Ayub 31

1 "Aku telah menetapkan syarat bagi mataku, masakan aku memperhatikan anak dara?

Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

2 Karena bagian apakah yang ditentukan Allah dari atas, milik pusaka apakah yang ditetapkan Yang Mahakuasa dari tempat yang tinggi?

Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

3 Bukankah kebinasaan bagi orang yang curang dan kemalangan bagi yang melakukan kejahatan?

Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

4 Bukankah Allah yang mengamat-amati jalanku dan menghitung segala langkahku?

Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

5 Jikalau aku bergaul dengan dusta, atau kakiku cepat melangkah ke tipu daya,

Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

6 biarlah aku ditimbang di atas neraca yang teliti, maka Allah akan mengetahui, bahwa aku tidak bersalah.

Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

7 Jikalau langkahku menyimpang dari jalan, dan hatiku menuruti pandangan mataku, dan noda melekat pada tanganku,

Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

8 maka biarlah apa yang kutabur, dimakan orang lain, dan biarlah tercabut apa yang tumbuh bagiku.

Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

9 Jikalau hatiku tertarik kepada perempuan, dan aku menghadang di pintu sesamaku,

Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

10 maka biarlah isteriku menggiling bagi orang lain, dan biarlah orang-orang lain meniduri dia.

Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

11 Karena hal itu adalah perbuatan mesum, bahkan kejahatan, yang patut dihukum oleh hakim.

Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

12 Sesungguhnya, itulah api yang memakan habis, dan menghanguskan seluruh hasilku.

en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

13 Jikalau aku mengabaikan hak budakku laki-laki atau perempuan, ketika mereka beperkara dengan aku,

Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

14 apakah dayaku, kalau Allah bangkit berdiri; kalau Ia mengadakan pengusutan, apakah jawabku kepada-Nya?

Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

15 Bukankah Ia, yang membuat aku dalam kandungan, membuat orang itu juga? Bukankah satu juga yang membentuk kami dalam rahim?

Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

16 Jikalau aku pernah menolak keinginan orang-orang kecil, menyebabkan mata seorang janda menjadi pudar,

Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

17 atau memakan makananku seorang diri, sedang anak yatim tidak turut memakannya

Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

18 --malah sejak mudanya aku membesarkan dia seperti seorang ayah, dan sejak kandungan ibunya aku membimbing dia--;

Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

19 jikalau aku melihat orang mati karena tidak ada pakaian, atau orang miskin yang tidak mempunyai selimut,

Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

20 dan pinggangnya tidak meminta berkat bagiku, dan tidak dipanaskannya tubuhnya dengan kulit bulu dombaku;

Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

21 jikalau aku mengangkat tanganku melawan anak yatim, karena di pintu gerbang aku melihat ada yang membantu aku,

Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

22 maka biarlah tulang belikatku lepas dari bahuku, dan lenganku dipatahkan dari persendiannya.

Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

23 Karena celaka yang dari pada Allah menakutkan aku, dan aku tidak berdaya terhadap keluhuran-Nya.

Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

24 Jikalau aku menaruh kepercayaan kepada emas, dan berkata kepada kencana: Engkaulah kepercayaanku;

Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

25 jikalau aku bersukacita, karena kekayaanku besar dan karena tanganku memperoleh harta benda yang berlimpah-limpah;

Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

26 jikalau aku pernah memandang matahari, ketika ia bersinar, dan bulan, yang beredar dengan indahnya,

Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

27 sehingga diam-diam hatiku terpikat, dan menyampaikan kecupan tangan kepadanya,

att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

28 maka hal itu juga menjadi kejahatan yang patut dihukum oleh hakim, karena Allah yang di atas telah kuingkari.

Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

29 Apakah aku bersukacita karena kecelakaan pembenciku, dan bersorak-sorai, bila ia ditimpa malapetaka

Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

30 --aku takkan membiarkan mulutku berbuat dosa, menuntut nyawanya dengan mengucapkan sumpah serapah! --

Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

31 Jikalau orang-orang di kemahku mengatakan: Siapa yang tidak kenyang dengan lauknya?

Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

32 --malah orang asingpun tidak pernah bermalam di luar, pintuku kubuka bagi musafir! --

Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

33 Jikalau aku menutupi pelanggaranku seperti manusia dengan menyembunyikan kesalahanku dalam hatiku,

Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

34 karena aku takuti khalayak ramai dan penghinaan kaum keluarga mengagetkan aku, sehingga aku berdiam diri dan tidak keluar dari pintu!

av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

35 Ah, sekiranya ada yang mendengarkan aku! --Inilah tanda tanganku! Hendaklah Yang Mahakuasa menjawab aku! --Sekiranya ada surat tuduhan yang ditulis lawanku!

Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

36 Sungguh, surat itu akan kupikul, dan akan kupakai bagaikan mahkota.

Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

37 Setiap langkahku akan kuberitahukan kepada-Nya, selaku pemuka aku akan menghadap Dia.

Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

38 Jikalau ladangku berteriak karena aku dan alur bajaknya menangis bersama-sama,

Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

39 jikalau aku memakan habis hasilnya dengan tidak membayar, dan menyusahkan pemilik-pemiliknya,

Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

40 maka biarlah bukan gandum yang tumbuh, tetapi onak, dan bukan jelai, tetapi lalang." Sekianlah kata-kata Ayub.

Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.