< Mazmur 115 >

1 Bukan kepada kami, ya TUHAN, bukan kepada kami, tetapi kepada nama-Mulah beri kemuliaan, oleh karena kasih-Mu, oleh karena setia-Mu!
Icke oss, Herre, icke oss, utan dino Namne, gif ärona, för dina nåde och sannings skull.
2 Mengapa bangsa-bangsa akan berkata: "Di mana Allah mereka?"
Hvi skulle Hedningarna säga: Hvar är nu deras Gud?
3 Allah kita di sorga; Ia melakukan apa yang dikehendaki-Nya!
Men vår Gud är i himmelen; han kan göra hvad han vill.
4 Berhala-berhala mereka adalah perak dan emas, buatan tangan manusia,
Men deras afgudar äro silfver och guld, med menniskors händer gjorde.
5 mempunyai mulut, tetapi tidak dapat berkata-kata, mempunyai mata, tetapi tidak dapat melihat,
De hafva mun, och tala intet; de hafva ögon, och se intet.
6 mempunyai telinga, tetapi tidak dapat mendengar, mempunyai hidung, tetapi tidak dapat mencium,
De hafva öron, och höra intet; de hafva näso, och lukta intet.
7 mempunyai tangan, tetapi tidak dapat meraba-raba, mempunyai kaki, tetapi tidak dapat berjalan, dan tidak dapat memberi suara dengan kerongkongannya.
De hafva händer, och taga intet; fötter hafva de, och gå intet; och tala intet genom deras hals.
8 Seperti itulah jadinya orang-orang yang membuatnya, dan semua orang yang percaya kepadanya.
De som sådana göra, äro likaså, alle de som hoppas uppå dem.
9 Hai Israel, percayalah kepada TUHAN! --Dialah pertolongan mereka dan perisai mereka.
Men Israel hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
10 Hai kaum Harun, percayalah kepada TUHAN! --Dialah pertolongan mereka dan perisai mereka.
Aarons hus hoppes uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
11 Hai orang-orang yang takut akan TUHAN, percayalah kepada TUHAN! --Dialah pertolongan mereka dan perisai mereka.
De der Herran frukta, hoppes ock uppå Herran; han är deras hjelp och sköld.
12 TUHAN telah mengingat kita; Ia akan memberkati, memberkati kaum Israel, memberkati kaum Harun,
Herren tänker uppå oss, och välsignar oss; han välsignar Israels hus, han välsignar Aarons hus.
13 memberkati orang-orang yang takut akan TUHAN, baik yang kecil maupun yang besar.
Han välsignar dem som frukta Herran, både små och stora.
14 Kiranya TUHAN memberi pertambahan kepada kamu, kepada kamu dan kepada anak-anakmu.
Herren välsigne eder, ju mer och mer, eder och edor barn.
15 Diberkatilah kamu oleh TUHAN, yang menjadikan langit dan bumi.
I ären Herrans välsignade, den himmel och jord gjort hafver.
16 Langit itu langit kepunyaan TUHAN, dan bumi itu telah diberikan-Nya kepada anak-anak manusia.
Himmelen allt omkring är Herrans; men jordena hafver han gifvit menniskors barnom.
17 Bukan orang-orang mati akan memuji-muji TUHAN, dan bukan semua orang yang turun ke tempat sunyi,
De döde kunna dig, Herre, intet lofva; ej heller de som nederfara i det stilla;
18 tetapi kita, kita akan memuji TUHAN, sekarang ini dan sampai selama-lamanya. Haleluya!
Utan vi lofve Herran, ifrå nu och i evighet. Halleluja.

< Mazmur 115 >