Job 29

1 Intuloy ni Job ti nagsao ket kinunana,

Åter hov Job upp sin röst och kvad:

2 “O, a kaslaak la koma kadagiti naglabas a bulbulan idi inaywanannak ti Dios,

Ack att jag vore såsom i forna månader, såsom i de dagar då Gud gav mig sitt beskydd,

3 idi nagraniag ti silawna iti ulok, ken idi nagnaak iti kasipngetan babaen iti lawagna.

då hans lykta sken över mitt huvud och jag vid hans ljus gick fram genom mörkret!

4 O, a kasla ak koma idi kabanbanwagak nga al-aldaw idi adda pay laeng iti uneg ti toldak ti pannakigayyem ti Dios,

Ja, vore jag såsom i min mognads dagar, då Guds huldhet vilade över min hydda,

5 idi adda pay laeng iti sidongko ti Mannakabalin-amin, ken adda pay iti dennak dagiti annakko,

då ännu den Allsmäktige var med mig och mina barn stodo runt omkring mig,

6 idi agtaptapaw ti gatas iti dalanko, ken idi bukbukannak iti agay-ayus a lana ti dakkel a bato!

då mina fötter badade i gräddmjölk och klippan invid mig göt ut bäckar av olja!

7 Idi rimmuarak a mapan iti ruangan ti siudad, idi nagtugawak iti lugarko idiay paguummongan iti siudad,

När jag då gick upp till porten i staden och intog mitt säte på torget,

8 nakitadak dagiti agtutubo ket immadayoda bassit kaniak ken timmakder dagiti nataengan a tattao kas panagraemda kaniak.

då drogo de unga sig undan vid min åsyn, de gamla reste sig upp och blevo stående.

9 Sumardeng nga agsasao idi dagiti prinsipe no dumtengak; appotenda dagiti ngiwatda babaen kadagiti imada.

Då höllo hövdingar tillbaka sina ord och lade handen på munnen;

10 Napaulimek dagiti natakneng a tattao, ket dimket dagiti dilada iti ngangaw dagiti ngiwatda.

furstarnas röst ljöd då dämpad, och deras tunga lådde vid gommen.

11 Ta kalpasan mangngegandak ket bendisionandak; idi nakitadak, nagbalindan a saksik ken inanamongandak

Ja, vart öra som hörde prisade mig då säll, och vart öga som såg bar vittnesbörd om mig;

12 gapu ta isispalek idi ti napanglaw a tao nga umasug, ken kasta met dagiti awanan ti ama, nga awanan iti siasinoman a tumulong kenkuana.

ty jag räddade den betryckte som ropade, och den faderlöse, den som ingen hjälpare hade.

13 Ti bendision ti tao a dandanin matay ket naited kaniak; pinagkantak a sirarag-o ti puso ti balo.

Den olyckliges välsignelse kom då över mig, och änkans hjärta uppfyllde jag med jubel.

14 Insuotko ti kinalinteg, ket kinawesannak daytoy; kasla kagay ken turban ti kalintegak.

I rättfärdighet klädde jag mig, och den var såsom min klädnad; rättvisa bar jag såsom mantel och huvudbindel.

15 Nagbalinak a mata kadagiti bulsek a tattao; nagbalinak a saka kadagiti lugpi a tattao.

Ögon blev jag då åt den blinde, och fötter var jag åt den halte.

16 Nagbalinak nga ama kadagiti agkasapulan a tattao; adalek ti kaso uray iti maysa a tao a saanko nga am-ammo.

Jag var då en fader för de fattiga, och den okändes sak redde jag ut.

17 Tinukkolko ti panga ti saan a nalinteg a tao; rinabsutko ti nakimmeg manipud iti nagbaetan dagiti ngipenna.

Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet undan hans tänder.

18 Kalpasanna kinunak, 'Matayakto iti umokko; paaddoekto dagiti aldawko a kasla kadagiti darat.

Jag tänkte då: »I mitt näste skall jag få dö, mina dagar skola bliva många såsom sanden.

19 Nagwaras dagiti ramutko kadagiti danum, ken agtalinaed ti linnaaw kadagiti sangak iti agpatpatnag.

Min rot ligger ju öppen för vatten, och i min krona faller nattens dagg.

20 Ti dayawko ket kanayon a nalapsat, ken ti pana ti pigsak ket kanayon a barbaro iti imak.

Min ära bliver ständigt ny, och min båge föryngras i min hand.»

21 Dinengngegdak dagiti tattao; inuraydak; nagulimekda a dumngeg iti balakadko.

Ja, på mig hörde man då och väntade, man lyssnade under tystnad på mitt råd.

22 Kalpasan ti panagsaok, saandan a nagsao; nagtinnag a kasla danum dagiti sasaok kadakuada.

Sedan jag hade talat, talade ingen annan; såsom ett vederkvickande flöde kommo mina ord över dem.

23 Kanayondak nga ur-urayen a kas iti panagurayda iti tudo; inungapda ti ngiwatda iti nalawa tapno uminomda kadagiti sasaok, a kas iti ar-aramidenda iti maudi a tudo.

De väntade på mig såsom på regn, de spärrade upp sina munnar såsom efter vårregn.

24 Inisemak ida idi saanda a namnamaen daytoy; saanda a linaksid ti raniag ti rupak.

När de misströstade, log jag emot dem, och mitt ansiktes klarhet kunde de icke förmörka.

25 Pinilik ti wagasda ket nagbalinak a kas panguloda; nagbiagak a kas iti maysa nga ari kadagiti armadana, kas maysa a mangliwliwa kadagiti agdung-dung-aw iti natayan.

Täcktes jag besöka dem, så måste jag sitta främst; jag tronade då såsom en konung i sin skara, lik en man som har tröst för de sörjande.