1 Korintho 11
1 Ntyati unene, anga unene nenemotyatile ukilisto.
Varen I mina efterföljare, såsom jag är Kristi.
2 Itungo ite kumukulya kunsoko munkimbukile mumakani ehi. Kumukulya nsoko mumaambile imapoke anga uu naenimaletile kitalanyu.
Jag prisar eder för det att I i alla stycken haven mig i minne och hållen fast vid mina lärdomar, såsom de äro eder givna av mig.
3 Inge ndoilwe mulenge kina Ukilisto itwe lakale umugoha nung'wenso umugoha itwe lemusungu, hangekina Itunda itwe lang'wa Kilisto.
Men jag vill att I skolen inse detta, att Kristus är envar mans huvud, och att mannen är kvinnans huvud, och att Gud är Kristi huvud.
4 Kukela umugoha nukulompa ang'wi nukupumya ikidagu wezeukunekie itwe ukulehumya minyala itwe lakwe.
Var och en man som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud.
5 Kuite kela umusungu nukulompa ang'wi kupumya kidagu itwe lakwe singa ukunekie ukulekunya munyala itwe lakwe. Kundogoilyo impyani nukuzulwa.
Men var kvinna som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles som om hon hade sitt hår avrakat.
6 Angeze anga umusungu shukukunekila itwe lakwe, nuazule isingi lakwe letule ikupi. Ndogoilyo angeze minyala umusungu kuzula isingi lakwe, inge wakunekile itwe lakwe.
Om en kvinna icke vill hölja sig, så kan hon lika väl låta skära av sitt hår; men eftersom det är en skam för en kvinna att låta skära av sitt hår eller att låta raka av det, så må hon hölja sig.
7 Inge shainene umugoha kukunekila itwe lakwe, kunsoko nuanso mpyani aukulu wang'wi Tunda. Kuite umusungu ukulu wamugoha.
En man är icke pliktig att hölja sitt huvud, eftersom han är Guds avbild och återspeglar hans härlighet, då kvinnan däremot återspeglar mannens härlighet.
8 Ndogoilyo umugoha shanga aupumie anga kumusungu. Inge musungu aupumie kumugoha.
Ty mannen är icke av kvinnan, utan kvinnan av mannen.
9 Hange umugoha shanga aeimbilwe nsoko amusungu. Inge umusungu aeuumbilwe kunsoko amugoha.
Icke heller skapades mannen för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens skull.
10 Iye yiye nsoko umusungu yemunonee kina kutula nekilingasiilyo kauhumi kitwe lakwe, kunsoko ang'wa malaeka.
Därför bör kvinnan på sitt huvud hava en »makt», för änglarnas skull.
11 Ataa uu, mu Mukulu, umusungu wekelile nuinyenye sunga numugoha, ang'wi migoha umusungu wezewikutile.
Dock är det i Herren så, att varken kvinnan är till utan mannen, eller mannen utan kvinnan.
12 Ndogoilyo anga uu umusungu aupumile kumugoha, kuuu uu umugoha aupumile kumusungu. Nemaintu ehi epuma kung'wi Tunda.
Ty såsom kvinnan är av mannen, så är ock mannen genom kvinnan; men alltsammans är av Gud. --
13 Lamuli unyenye. Itee inoneene umusungu amulompe Itunda itwe lakwe ezeliwazi?
Dömen själva: höves det en kvinnan att ohöljd bedja till Gud?
14 Itee akupumo udu wenso shaumumanyisilye kina umugoha angeze ukete imasingi malepu minyala kung'waakwe?
Lär icke själva naturen eder att det länder en man till vanheder, om han har långt hår,
15 Itee upumo shaumumanyisilyene kina umusungu angeze ukete imasingi malepu ikulyo kung'waakwe ndogoilyo upegilwe imasingi nanso nimalipu anga ketambala kakwe.
men att det länder en kvinna till ära, om hon har långt hår? Håret är ju henne givet såsom slöja.
16 Kuite angeze umuntu wehi uloilwe kikunguma kuile, use kiagila anga upeuli nuungiza, singa imatekeelo nang'wi Tunda.
Om nu likväl någon vill vara genstridig, så mån han veta att vi för vår del icke hava en sådan sedvänja, ej heller andra Guds församlingar.
17 Kumalagiilyo nalongolekile, unene singa kumukulya ndogoilyo nemukilingiila, singa kulija inge nukuukulya.
Detta bjuder jag eder nu. Men vad jag icke kan prisa är att I kommen tillsammans, icke till förbättring, utan till försämring.
18 Ndogoilyo ang'wandyo, kija kina nimutankanile mitekeelo, ukole utemanuki mung'waanyu, hange inino kuhuela.
Ty först och främst hör jag sägas att vid edra församlingsmöten söndringar yppa sig bland eder. Och till en del tror jag att så är.
