Mazmur 38
1 Mazmur Daud pada waktu mempersembahkan korban peringatan. TUHAN, janganlah menghukum aku dalam geram-Mu, dan janganlah menghajar aku dalam kepanasan murka-Mu;
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 sebab anak panah-Mu menembus aku, tangan-Mu telah turun menimpa aku.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Tidak ada yang sehat pada dagingku oleh karena amarah-Mu, tidak ada yang selamat pada tulang-tulangku oleh karena dosaku;
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 sebab kesalahanku telah menimpa kepalaku; semuanya seperti beban berat yang menjadi terlalu berat bagiku.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Luka-lukaku berbau busuk, bernanah oleh karena kebodohanku;
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 aku terbungkuk-bungkuk, sangat tertunduk; sepanjang hari aku berjalan dengan dukacita.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Sebab pinggangku penuh radang, tidak ada yang sehat pada dagingku;
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 aku kehabisan tenaga dan remuk redam, aku merintih karena degap-degup jantungku.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Tuhan, Engkau mengetahui segala keinginanku, dan keluhkupun tidak tersembunyi bagi-Mu;
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 jantungku berdebar-debar, kekuatanku hilang, dan cahaya matakupun lenyap dari padaku.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Sahabat-sahabatku dan teman-temanku menyisih karena penyakitku, dan sanak saudaraku menjauh.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Orang-orang yang ingin mencabut nyawaku memasang jerat, orang-orang yang mengikhtiarkan celakaku, memikirkan kehancuran dan merancangkan tipu daya sepanjang hari.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 Tetapi aku ini seperti orang tuli, aku tidak mendengar, seperti orang bisu yang tidak membuka mulutnya;
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 ya, aku ini seperti orang yang tidak mendengar, yang tak ada bantahan dalam mulutnya.
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 Sebab kepada-Mu, ya TUHAN, aku berharap; Engkaulah yang akan menjawab, ya Tuhan, Allahku.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Pikirku: "Asal mereka jangan beria-ria karena aku, jangan membesarkan diri terhadap aku apabila kakiku goyah!"
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Sebab aku mulai jatuh karena tersandung, dan aku selalu dirundung kesakitan;
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 ya, aku mengaku kesalahanku, aku cemas karena dosaku.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 Orang-orang yang memusuhi aku besar jumlahnya, banyaklah orang-orang yang membenci aku tanpa sebab;
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 mereka membalas yang jahat kepadaku ganti yang baik, mereka memusuhi aku, karena aku mengejar yang baik.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Jangan tinggalkan aku, ya TUHAN, Allahku, janganlah jauh dari padaku!
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Segeralah menolong aku, ya Tuhan, keselamatanku!
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
