Ayub 6
1 Lalu Ayub menjawab, "Andaikata duka nestapaku ditimbang beratnya,
Då tog Job till orda och sade:
Ack att min grämelse bleve vägd och min olycka lagd jämte den på vågen!
3 pasti lebih berat daripada pasir samudra. Jadi, jangan heran jika kata-kataku kurang hati-hati serta terburu-buru.
Se, tyngre är den nu än havets sand, därför kan jag icke styra mina ord.
4 Panah dari Yang Mahakuasa menembus tubuhku; racunnya menyebar ke seluruh jiwa ragaku. Kedahsyatan Allah sangat mengerikan, dan menyerang aku bagai pasukan lawan.
Ty den Allsmäktiges pilar hava träffat mig, och min ande indricker deras gift; ja, förskräckelser ifrån Gud ställa sig upp mot mig.
5 Keledai akan puas jika diberi rumput muda, begitu pula lembu jika diberi makanannya.
Icke skriar vildåsnan, när hon har friskt gräs, icke råmar oxen, då han står vid sitt foder?
6 Tetapi makanan hambar, siapa suka? Mana boleh putih telur ada rasanya?
Men vem vill äta den mat som ej har smak eller sälta, och vem finner behag i slemörtens saft?
7 Tidak sudi aku menyentuhnya; muak aku jika memakannya.
Så vägrar nu min själ att komma vid detta, det är för mig en vämjelig spis.
8 Mengapa Allah enggan mendengar doaku? Mengapa tak diperhatikan-Nya seruanku?
Ack att min bön bleve hörd, och att Gud ville uppfylla mitt hopp!
9 Kiranya Allah berkenan meremukkan aku! Kiranya Ia bertindak dan membunuh aku!
O att det täcktes Gud att krossa mig, att räcka ut sin hand och avskära mitt liv!
10 Bagiku hal itu akan merupakan hiburan; aku bakal menari di tengah penderitaan. Segala perintah Allah Yang Mahakudus, telah kutaati dan kuperhatikan terus.
Då funnes ännu för mig någon tröst, jag kunde då jubla, fastän plågad utan förskoning; jag har ju ej förnekat den Heliges ord.
11 Apa kekuatanku sehingga aku masih ada? Apa harapanku untuk ingin hidup lebih lama?
Huru stor är då min kraft, eftersom jag alltjämt bör hoppas? Och vad väntar mig för ände, eftersom jag skall vara tålig?
12 Sekuat batukah badanku ini? Dari tembagakah tubuhku ini?
Min kraft är väl ej såsom stenens, min kropp är väl icke av koppar?
13 Habislah tenagaku mencari bantuan; bagiku tak ada lagi pertolongan.
Nej, förvisso gives ingen hjälp för mig, var utväg har blivit mig stängd.
14 Dalam derita seperti ini, kudambakan sahabat sejati. Entah aku masih tetap setia atau sudah melalaikan Yang Mahakuasa.
Den förtvivlade borde ju röna barmhärtighet av sin vän, men se, man övergiver den Allsmäktiges fruktan,
15 Tetapi kamu, hai kawan-kawan, tak dapat dipercaya dan diandalkan. Kamu seperti kali yang habis airnya, di kala hujan tak kunjung tiba.
Mina bröder äro trolösa, de äro såsom regnbäckar, ja, lika bäckarnas rännilar, som snart sina ut,
16 Kamu seperti sungai yang diam dan kaku, karena tertutup salju dan air beku.
som väl kunna gå mörka av vinterns flöden, när snön har fallit och gömt sig i dem,
17 Segera bila tiba musim panas, salju dan es itu hilang tanpa bekas. Dasar sungai menjadi gersang, tidak berair dan kering kerontang.
men som åter försvinna, när de träffas av hettan, och torka bort ifrån sin plats, då värmen kommer.
18 Kafilah-kafilah sesat ketika mencari air; mereka mengembara dan mati di padang pasir.
Vägfarande där i trakten vika av till dem, men de finna allenast ödslighet och måste förgås.
19 Kafilah dari Syeba dan dari Tema mencari air itu dan mengharapkannya.
Temas vägfarande skådade dithän, Sabas köpmanståg hoppades på dem;
20 Tetapi harapan mereka sia-sia di tepi kali yang tiada airnya.
men de kommo på skam i sin förtröstan, de sågo sig gäckade, när de hade hunnit ditfram.
21 Seperti sungai itulah kamu, kawanku; kaumundur dan takut melihat deritaku.
Ja, likaså ären I nu ingenting värda, handfallna stån I av förfäran och förskräckelse.
22 Kenapa? Apakah kuminta sesuatu darimu? Atau menyuruhmu menyogok orang untuk kepentinganku?
Har jag då begärt att I skolen giva mig gåvor, taga av edert gods för att lösa mig ut,
23 Apakah aku minta diselamatkan dan ditebus dari musuh yang tak berbelaskasihan?
att I skolen rädda mig undan min ovän, köpa mig fri ur våldsverkares hand?
24 Nah, ajarilah aku, tunjukkanlah kesalahanku! Aku akan diam dan mendengarkan perkataanmu.
Undervisen mig, så vill jag tiga, lären mig att förstå vari jag har farit vilse.
25 Kata-kata yang tulus menyejukkan hati, tetapi bicaramu kosong, tiada arti!
Gott är förvisso uppriktigt tal, men tillrättavisning av eder, vad båtar den?
26 Segala perkataanku kamu anggap angin saja; percuma kamu jawab aku yang sudah putus asa.
Haven I då i sinnet att hålla räfst med ord, och skall den förtvivlade få tala för vinden?
27 Bahkan anak yatim piatu kamu undikan nasibnya, teman karibmu kamu curangi untuk menjadi kaya.
Då kasten I väl också lott om den faderlöse, då lären I väl köpslå om eder vän!
28 Coba, perhatikanlah aku; masakan aku ini berdusta kepadamu?
Dock, må det nu täckas eder att akta på mig; icke vill jag ljuga eder mitt i ansiktet.
29 Jangan bertindak tak adil, sadarlah! Jangan mencela aku, aku sungguh tak salah.
Vänden om! Må sådan orätt icke ske; ja, vänden ännu om, ty min sak är rättfärdig!
30 Apakah pada sangkamu aku berdusta, tak bisa membedakan yang baik dan yang tercela?
Skulle väl orätt bo på min tunga, och min mun, skulle den ej förstå vad fördärvligt är?
