Job 5
1 Umawagka ita; adda kadi ti sumungbat kenka? Siasino kadagiti nasantoan ti pagkamangam?
Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?
2 Ta papatayen ti unget ti nakuneng a tao; patayen ti panagimon ti maag.
Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.
3 Nakakitaak iti nakuneng a tao nga agramramot. Ngem kella-at nga inlunodko ti pagtaenganna.
Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.
4 Adayo iti kinatalged dagiti annakna; narumekda idiay ruangan ti siudad. Awan iti mangispal kadakuada—
Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.
5 dagiti apitda ket kinnan dagiti dadduma a mabisbisin, tattao a mangala iti daytoy uray manipud kadagiti siit; dagiti tattao a ti kinabaknangda ket inibus dagiti tattao a mawaw iti daytoy.
Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.
6 Ta saan nga agtaud iti daga dagiti panagrigat; uray pay ti riribuk ket saan nga agrusing manipud iti daga;
Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;
7 ngem ar-aramiden ti tao ti bukodna a pakariribukan, a kasla dagiti gilap a tumayab nga agpangato.
nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.
8 Ngem no maipapan kaniak, mapanak iti Dios a mismo; italekko kenkuana ti kasasaadko—
Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,
9 isuna nga agar-aramid ti naindaklan ken saan a matukod a banbanag, dagiti nakakaskasdaaw a banbanag a saan a mabilang.
åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,
10 Mangmangted isuna iti tudo iti rabaw ti daga, ken mangibulos iti danum kadagiti taltalon.
åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,
11 Ar-aramidenna daytoy tapno ingatona dagiti nababa; tapno ibangonna iti kinatalged dagiti agladladingit kadagiti dapo.
när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.
12 Upayenna ti panggep dagiti nasikap a tattao, tapno saan a maipatungpal dagiti imada dagiti panggepda.
Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;
13 Siloanna dagiti nasirib a tattao babaen iti bukodda a kinasikap; dagiti panggep dagiti nasirib a tattao ket agpatinggan iti mabiit.
han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:
14 Makisinnarakda iti kinasipnget iti aldaw, ken agar-arikapda iti katengngaan ti aldaw a kasla rabii daytoy.
mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.
15 Ngem isalakanna dagiti nakurapay a tattao manipud iti kampilan nga adda kadagiti ngiwatda ken ti agkasapulan a tao manipud iti ima dagiti nabileg a tattao.
Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.
16 Isu nga adda ti namnama ti nakurapay a tao, ken iserra ti kinaawan ti linteg ti ngiwatna.
Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.
17 Kitaem, naragsak ti tao a tubtubngaren ti Dios; ngarud, saanmo a guraen ti pannusa ti Mannakabalin amin.
Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.
18 Ta mangsugat ket kalpasanna baredbedanna; mangsugat isuna ket kalpasanna agasan dagiti imana.
Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.
19 Ispalennakanto manipud kadagiti innem a pakariribukan; pudno, kadagiti pito a pakariribukan, awanto ti dakes a mangsagid kenka.
Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.
20 Iti nakaro a panagbisin, ispalennakanto manipud iti patay; iti gubat manipud iti pannakabalin ti kampilan.
I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.
21 Mailemmengkanto manipud iti pannakasaplit iti dila; ket saankanto a mabuteng iti pannakadadael inton umay daytoy.
När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.
22 Katawaamto ti pannakadadael ken panagbisin, ket saankanto a mabuteng kadagiti narungsot nga ayup.
Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;
23 Ta makitulagkanto kadagiti bato ti taltalonmo; natalgedkanto kadagiti narungsot nga ayup.
ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.
24 Ammomto a ti toldam ket adda iti kinatalged; sarungkaramto dagiti arbanmo ket awan ti makitam a napukaw.
Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.
25 Ammomto pay a ti panagrang-aymo ket kasta unay, a dagiti kaputotam ket kaslanto iti ruot iti daga.
Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.
26 Maitanemkanto inton lakayka unayen, a kasla iti dawa ti bukel a maibagkat a maipan iti pagirikan.
I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.
27 Kitaem, inadalmi daytoy a banag; kastoy daytoy; denggem daytoy, ket ammoem daytoy iti bagim.”
Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.
