Ayub 29
1 Maka Ayub melanjutkan uraiannya:
Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 "Ah, kiranya aku seperti dalam bulan-bulan yang silam, seperti pada hari-hari, ketika Allah melindungi aku,
Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,
3 ketika pelita-Nya bersinar di atas kepalaku, dan di bawah terang-Nya aku berjalan dalam gelap;
då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!
4 seperti ketika aku mengalami masa remajaku, ketika Allah bergaul karib dengan aku di dalam kemahku;
Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,
5 ketika Yang Mahakuasa masih beserta aku, dan anak-anakku ada di sekelilingku;
då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,
6 ketika langkah-langkahku bermandikan dadih, dan gunung batu mengalirkan sungai minyak di dekatku.
då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!
7 Apabila aku keluar ke pintu gerbang kota, dan menyediakan tempat dudukku di tengah-tengah lapangan,
När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,
8 maka ketika aku kelihatan, mundurlah orang-orang muda dan bangkitlah orang-orang yang sudah lanjut umurnya, lalu tinggal berdiri;
då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.
9 para pembesar berhenti bicara, dan menutup mulut mereka dengan tangan;
Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;
10 suara para pemuka membisu, dan lidah mereka melekat pada langit-langitnya;
furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.
11 apabila telinga mendengar tentang aku, maka aku disebut berbahagia; dan apabila mata melihat, maka aku dipuji.
Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;
12 Karena aku menyelamatkan orang sengsara yang berteriak minta tolong, juga anak piatu yang tidak ada penolongnya;
ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.
13 aku mendapat ucapan berkat dari orang yang nyaris binasa, dan hati seorang janda kubuat bersukaria;
Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.
14 aku berpakaian kebenaran dan keadilan menutupi aku seperti jubah dan serban;
I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.
15 aku menjadi mata bagi orang buta, dan kaki bagi orang lumpuh;
Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.
16 aku menjadi bapa bagi orang miskin, dan perkara orang yang tidak kukenal, kuselidiki.
Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.
17 Geraham orang curang kuremuk, dan merebut mangsanya dari giginya.
Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.
18 Pikirku: Bersama-sama dengan sarangku aku akan binasa, dan memperbanyak hari-hariku seperti burung feniks.
Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.
19 Akarku mencapai air, dan embun bermalam di atas ranting-rantingku.
Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.
20 Kemuliaanku selalu baru padaku, dan busurku kuat kembali di tanganku.
Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»
21 Kepadakulah orang mendengar sambil menanti, dengan diam mereka mendengarkan nasihatku.
Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.
22 Sehabis bicaraku tiada seorangpun angkat bicara lagi, dan perkataanku menetes ke atas mereka.
Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.
23 Orang menantikan aku seperti menantikan hujan, dan menadahkan mulutnya seperti menadah hujan pada akhir musim.
De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.
24 Aku tersenyum kepada mereka, ketika mereka putus asa, dan seri mukaku tidak dapat disuramkan mereka.
När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.
25 Aku menentukan jalan mereka dan duduk sebagai pemimpin; aku bersemayam seperti raja di tengah-tengah rakyat, seperti seorang yang menghibur mereka yang berkabung."
Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.
