Dagiti Proverbio 1
1 Dagiti proverbio ni Solomon nga anak ni David, ti ari ti Israel.
Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;
2 Mangisuro dagitoy a proverbio iti kinasirib ken sursuro, mangisuro kadagiti sasao iti pudno a pannakaawat,
Till att deraf lära vishet och tukt;
3 tapno maawatyo koma ti pannakailinteg tapno agbiagkayo babaen iti panangaramid iti umno, nalinteg, ken maiparbeng.
Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;
4 Mangted met dagitoy a proverbio iti kinasirib kadagiti saan a nasuroan, ken mangted iti pannakaammo ken kinatimbeng kadagiti agtutubo.
Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.
5 Dumngeg koma dagiti nasirib a tattao ket manayunan ti pannakasursuroda, ken makagun-od koma dagiti mannakaawat a tattao iti pannakatarabay,
Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;
6 tapno maawatanda dagiti proverbio, pagsasao, ken dagiti sasao dagiti nasirib a tattao ken dagiti burburtiada.
Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.
7 Ti panagbuteng kenni Yahweh ket isu ti pangrugian iti pannakaammo— laisen dagiti maag ti kinasirib ken disiplina.
Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.
8 Anakko, denggem dagiti sursuro ti amam, ken saanmo a baybay-an dagiti annuroten ti inam;
Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;
9 agbalindanto a makaay-ayo a balangat ti ulom ken kuwintas iti tengngedmo.
Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.
10 Anakko, no awisendaka dagiti managbasol iti basolda, agkedkedka a sumurot kadakuada.
Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;
11 No kunaenda, “Kumuyogka kadakami, mangpadaantayo iti patayentayo, aglemmengtayo ket mangdaruptayo lattan kadagiti inosente a tattao.
Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;
12 Alun-onentayo ida a sibibiag, kas iti panangala ti sheol kadagiti nasalun-at, ket pagbalinentayo ida a kas kadagiti matmatnag iti abut. (Sheol h7585)
Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara; (Sheol h7585)
13 Makasaraktayo kadagiti amin a kita dagiti napapateg a banbanag; punnoentayo dagiti balbalaytayo kadagiti tinakawtayo kadagiti dadduma.
Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;
14 Makikappengka kadakami; pagbalinentayo a maymaysa ti supottayo.”
Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.
15 Anakko, saanka a makipagna kadakuada iti dayta a dalan; saanmo nga idisdiso ta sakam iti pagpagnaanda;
Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.
16 tumartaray dagiti sakada iti kinadakes ken agdardarasda a mangpasayasay iti dara.
Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.
17 Ta awan serserbina nga agipakatka iti iket a mangtiliw iti billit kabayatan a kumitkita ti billit.
Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;
18 Agpadpadaan dagitoy a tattao a mangpapatayto met laeng kadagiti mismo a bagbagida— mangipakpakatda iti palab-og para kadagiti mismo a bagbagida.
Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.
19 Kasta dagiti wagas ti amin a tao a manggunggun-od kadagiti kinabaknang babaen iti kinakillo; dagiti banag a nagun-od babaen iti saan a maiparbeng a wagas ti mangpukawto kadagiti biag dagiti kumpet iti daytoy.
Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.
20 Agpukpukkaw ti kinasirib iti kalsada, ipigpigsana ti timekna kadagiti nagtengngaan ti ili;
Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.
21 aglaawlaaw isuna iti nagsasabatan dagiti kalsada, iti pagserkan dagiti ruangan ti siudad ket kunkunana,
Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:
22 “Dakayo nga awanan iti kinasirib, kasano pay kapaut aya ti panangay-ayatyo iti saanyo a maaw-awatan? Dakayo a mananglais, kasano pay kabayag aya ti panangragragsakyo iti pananglalaisyo, ken dakayo a maag, kasano pay kabayag aya a gurguraenyo ti kinalaing?
Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?
23 Denggenyo ti panangbabalawko; ibukbukkonto dagiti kapanunotak kadakayo; ipakaammokto dagiti sasaok kadakayo.
Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.
24 Immawagak ket saankayo a dimngeg; Inyunnatko ti imak, ngem awan ti nangikaskaso.
Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;
25 Ngem saanyo nga inkankano dagiti amin a sursurok ken saanyo nga impangag ti panangtubtubngarko.
Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;
26 Katawaakto ti pannakadidigrayo, laisenkayonto inton dumteng ti panagbuteng—
Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;
27 inton dumteng a kasla bagyo ti kasta unay a butengyo ket iyanginnakayo ti didigra a kas iti alipugpog, inton dumteng ti panagrigat ken panagtuok kadakayo.
När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.
28 Iti kasta ket awagandakto, ngem saanakto a sumungbat; kastanto unay ti panangawagda kaniak, ngem saandakto a masarakan.
Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;
29 Gapu ta kagurada ti pannakaammo ken saanda a pinili ti agbuteng kenni Yahweh,
Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;
30 saanda a sinurot ti sursurok, ken linaisda amin a panangilintegko.
Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.
31 Kanendanto ti bunga dagiti aramidda, ket mapnekdanto babaen iti bunga dagiti panggepda.
Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;
32 Mapapatayto dagiti saan a nasuroan inton tumallikudda, ket ti di panangikaskaso dagiti maag ti mangdadaelto kadakuada.
Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.
33 Ngem ti siasinoman a dumngeg kaniak ket agbiagto a sitatalged ken aginananto a sitatalged nga awanan iti panagbuteng iti didigra.”
Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.
