Ayub 14

1 Sejak lahir manusia itu lemah, tidak berdaya; hidupnya singkat serta penuh derita.

Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro;

2 Ia bersemi dan layu seperti kembang; lenyap seperti bayangan, terus menghilang.

lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.

3 Ya Allah, masakan Engkau mau memandangku, dan menghadapkan aku ke pengadilan-Mu!

Och till att vakta på en sådan upplåter du dina ögon, ja, du drager mig till doms inför dig.

4 Dapatkah manusia yang berdosa mendatangkan hal yang sempurna?

Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.

5 Jumlah umur manusia sudah Kautentukan; jumlah bulannya sudah Kaupastikan. Kautetapkan pula batas-batas hidupnya; tidak mungkin ia melangkahinya.

Äro nu människans dagar oryggligt bestämda, hennes månaders antal fastställt av dig, har du utstakat en gräns som hon ej kan överskrida,

6 Biarkanlah ia beristirahat, jangan ganggu dia; supaya ia dapat menikmati hidupnya sampai selesai tugasnya.

vänd då din blick ifrån henne och unna henne ro, låt henne njuta en dagakarls glädje av sin dag.

7 Masih ada harapan bagi pohon yang ditebang; ia akan bertunas lagi, lalu bercabang.

För ett träd finnes ju kvar något hopp; hugges det än ned, kan det åter skjuta skott, och telningar behöva ej fattas därpå.

8 Meskipun di dalam tanah akarnya menjadi lapuk, dan tanggulnya mati karena busuk,

Om än dess rot tynar hän i jorden och dess stubbe dör bort i mullen,

9 tetapi bila disentuh air, ia tumbuh lagi; seperti tanaman muda, tunas-tunasnya muncul kembali.

så kan det grönska upp genom vattnets ångor och skjuta grenar lik ett nyplantat träd.

10 Tapi bila manusia mati, habis riwayatnya; ia meninggal dunia, lalu ke mana perginya?

Men om en man dör, så ligger han där slagen; om en människa har givit upp andan, var finnes hon då mer?

11 Seperti air menguap dari dalam telaga, seperti sungai surut sampai habis airnya,

Såsom när vattnet har förrunnit ur en sjö, och såsom när en flod har sinat bort och uttorkat,

12 begitu pula manusia yang telah mati: ia tidak akan dapat bangkit kembali. Ia tak akan terjaga selama langit masih ada, tak pernah lagi bangun dari tidurnya.

så ligger mannen där och står ej mer upp, han vaknar icke åter, så länge himmelen varar; aldrig väckes han upp ur sin sömn.

13 Sembunyikanlah aku di dalam dunia orang mati; lindungilah aku sampai Kau tidak marah lagi. Tapi tentukanlah waktu untuk mengingat diriku. (Sheol h7585)

Ack, att du ville gömma mig i dödsriket, fördölja mig, till dess din vrede hade upphört, staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig -- (Sheol h7585)

14 Sebab, apabila manusia mati, dapatkah ia hidup kembali? Hari demi hari aku menunggu sampai masa pahitku ini lalu.

fastän ju ingen kan få liv, när han en gång är död! Då skulle jag hålla min stridstid ut, ända till dess att min avlösning komme.

15 Maka Engkau akan memanggil aku, dan aku pun akan memberi jawaban; Engkau akan sayang lagi kepadaku, makhluk yang Kauciptakan.

Du skulle då ropa på mig, och jag skulle svara dig; efter dina händers verk skulle du längta;

16 Lalu akan Kauawasi setiap langkahku, tapi tidak lagi Kauperhatikan dosaku.

ja, du skulle då räkna mina steg, du skulle ej akta på min synd.

17 Dosaku akan Kauampuni dan Kausingkirkan; salahku waktu dulu akan Kauhapuskan.

I en förseglad pung låge då min överträdelse, och du överskylde min missgärning.

18 Kelak gunung-gunung akan runtuh dan porak poranda, dan gunung batu yang kokoh bergeser dari tempatnya.

Men såsom själva berget faller och förvittrar, och såsom klippan flyttas ifrån sin plats,

19 Batu-batu akan dikikis oleh air yang mengalir kuat; tanah akan dihanyutkan oleh hujan yang lebat. Demikianlah Kauhancurkan harapan manusia.

såsom stenar nötas sönder genom vattnet, och såsom mullen sköljes bort av dess flöden, så gör du ock människans hopp om intet.

20 Kaukalahkan dia untuk selama-lamanya; Kausuruh dia pergi dan Kauubah wajahnya.

Du slår henne ned för alltid, och hon far hädan; du förvandlar hennes ansikte och driver henne bort.

21 Anak-anaknya menjadi orang mulia, tetapi ia tidak mengetahuinya. Dan apabila mereka menjadi hina, tak ada yang memberitahukan kepadanya.

Om hennes barn komma till ära, så känner hon det icke; om de sjunka ned till ringhet, så aktar hon dock ej på dem.

22 Hanya nyeri tubuhnya yang dirasakannya; hanya pilu hatinya yang dideritanya."

Hennes kropp känner blott sin egen plåga, hennes själ blott den sorg hon själv får förnimma.