Un-unnoy 5
1 Lagipem koma, O Yahweh, ti napasamak kadakami. Kitaem ti pannakaibabainmi.
Tänk, HERRE, på vad som har vederfarits oss skåda ned och se till vår smälek.
2 Naiteden kadagiti ganggannaet dagiti tawidmi; naiteden kadagiti sangsangaili dagiti balbalaymi.
Vår arvedel har kommit i främlingars ägo, våra hus i utlänningars.
3 Nagbalinkamin a bastardo, ta awanen dagiti ammami, ken kasla nabalon dagiti innami.
Vi hava blivit värnlösa, vi hava ingen fader; våra mödrar äro såsom änkor.
4 Pirak ti katukad dagiti danum nga inumenmi, ken mailakon kadakami dagiti kayomi.
Vattnet som tillhör oss få vi dricka allenast för penningar; vår egen ved måste vi betala.
5 Kamkamatendakami dagiti kabusormi; asidegdan ket uraymi la marikna ti angesda kadagiti teltelmi. Nabannogkamin; awan inanami.
Våra förföljare äro oss på halsen; huru trötta vi än äro, unnas oss dock ingen vila.
6 Inggaw-atmi dagiti imami kadagiti taga-Egipto ken kadagiti taga-Asiria tapno ikkandakami iti taraonmi.
Vi hava måst giva oss under Egypten, under Assyrien, för att få bröd till att mätta oss med.
7 Nagbasol dagiti ammami, ngem awandan, ket dakami ti aglaklak-am kadagiti basolda.
Våra fäder hava syndat, de äro icke mer, vi måste bära deras missgärningar.
8 Iturturayandakami dagiti tagabu, ket awan mangispal kadakami manipud kadagiti imada.
Trälar få råda över oss; ingen finnes, som rycker oss ur deras våld.
9 Ipuspustami ti biagmi tapno maalami ti tinapaymi iti sangoanan ti kampilan ti let-ang.
Med fara för vårt liv hämta vi vårt bröd, bärga det undan öknens svärd.
10 Ti kudilmi ket maiyarig iti maysa a pogon, a nakabarbara gapu iti bisin.
Vår hud är glödande såsom en ugn, för brännande hungers skull.
11 Indaddadanesda dagiti babbai iti Sion, dagiti birhen kadagiti siudad ti Juda.
Kvinnorna kränkte man i Sion, jungfrurna i Juda städer.
12 Imbitinda dagiti prinsipe babaen kadagiti mismo nga imada, ken saanda a rinaraem dagiti panglakayen.
Furstarna blevo upphängda av deras händer, för de äldste visade de ingen försyn.
13 Impanda dagiti babbaro iti balay a paggilingan, ken dagiti agtutubo a lallaki ket marigrigatan nga agbakbaklay kadagiti troso.
Ynglingarna måste bära på kvarnstenar, och gossarna dignade under vedbördor.
14 Pinapanawda dagiti panglakayen iti ruangan ti siudad, ken pinapanawda dagiti babbaro manipud iti musikada.
De gamla sitta icke mer i porten, de unga hava upphört med sitt strängaspel.
15 Naggibusen ti rag-o iti pusomi; nagbalin a dung-aw ti panagsalsalami.
Våra hjärtan hava icke mer någon fröjd i sorgelåt är vår dans förvandlad.
16 Natinnagen ti korona manipud iti ulomi! Asikami pay! Nagbasolkami gamin!
Kronan har fallit ifrån vårt huvud; ve oss, att vi syndade så!
17 Kimmapsuten dagiti puspusomi, ken nagkudrepen dagiti matami,
Därför hava ock våra hjärtan blivit sjuka, därför äro våra ögon förmörkade,
18 gapu ta agdakdakiwas dagiti atap nga aso idiay Bantay Sion, a nabaybay-an.
för Sions bergs skull, som nu ligger öde, så att rävarna ströva omkring därpå.
19 Ngem sika ni Yahweh; agturayka iti agnanayon, ken adda iti amin a henerasion ti tronom.
Du, HERRE, tronar evinnerligen; din tron består från släkte till släkte.
20 Apay a lipatennakami iti agnanayon? Agpaut kadi pay ti pananglipatmo kadakami?
Varför vill du för alltid förgäta oss, förkasta oss för beständigt?
21 Pagsubliennakami kenka, O Yahweh, ket agbabawikami. Isublim dagiti al-aldawmi a kas iti kallabes,
Tag oss åter till dig, HERRE, så att vi få vända åter; förnya våra dagar, så att de bliva såsom fordom.
22 malaksid a no talaga a binaybay-annakamin ken kasta unay ti pungtotmo kadakami!
Eller har du alldeles förkastat oss? Förtörnas du på oss så övermåttan?
