Mazmur 44

1 Mazmur kaum Korah. Nyanyian pengajaran. Untuk pemimpin kor. Ya Allah, kami telah mendengar sendiri kisah yang diceritakan leluhur kami tentang karya hebat yang Kaulakukan di zaman dahulu.

För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

2 Engkau sendiri mengusir bangsa-bangsa supaya umat-Mu menetap di negeri mereka. Bangsa-bangsa lain Engkau celakakan, tetapi umat-Mu Kaubiarkan berkembang.

Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

3 Tanah itu tidak mereka rebut dengan pedang; tidak dengan kekuatan sendiri mereka menang, tetapi dengan kuasa dan cahaya kehadiran-Mu, sebab Engkau berkenan kepada umat-Mu.

Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

4 Engkaulah Rajaku dan Allahku, yang memberi kemenangan kepada umat-Mu.

Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

5 Dengan kuasa-Mu kami mengalahkan musuh kami, dan menaklukkan orang-orang yang menyerang kami.

Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

6 Sebab aku tidak mengandalkan panahku, pedangku pun tak akan menyelamatkan aku.

Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

7 Tapi Engkaulah yang menyelamatkan kami dari lawan, dan mengalahkan orang-orang yang membenci kami.

Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

8 Maka kami akan selalu memegahkan Engkau, dan terus-menerus bersyukur kepada-Mu.

nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

9 Tapi sekarang Engkau meninggalkan kami dan membiarkan kami dikalahkan. Engkau tidak lagi maju bersama barisan kami.

Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. (Sela)

10 Kaubiarkan kami melarikan diri dari musuh kami, dan mereka merampas harta kami.

Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

11 Kaubiarkan kami dibantai seperti domba, dan Kauceraiberaikan kami di antara bangsa-bangsa.

Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

12 Kaujual umat-Mu dengan harga tak seberapa, dan tidak mendapat keuntungan apa-apa.

Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

13 Kaujadikan kami ejekan tetangga-tetangga mereka mengolok-olok dan menertawakan kami.

Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

14 Kaujadikan kami bahan sindiran bangsa-bangsa; mereka menggelengkan kepala sambil menghina kami.

Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

15 Sepanjang hari aku dicela, menanggung malu dan kehilangan muka,

Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

16 karena mendengar ejekan dan penghinaan dari mulut musuh dan pendendam.

Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

17 Semua itu telah menimpa kami walaupun kami tidak melupakan Engkau atau mengkhianati perjanjian-Mu dengan kami.

när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

18 Hati kami tidak mengingkari Engkau; perintah-Mu tidak kami kesampingkan.

Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

19 Tetapi Kautinggalkan kami dalam kegelapan; kami tak berdaya di antara binatang buas.

Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

20 Andaikata kami tidak lagi menyembah Allah, melainkan berdoa kepada ilah lain,

så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

21 Allah pasti akan mengetahuinya, sebab Ia menyelami rahasia hati kami.

Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

22 Demi Engkau kami terus terancam maut, dan diperlakukan seperti domba sembelihan.

månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

23 Bangunlah, ya TUHAN! Mengapa Engkau tidur? Bangkitlah! Jangan menolak kami untuk selamanya.

Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

24 Mengapa Engkau bersembunyi, dan melupakan sengsara serta kesusahan kami?

Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

25 Kami jatuh hancur di tanah, terbaring dalam debu karena kalah.

Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

26 Bangkitlah dan datanglah menolong kami, selamatkanlah kami karena kasih-Mu.

Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden. Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.