Mazmur 137

1 Di tepi sungai-sungai Babel, di sanalah kita duduk sambil menangis, apabila kita mengingat Sion.

Vid Babels floder, där sutto vi och gräto, när vi tänkte på Sion.

2 Pada pohon-pohon gandarusa di tempat itu kita menggantungkan kecapi kita.

I pilträden som där voro hängde vi upp våra harpor.

3 Sebab di sanalah orang-orang yang menawan kita meminta kepada kita memperdengarkan nyanyian, dan orang-orang yang menyiksa kita meminta nyanyian sukacita: "Nyanyikanlah bagi kami nyanyian dari Sion!"

Ty de som höllo oss fångna bådo oss där att sjunga, och våra plågare bådo oss vara glada: "Sjungen för oss en av Sions sånger."

4 Bagaimanakah kita menyanyikan nyanyian TUHAN di negeri asing?

Huru skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?

5 Jika aku melupakan engkau, hai Yerusalem, biarlah menjadi kering tangan kananku!

Nej, om jag förgäter dig, Jerusalem, så förgäte min högra hand sin tjänst.

6 Biarlah lidahku melekat pada langit-langitku, jika aku tidak mengingat engkau, jika aku tidak jadikan Yerusalem puncak sukacitaku!

Min tunga låde vid min gom, om jag upphör att tänka på dig, om jag icke låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.

7 Ingatlah, ya TUHAN, kepada bani Edom, yang pada hari pemusnahan Yerusalem mengatakan: "Runtuhkan, runtuhkan sampai ke dasarnya!"

Tänk, HERRE, på Jerusalems dag, och straffa Edoms barn, dem som ropade: "Riven ned, riven ned det ända till grunden."

8 Hai puteri Babel, yang suka melakukan kekerasan, berbahagialah orang yang membalas kepadamu perbuatan-perbuatan yang kaulakukan kepada kami!

Dotter Babel, du ödeläggelsens stad, säll är den som får vedergälla dig allt vad du har gjort oss.

9 Berbahagialah orang yang menangkap dan memecahkan anak-anakmu pada bukit batu!

Säll är den som får gripa dina späda barn och krossa dem mot klippan.