< Ayub 37 >

1 Badai membuat hatiku gentar dan jantungku berdebar-debar.
Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
2 Dengarlah suara Allah, hai kamu semua; dengarlah guruh yang keluar dari mulut-Nya.
Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
3 Ke seluruh langit, dilepaskannya kilat-Nya; dikirim-Nya petir-Nya ke ujung-ujung dunia.
Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
4 Kemudian, terdengar suara-Nya menderu, bunyi megah guntur dan guruh; dan di tengah suara yang menggelegar, petir berkilat sambar-menyambar.
Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
5 Karena perintah Allah, maka mujizat terjadi, hal-hal ajaib yang tak dapat kita fahami.
Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
6 Salju jatuh ke bumi atas perintah-Nya; hujan lebat turun atas suruhan-Nya.
Se, åt snön giver han bud: "Fall ned till jorden", så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
7 Dihentikan-Nya pekerjaan manusia, supaya mereka tahu bahwa Ia sedang bekerja.
Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
8 Juga binatang liar masuk ke dalam lubang dan gua, dan berlindung di dalam sarangnya.
Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
9 Dari selatan keluar angin taufan dan dari utara hawa dingin yang mencekam.
Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
10 Napas Allah membekukan permukaan air yang luas, mengubahnya menjadi es yang keras.
med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
11 Mega dimuati-Nya dengan air, dan awan bercahaya diterangi petir.
Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
12 Awan-awan melayang ke seluruh dunia, atas perintah Allah mereka bergerak ke mana-mana.
De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
13 Allah memberi hujan untuk membasahi tanah, atau juga untuk menghukum umat manusia; mungkin pula untuk memperlihatkan kepada mereka, betapa besar kasih-Nya yang tetap untuk selamanya.
Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
14 Diamlah sebentar, hai Ayub, dan dengarkanlah; perhatikanlah keajaiban-keajaiban Allah.
Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
15 Tahukah engkau bagaimana Allah memberi aba-aba, sehingga kilat memancar dari awan dan mega?
Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
16 Tahukah engkau bagaimana awan-awan melayang hasil keahlian Allah yang mengagumkan?
Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
17 Tidak, engkau hanya dapat mengeluh kepanasan apabila bumi dilanda oleh angin selatan.
Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
18 Dapatkah engkau seperti Allah membentangkan cakrawala dan mengeraskannya seperti logam tuangan atau kaca?
Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
19 Ajarlah kami apa yang harus kami katakan kepada Allah; tak ada yang dapat kami jelaskan, pikiran kami hampa.
Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
20 Tak mau aku memohon bicara kepada Allah jangan-jangan Ia mendapat alasan membuat aku celaka.
Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
21 Kini cahaya langit sangat terang sehingga menyilaukan mata; angin membersihkan cuaca dengan hembusannya.
Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
22 Sinar keemasan muncul di utara, dan kemuliaan Allah mengagumkan hati kita.
I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
23 Sungguh besar kuasa Allah kita; tak sanggup kita menghampiri-Nya, Ia jujur dan adil senantiasa; tak pernah Ia menindas manusia.
den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
24 Itulah sebabnya Ia patut dihormati oleh siapa saja, dan orang yang mengaku arif, tak dihiraukan-Nya."
Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

< Ayub 37 >