Mazmur 38
1 Mazmur Daud waktu mempersembahkan kurban peringatan. TUHAN, jangan menghukum aku dalam kemarahan-Mu, jangan menyiksa aku dalam kemurkaan-Mu.
En psalm av David; till åminnelse. HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
2 Panah-Mu menembus melukai tubuhku, tangan-Mu terasa berat menekan aku.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
3 Aku sakit parah karena kemarahan-Mu; tak ada yang sehat pada tubuhku karena dosaku.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
4 Aku tenggelam dalam banjir kesalahanku, beban dosaku terlalu berat bagiku.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
5 Luka-lukaku bernanah dan berbau busuk, karena aku telah berlaku bodoh.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
6 Aku tertunduk dan terbungkuk, sepanjang hari aku murung dan sedih.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
7 Demam membakar tubuhku, tak ada yang sehat pada badanku.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
8 Aku remuk-redam dan kehabisan tenaga, aku merintih karena hatiku resah.
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
9 TUHAN, Engkau tahu segala keinginanku, keluh kesahku tidak tersembunyi bagi-Mu.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
10 Jantungku berdebar-debar, tenagaku hilang, mataku sudah menjadi pudar.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
11 Handai-taulanku menghindar karena penyakitku, bahkan kaum kerabatku menjauhi aku.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
12 Orang yang ingin membunuh aku memasang jerat bagiku; yang ingin mencelakakan aku mengancam hendak menumpas aku.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
13 Tetapi aku seperti orang tuli yang tidak mendengar, seperti orang bisu yang tidak bicara.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
14 Sungguh, aku seperti orang yang tidak mendengar, dan karena itu tidak membantah.
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
15 Tetapi aku berharap kepada-Mu, ya TUHAN, dan Engkau, TUHAN Allahku, menjawab aku.
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
16 Jangan biarkan musuhku senang melihat kesusahanku, jangan biarkan mereka membual bila aku goyah.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
17 Aku hampir saja jatuh, terus menerus aku kesakitan.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
18 Aku mengakui dosa-dosaku; hatiku cemas memikirkan kesalahanku.
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
19 Orang-orang yang memusuhi aku banyak dan kuat, mereka membenci cara hidupku.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
20 Orang yang membalas kebaikan dengan kejahatan memusuhi aku karena aku melakukan yang baik.
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
21 Ya TUHAN, jangan meninggalkan aku, jangan jauh daripadaku, ya Allahku.
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
22 Datanglah segera menolong aku, ya TUHAN penyelamatku.
Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
