Ayub 19
1 Tetapi Ayub menjawab:
Job svarade, och sade:
2 "Berapa lama lagi kamu menyakitkan hatiku, dan meremukkan aku dengan perkataan?
Hvi plågen I dock mina själ, och döfven mig neder med ordom?
3 Sekarang telah sepuluh kali kamu menghina aku, kamu tidak malu menyiksa aku.
I hafven nu i tio gångor hädat mig, och I skämmen eder intet, att I så omdrifven mig.
4 Jika aku sungguh tersesat, maka aku sendiri yang menanggung kesesatanku itu.
Far jag vill, så far jag mig vill.
5 Jika kamu sungguh hendak membesarkan diri terhadap aku, dan membuat celaku sebagai bukti terhadap diriku,
Men I upphäfven eder sannerliga emot mig, och straffen mig till min smälek.
6 insafilah, bahwa Allah telah berlaku tidak adil terhadap aku, dan menebarkan jala-Nya atasku.
Märker dock en gång, att Gud gör mig orätt, och hafver invefvat mig uti sin garn.
7 Sesungguhnya, aku berteriak: Kelaliman!, tetapi tidak ada yang menjawab. Aku berseru minta tolong, tetapi tidak ada keadilan.
Si, om jag än ropar öfver öfvervåld, så varder jag dock intet hörd; jag ropar, och här är ingen rätt.
8 Jalanku ditutup-Nya dengan tembok, sehingga aku tidak dapat melewatinya, dan jalan-jalanku itu dibuat-Nya gelap.
Han hafver igentäppt min väg, att jag icke kan gå der fram; och hafver satt mörker uppå min stig.
9 Ia telah menanggalkan kemuliaanku dan merampas mahkota di kepalaku.
Han hafver utuklädt mig mina äro, och tagit kronona utaf mitt hufvud.
10 Ia membongkar aku di semua tempat, sehingga aku lenyap, dan seperti pohon harapanku dicabut-Nya.
Han hafver sönderbråkat mig allt omkring, och låter mig gå; och hafver uppryckt mitt hopp såsom ett trä.
11 Murka-Nya menyala terhadap aku, dan menganggap aku sebagai lawan-Nya.
Hans vrede hafver förgrymmat sig öfver mig, och han håller mig för sin fienda.
12 Pasukan-Nya maju serentak, mereka merintangi jalan melawan aku, lalu mengepung kemahku.
Hans krigsmän äro tillika komne, och hafva lagt sin väg öfver mig; och hafva lägrat sig allt omkring mina hyddo.
13 Saudara-saudaraku dijauhkan-Nya dari padaku, dan kenalan-kenalanku tidak lagi mengenal aku.
Han hafver låtit komma mina bröder långt ifrå mig, och mine kände vänner äro mig främmande vordne.
14 Kaum kerabatku menghindar, dan kawan-kawanku melupakan aku.
Mine näste hafva unddragit sig, och mine vänner hafva förgätit mig.
15 Anak semang dan budak perempuanku menganggap aku orang yang tidak dikenal, aku dipandang mereka orang asing.
Mitt husfolk och mina tjensteqvinnor hålla mig för främmande; jag är vorden okänd för deras ögon.
16 Kalau aku memanggil budakku, ia tidak menyahut; aku harus membujuknya dengan kata-kata manis.
Jag ropade min tjenare, och han svarade mig intet; jag måste bedja honom med min egen mun.
17 Nafasku menimbulkan rasa jijik kepada isteriku, dan bauku memualkan saudara-saudara sekandungku.
Min hustru stygges vid min anda; jag måste knekta mins lifs barn.
18 Bahkan kanak-kanakpun menghina aku, kalau aku mau berdiri, mereka mengejek aku.
Förakta också mig de unga barn; om jag uppreser mig, så tala de emot mig.
19 Semua teman karibku merasa muak terhadap aku; dan mereka yang kukasihi, berbalik melawan aku.
Alle mine trogne vänner hafva styggelse vid mig, och de jag kär hade, hafva vändt sig emot mig.
20 Tulangku melekat pada kulit dan dagingku, dan hanya gusiku yang tinggal padaku.
Min ben låda vid min hud och kött; jag kan med hudene icke skyla mina tänder.
21 Kasihanilah aku, kasihanilah aku, hai sahabat-sahabatku, karena tangan Allah telah menimpa aku.
Förbarmer eder öfver mig; förbarmer eder öfver mig, ju I mine vänner; ty Guds hand hafver kommit vid mig.
22 Mengapa kamu mengejar aku, seakan-akan Allah, dan tidak menjadi kenyang makan dagingku?
Hvi förföljen I mig såväl som Gud, och kunnen af mitt kött icke mätte varda?
23 Ah, kiranya perkataanku ditulis, dicatat dalam kitab,
Ack! att mitt tal måtte skrifvet varda; ack! att det måtte uti en bok satt varda;
24 terpahat dengan besi pengukir dan timah pada gunung batu untuk selama-lamanya!
Med en jernstyl ingrafvet uti bly; och till en evig åminnelse hugget i sten:
25 Tetapi aku tahu: Penebusku hidup, dan akhirnya Ia akan bangkit di atas debu.
Jag vet att min Förlossare lefver; och han skall på sistone uppväcka mig af jordene;
26 Juga sesudah kulit tubuhku sangat rusak, tanpa dagingkupun aku akan melihat Allah,
Och jag skall sedan med desso mine hud omklädd varda, och skall i mitt kött få se Gud.
27 yang aku sendiri akan melihat memihak kepadaku; mataku sendiri menyaksikan-Nya dan bukan orang lain. Hati sanubariku merana karena rindu.
Honom skall jag mig se, och min ögon skola skåda honom, och ingen annan. Mine njurar äro upptärde uti mino sköte;
28 Kalau kamu berkata: Kami akan menuntut dia dan mendapatkan padanya sebab perkaranya!,
Ty I sägen: Huru skole vi förfölja honom, och finna en sak emot honom?
29 takutlah kepada pedang, karena kegeraman mendatangkan hukuman pedang, agar kamu tahu, bahwa ada pengadilan."
Frukter eder för svärdet; förty svärdet är en hämnd öfver missgerningar; på det I veta mågen, att näpst är till.
