Ayub 3
1 Kemudian Ayub mulai berbicara dan mengutuki hari kelahirannya, katanya,
Då let Job upp munnen og banna fødedagen sin.
2 "Ya Allah, kutukilah hari kelahiranku, dan malam aku mulai dikandung ibuku!
Job tok til ords og sagde:
«Burt med den dag då eg vart fødd, den natt som sa: «Ein svein er avla!»
4 Ya Allah, jadikanlah hari itu gelap, hapuskan dari ingatan-Mu hingga lenyap; janganlah Engkau biarkan pula cahaya cerah menyinarinya.
Må denne dag til myrker verta - burtgløymd av Gud i høge himmel - og inkje ljos på honom skina!
5 Jadikanlah hari itu hitam kelam, gelap gulita, kabur dan suram; liputilah dengan awan dan mega, tudungilah dari sinar sang surya.
Lat svarte myrkret honom eiga og skyer seg kring honom samla! Dagmyrkjingar skal honom skræma
6 Hendaknya malam itu dihilangkan dari hitungan tahun dan bulan; jangan lagi dikenang, jangan pula dibilang.
og myrkret gløypa denne natt! Burt med den natt frå årsens dagar, ho kome ei i månads tal!
7 Biarlah malam itu penuh kegelapan tiada kemesraan, tiada kegembiraan.
Ja, aud og tom skal natti verta og ingen fagnad i ho klinga;
8 Hai orang perdukunan dan pengendali Lewiatan, timpalah hari itu dengan sumpah dan kutukan;
Dagbannarar skal henne banna, dei som kann mana upp Livjatan,
9 jangan sampai bintang kejora bersinar, jangan biarkan sinar fajar memancar! Biarlah malam itu percuma menunggu datangnya hari dan harapan yang baru.
Og morgonstjernor skal’kje skina; fåfengt ho venta skal på ljoset - augbrunerne av morgonroden -
10 Terkutuklah malam celaka ketika aku dilahirkan bunda, dan dibiarkan menanggung sengsara.
av di ho ei livsdøri stengde på mor mi, so eg slapp for kval.
11 Mengapa aku tidak mati dalam rahim ibu, atau putus nyawa pada saat kelahiranku?
Kvi døydd’ eg ei i moders liv? Ell’ slokna då eg rett var fødd?
12 Mengapa aku dipeluk ibuku dan dipangkunya, serta disusuinya pada buah dadanya?
Kvi fanst det kne som mot meg tok; og brjost eg kunde suga ved?
13 Sekiranya pada saat itu aku berpulang, maka aku tidur dan mengaso dengan tenang,
So låg eg still og kvilde no, eg sov og hadde ro og fred
14 seperti para raja dan penguasa dahulu kala, yang membangun kembali istana zaman purba.
hjå kongar og hjå fyrstar, som til gravstad pyramider bygde,
15 Aku tertidur seperti putra raja, yang mengisi rumahnya dengan perak kencana.
hjå hovdingar som åtte gull og fyllte sine hus med sylv;
16 Mengapa aku tidak lahir tanpa nyawa supaya tidurku lelap dan terlena?
ell’ ufødd var eg ikkje til, lik born som aldri ljoset såg.
17 Di sana, di dalam kuburan, penjahat tidak melakukan kejahatan, dan buruh yang habis tenaga dapat melepaskan lelahnya.
Der rasar ei dei vonde meir; der kviler dei som trøytte er;
18 Juga tawanan merasa lega, bebas dari hardik para penjaga.
og fangarne er trygge der; dei høyrer ingen drivar meir.
19 Di sana semua orang sama: yang tenar dan yang tidak ternama. Dan para budak bebas akhirnya.
Der stor og liten like er, og trælen fri for herren sin.
20 Mengapa manusia dibiarkan terus hidup sengsara? Mengapa terang diberi kepada yang duka?
Kvi gjev han ljos til den som lid, og liv til deim som gremmer seg,
21 Mereka lebih suka kuburan daripada harta, menanti maut, tapi tak kunjung tiba.
som fåfengt stundar etter dauden, og søkjer han som løynde skatt,
22 Kebahagiaan baru dapat dirasakan bila mereka mati dan dikuburkan.
som gled seg, ja, som jublar høgt, og fegnast når dei finn ei grav -
23 Masa depan mereka diselubungi oleh Allah, mereka dikepung olehnya dari segala arah.
til mannen som ei finn sin veg, som Gud set fast og stengjer inne?
24 Gantinya makan aku mengeluh, tiada hentinya aku mengaduh.
Min sukk hev vorte daglegt brød, og klaga mi som vatnet strøymar.
25 Segala yang kucemaskan, menimpa aku, segala yang kutakuti, melanda aku.
Meg råkar det eg ottast fyre; det som eg ræddast, hender meg.
26 Bagiku tiada ketentraman, aku menderita tanpa kesudahan."
Snaudt fær eg fred, snaudt fær eg ro, snaudt lindring - so kjem uro att.»