19 Kundogoilyo kusinja ukole uwisumbuli mung'waanyu nsoko kina awa niagombigwe igeelekele kitalanyu.
Ty partier måste ju finnas bland eder, för att det skall bliva uppenbart vilka bland eder som hålla provet.
20 Kundogoilyo nemukutankana, nemukulya singa ludya la Mukulu.
När I alltså kommen tillsammans med varandra, kan ingen Herrens måltid hållas;
21 Nemukulya kela ung'wi wilya uludya lakwe ung'wenso iauye ezeakile kulya, atayuyu ukete nzala, nuyu ugaile.
ty vid måltiden tager var och en i förväg själv den mat han har medfört, och så får den ene hungra, medan den andre får för mycket.
22 Itee kutilene imato nakulila nukung'wela? Itee mulimeilene itekeelo lang'wi Tunda nukuasokoolya niagila ikintu? Ntambue ule kitalanyu? Numukulyene? Singa kumukulya kueleite.
Haven I då icke edra hem, där I kunnen äta ock dricka? Eller är det så, att I förakten Guds församling och viljen komma dem att blygas, som intet hava? Vad skall jag då säga till eder? Skall jag prisa eder? Nej, i detta stycke prisar jag eder icke.
23 Ndogoilyo aesingiiye kupuma kumukulu iki naenuupee unyenye kina Mukulu u Yesu, uutiku wuwo naeamuhitile, aeuhoile umukate.
Ty jag har från Herren undfått detta, som jag ock har meddelat eder: I den natt då Herren Jesus blev förrådd tog han ett bröd
24 Pangakasongeela, wikaubuna nukulunga, “Uwu wuwu muili wane, ukole kunsoko anyu. Tendi uu kunkimbula unene.
och tackade Gud och bröt det och sade: »Detta är min lekamen, som varder utgiven för eder. Gören detta till min åminnelse.»
25 Hange uu uuu wikakola ikekombe panga wikalya, nukulunga, “ikikombe iki ilago lane nipya kusakami ane. Tendi uu nkue yedu numukung'we, kunkimbuke unene.
Sammalunda tog han ock kalken, efter måltiden, och sade: »Denna kalk är det nya förbundet, i mitt blod. Så ofta I dricken den, så gören detta till min åminnelse.»
26 Kukela itungo nemukulya umukate uwo nuku king'ela ikekombe, mukumitanantya nsha a Mukulu sunga nuzizizila.
Ty så ofta I äten detta bröd och dricken kalken, förkunnen I Herrens död, till dess att han kommer.
27 Kuite gwa, kukila nukulya umukate, ang'wi kukig'wa ikikombe nikanso nika Mukulu neshainonea ukutula walija igazo kumuili nisakami a Mukulu.
Den som nu på ett ovärdigt sätt äter detta bröd eller dricker Herrens kalk, han försyndar sig på Herrens lekamen och blod.
28 Umuntu wikolye ung'wenso hanza, uu wazenakulya umukate, nukung'wa ikekombe.
Pröve då människan sig själv, och äte så av brödet och dricke av kalken.
29 Ndogoilyo nukulya nukung'wa singa ezewihoiye hanza, wiliza nukung'wa ulamuli wakwe ang'wenso.
Ty den som äter och dricker, utan att göra åtskillnad mellan Herrens lekamen och annan spis, han äter och dricker en dom över sig.
30 Eye yeye nsoko aantu edu mung'waanyu alwae nawa nianegetu, hange ang'wiao mung'waanyu akule.
Därför finnas ock bland eder många som äro svaga och sjuka, och ganska många äro avsomnade.
31 Kuite angakigoza usese shakuulamulwa.
Om vi ginge till doms med oss själva, så bleve vi icke dömda.
32 inge gwa nekulamulwa nu Mukulu, kuusukilwa, nsoko kuleka kulamulwa palung'wi nuunkumbigulu.
Men då vi nu bliva dömda, så är detta en Herrens tuktan, som drabbar oss, för att vi icke skola bliva fördömda tillika med världen.
33 Kuite gwa, akaka neadada ane, nemutankanile muhume kulya, ulindeeli.
Alltså, mina bröder, när I kommen tillsammans för att hålla måltid, så vänten på varandra.
34 Umuntu angeze ukete nzala, nualye kulolakwe, nsoko kina nimutankanile palung'wi ileke kutula ulamuli. Nukumakani nimangeza nemuandekile nzeemulagiila anganaza.
Om någon är hungrig, då må han äta hemma, så att eder sammankomst icke bliver eder till en dom. Om det övriga skall jag förordna, när jag kommer.
