Ayub 3
1 Kemudian Ayub mulai berbicara dan mengutuki hari kelahirannya, katanya,
Därefter upplät Job sin mun och förbannade sin födelsedag;
2 "Ya Allah, kutukilah hari kelahiranku, dan malam aku mulai dikandung ibuku!
Job tog till orda och sade:
Må den dag utplånas, på vilken jag föddes, och den natt som sade: »Ett gossebarn är avlat.»
4 Ya Allah, jadikanlah hari itu gelap, hapuskan dari ingatan-Mu hingga lenyap; janganlah Engkau biarkan pula cahaya cerah menyinarinya.
Må den dagen vändas i mörker, må Gud i höjden ej fråga efter den och intet dagsljus lysa däröver.
5 Jadikanlah hari itu hitam kelam, gelap gulita, kabur dan suram; liputilah dengan awan dan mega, tudungilah dari sinar sang surya.
Mörkret och dödsskuggan börde den åter, molnen lägre sig över den; förskräcke den allt som kan förmörka en dag.
6 Hendaknya malam itu dihilangkan dari hitungan tahun dan bulan; jangan lagi dikenang, jangan pula dibilang.
Den natten må gripas av tjockaste mörker; ej må den få fröjda sig bland årets dagar, intet rum må den finna inom månadernas krets.
7 Biarlah malam itu penuh kegelapan tiada kemesraan, tiada kegembiraan.
Ja, ofruktsam blive den natten, aldrig höje sig jubel under den.
8 Hai orang perdukunan dan pengendali Lewiatan, timpalah hari itu dengan sumpah dan kutukan;
Må den förbannas av dem som besvärja dagar, av dem som förmå mana upp Leviatan.
9 jangan sampai bintang kejora bersinar, jangan biarkan sinar fajar memancar! Biarlah malam itu percuma menunggu datangnya hari dan harapan yang baru.
Må dess grynings stjärnor förmörkas, efter ljus må den bida, utan att det kommer, morgonrodnadens ögonbryn må den aldrig få se;
10 Terkutuklah malam celaka ketika aku dilahirkan bunda, dan dibiarkan menanggung sengsara.
eftersom den ej tillslöt dörrarna till min moders liv, ej lät olyckan förbliva dold för mina ögon.
11 Mengapa aku tidak mati dalam rahim ibu, atau putus nyawa pada saat kelahiranku?
Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv?
12 Mengapa aku dipeluk ibuku dan dipangkunya, serta disusuinya pada buah dadanya?
Varför funnos knän mig till mötes, och varför bröst, där jag fick di?
13 Sekiranya pada saat itu aku berpulang, maka aku tidur dan mengaso dengan tenang,
Hade så icke skett, låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila,
14 seperti para raja dan penguasa dahulu kala, yang membangun kembali istana zaman purba.
vid sidan av konungar och rådsherrar i landet, män som byggde sig palatslika gravar,
15 Aku tertidur seperti putra raja, yang mengisi rumahnya dengan perak kencana.
ja, vid sidan av furstar som voro rika på guld och hade sina hus uppfyllda av silver;
16 Mengapa aku tidak lahir tanpa nyawa supaya tidurku lelap dan terlena?
eller vore jag icke till, lik ett nedgrävt foster, lik ett barn som aldrig fick se ljuset.
17 Di sana, di dalam kuburan, penjahat tidak melakukan kejahatan, dan buruh yang habis tenaga dapat melepaskan lelahnya.
Där hava ju de ogudaktiga upphört att rasa, där få de uttröttade komma till vila;
18 Juga tawanan merasa lega, bebas dari hardik para penjaga.
där hava alla fångar fått ro, de höra där ingen pådrivares röst.
19 Di sana semua orang sama: yang tenar dan yang tidak ternama. Dan para budak bebas akhirnya.
Små och stora äro där varandra lika, trälen har där blivit fri ifrån sin herre.
20 Mengapa manusia dibiarkan terus hidup sengsara? Mengapa terang diberi kepada yang duka?
Varför skulle den olycklige skåda ljuset? Ja, varför gives liv åt dem som plågas så bittert,
21 Mereka lebih suka kuburan daripada harta, menanti maut, tapi tak kunjung tiba.
åt dem som vänta efter döden, utan att den kommer, och spana därefter mer än efter någon skatt,
22 Kebahagiaan baru dapat dirasakan bila mereka mati dan dikuburkan.
åt dem som skulle glädjas -- ja, intill jubel -- och fröjda sig, allenast de funne sin grav;
23 Masa depan mereka diselubungi oleh Allah, mereka dikepung olehnya dari segala arah.
varför åt en man vilkens väg är höljd i mörker, åt en man så kringstängd av Gud?
24 Gantinya makan aku mengeluh, tiada hentinya aku mengaduh.
Suckan har ju blivit mitt dagliga bröd, och såsom vatten strömma mina klagorop.
25 Segala yang kucemaskan, menimpa aku, segala yang kutakuti, melanda aku.
ty det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för, det kommer över mig.
26 Bagiku tiada ketentraman, aku menderita tanpa kesudahan."
Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila; ångest kommer över mig.
