ock icke släpper det andra utu dina hand; ty den der Gud fruktar, han undkommer det allt.

19 La sapienza rende il saggio più forte di dieci potenti che governano la città.

Vishet stärker den visa, mer än tio väldige, som i stadenom äro.

20 Non c'è infatti sulla terra un uomo così giusto che faccia solo il bene e non pecchi.

Ty det är ingen menniska på jordene, som godt gör, och icke syndar.

21 Ancora: non fare attenzione a tutte le dicerie che si fanno, per non sentir che il tuo servo ha detto male di te,

Lägg ock icke på hjertat allt det man säger; på det du icke skall höra din tjenare banna dig.

22 perché il tuo cuore sa che anche tu hai detto tante volte male degli altri.

Ty ditt hjerta vet, att du ock ofta androm bannat hafver.

23 Tutto questo io ho esaminato con sapienza e ho detto: «Voglio essere saggio!», ma la sapienza è lontana da me!

Sådant allt hafver jag försökt visliga. Jag tänkte: Jag vill vara vis; men visheten kom långt ifrå mig.

24 Ciò che è stato è lontano e profondo, profondo: chi lo può raggiungere?

Det är fjerran, hvad skall det varda? Och det är fast djupt, ho kan finnat?

25 Mi son applicato di nuovo a conoscere e indagare e cercare la sapienza e il perché delle cose e a conoscere che la malvagità è follia e la stoltezza pazzia.

Jag vände mitt hjerta till att förfara, och uppspörja, och uppsöka vishet och konst, till att förfara de ogudaktigas dårhet, och de galnas villfarelse;

26 Trovo che amara più della morte è la donna, la quale è tutta lacci: una rete il suo cuore, catene le sue braccia. Chi è gradito a Dio la sfugge ma il peccatore ne resta preso.

Och fann, att en sådana qvinna, hvilkens hjerta är nät och snara, och hennes händer bojor äro, är bittrare än döden. Den Gudi täck är, han undkommer henne; men syndaren varder genom henne fången.

27 Vedi, io ho scoperto questo, dice Qoèlet, confrontando una ad una le cose, per trovarne la ragione.

Si, det hafver jag funnit, säger Predikaren, hvart efter det andra, att jag måtte finna konst.

28 Un uomo su mille l'ho trovato: ma una donna fra tutte non l'ho trovata. Quello che io cerco ancora e non ho trovato è questo:

Och min själ söker ännu, och hafver intet funnit. Ibland tusende hafver jag funnit en man; men ingen qvinno hafver jag funnit ibland alla.

29 Dio ha fatto l'uomo retto, ma essi cercano tanti fallaci ragionamenti. Vedi, solo questo ho trovato:

Allena skåda härtill: Jag hafver funnit, att Gud hafver gjort menniskona rätta; men de söka många konster.