< Dagiti Salmo 65 >
1 Kenka, O Dios iti Sion, agur-uray dagiti pammadayawmi kenka; ituloymi nga aramiden dagiti sapatami kenka.
[Dem Vorsänger, ein Psalm. Von David, ein Lied.] Deiner harrt schweigend der Lobgesang, o Gott, in Zion, und dir wird bezahlt werden das Gelübde.
2 Sika a dumdumngeg iti kararag, umayto kenka amin a lasag.
Hörer des Gebets! zu dir wird kommen alles Fleisch.
3 A kasla ab-abakennakami dagiti basbasolmi; maipanggep met kadagiti panaglabsingmi, pakawanemto dagitoy.
Ungerechtigkeiten [d. h. Betätigungen der Ungerechtigkeit] haben mich überwältigt; unsere Übertretungen, du wirst sie vergeben.
4 Nagasat ti tao a pinilim nga iyasideg kenka tapno agtalinaed iti santuariom. Mapnekkaminto iti kinaimbag ti balaymo, ti nasantoan a templom.
Glückselig der, den du erwählest und herzunahen lässest, daß er wohne in deinen Vorhöfen! wir werden gesättigt werden mit dem Guten deines Hauses, dem Heiligen deines Tempels. [And. üb.: deines heiligen Tempels]
5 Sililinteg a sungbatannakami babaen iti panagaramidmo kadagiti nakaskasdaaw, Dios iti pannakaisalakanmi; sika a pagtalkan ti amin a suli ti daga ken dagiti adda iti ballasiw ti taaw.
Du wirst uns antworten durch furchtbare Dinge in Gerechtigkeit, Gott unseres Heils, du Zuversicht aller Enden der Erde und der fernsten Meere! [W. des Meeres der Fernen]
6 Ta sika iti nangpatibker kadagiti banbantay, sika a nabarikesan iti kinapigsa.
Der die Berge feststellt durch seine Kraft, umgürtet ist mit Macht,
7 Sika ti mangpapaulimek ti daranudor ti taaw, ti daranudor dagiti dalluyon, ken dagiti panagringgor dagiti tattao.
Der da stillt das Brausen der Meere, das Brausen ihrer Wellen und das Getümmel der Völkerschaften.
8 Dagiti agnanaed kadagiti nasulinek a paset ti daga ket mabuteng iti pammaneknek dagiti aramidmo; pagragsakem ti laud ken ti daya.
Und es fürchten sich die Bewohner der Enden der Erde, vor deinen Zeichen; du machst jauchzen die Ausgänge des Morgens und des Abends. [d. h. den Osten und den Westen]
9 Umaymo tultulongan ti lubong; sibsibugam daytoy; kasta unay ti panangpabaknangmo iti daytoy; napno iti danum iti karayan ti Dios; ipapaaymo iti apit idi insaganam ti lubong.
Du hast die Erde heimgesucht [O. dich der Erde fürsorglich angenommen] und ihr Überfluß gewährt, du bereicherst sie sehr: Gottes Bach ist voll Wassers. Du bereitest ihr [d. h. der Menschen] Getreide, wenn du sie also bereitest. [O. denn also bereitest du sie]
10 Sibsibugam a sibubuslon dagiti talon a naarado; isubsublim dagiti nagungap a ringringngat; palpaluknengem dagitoy babaen iti arbis; benbendisionam dagiti katubtubo a mula dagitoy.
Du tränkest ihre Furchen, ebnest ihre Schollen, du erweichst sie mit Regengüssen, segnest ihr Gewächs.
11 Kinoronaam ti tawen iti kinaimbagmo; iti sadinoman a papanam, adu iti napipintas nga apit.
Du hast gekrönt das Jahr deiner Güte, und deine Spuren triefen von Fett.
12 Nagtinnag daytoy iti pagpaspastoran iti let-ang, ken nabarekesan dagiti turturod iti rag-sak.
Es triefen die Auen der Steppe, und mit Jubel umgürten sich die Hügel.
13 Nakawesan dagiti pagpaspastoran kadagiti arban; namulaan met dagiti tanap kadagiti trigo; agpukpukkawda gapu iti ragsak, ken agkankantada.
Die Triften bekleiden sich mit Herden, und die Täler bedecken sich mit Korn; sie jauchzen, ja, sie singen.