Job 23

1 Kalpasanna simmungbat ni Job ket kinunana,

Därefter tog Job till orda och sade:

2 “Uray ita nga aldaw nasaem ti dayengdengko; nadagdagsen ti panagsagsagabak ngem ti panagas-asugko.

Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.

3 O, nga ammok koma ti pakasarakak kenkuana! O, a mapanak koma iti ayanna!

Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!

4 Idatagkonto a siuurnos ti kasasaadko iti sangoananna ken punnoekto ti ngiwatko kadagiti pannakisinnuppiat.

Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.

5 Adalekto dagiti sasao nga isungbatna kaniak ken awatekto no ania ti ibagana kaniak.

Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.

6 Makisinnuppiatto kadi isuna kaniak iti kinaindaklan ti pannakabalinna? Saan, ipangagnakto.

Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.

7 Mabalin a makisinnupiat kenkuana sadiay ti nalinteg a tao. Iti kastoy a wagas, mapakawanakto iti agnanayon babaen ti ukomko.

Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.

8 Kitaenyo, agpadayaak, ngem awan isuna sadiay, ken agpalaudak, ngem saanko a madlaw isuna.

Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;

9 Iti amianan, a pagub-ubraanna, ngem saanko isuna a makita, ken iti abagatan, a paglemlemmenganna tapno saanko isuna a makita.

har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.

10 Ngem ammona ti dalan a papanak; inton nasuotnakun, rummuarakto a kasla balitok.

Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.

11 Sumursurot a naan-anay ti sakak kadagiti addangna; sinalimetmetak ti dalanna ken saanak a simmiasi.

Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.

12 Saanak a nagsukir kadagiti bilin dagiti bibigna; indulinko dagiti sasao ti ngiwatna ditoy pusok.

Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.

13 Ngem naidumduma isuna, siasino ti makapabaw-ing kenkuana? No ania dagiti tartarigagayanna, aramidenna.

Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.

14 Ta ipatpatungpalna ti bilinna a maibusor kaniak; adu ti kasla kadagitoy.

Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.

15 Ngarud, mabutengak iti presensiana; no panpanunotek isuna, mabutbutengak kenkuana.

Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.

16 Ta pinakapuy ti Dios ti pusok; pinagbutengnak ti Mannakabalin-amin.

Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,

17 Saan a ti sipnget ti nakadadaelak, wenno ti nakaro a kinasipnget ti nangabbong iti rupak.

ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.