< Exodo 16 >

1 Nagtuloy a nagdaliasat dagiti amin a tattao manipud idiay Elim, ket napan dagiti amin nga Israelita iti let-ang ti Sin, nga adda iti nagbaetan ti Elim ken Sinai, idi maikasangapulo ket lima nga aldaw iti maikadua a bulan kalpasan ti ipapanawda manipud iti Egipto.
Darnach zog die ganze Gemeinde der Kinder Israel von Elim weg in die Wüste Sin, die zwischen Elim und Sinai liegt, am fünfzehnten Tag des zweiten Monats, nachdem sie aus Ägypten gezogen waren.
2 Nagreklamo dagiti amin nga Israelita maibusor kenni Moises ken Aaron idiay let-ang.
Und die ganze Gemeinde der Kinder Israel murrte wider Mose und Aaron in der Wüste.
3 Kinuna dagiti Israelita kadakuada, “No laeng koma pinataynakami ti ima ni Yahweh idiay daga ti Egipto idi agtugtugawkami iti abay dagiti banga ti karne ken mangmangankami iti tinapay agingga a mapnekkami. Ta inyegdakami iti daytoy a let-ang tapno patayenyo iti bisin dagiti amin nga Israelita.”
Und die Kinder Israel sprachen zu ihnen: Wären wir doch durch des HERRN Hand in Ägypten gestorben, als wir bei den Fleischtöpfen saßen und Brot die Fülle zu essen hatten. Denn ihr habt uns darum in diese Wüste ausgeführt, daß ihr diese ganze Gemeinde Hungers sterben lasset!
4 Ket kinuna ni Yahweh kenni Moises, “Agpatudoakto iti tinapay manipud iti langit a maipaay kadakayo. Rummuarto dagiti tattao ket mangurnongda iti umdas a kanenda iti tunggal aldaw tapno masuotko ida tapno makitak no magnada iti lintegko wenno saan.
Da sprach der HERR zu Mose: Siehe, ich will euch Brot vom Himmel regnen lassen; dann soll das Volk hinausgehen und täglich sammeln, was es bedarf, damit ich erfahre, ob es in meinem Gesetze wandeln wird oder nicht.
5 Mapasamak iti maikainnem nga aldaw, agurnongdanto iti mamindua ti kaaduna ti inurnongda iti naglabas nga aldaw, ket lutuendanto ti naalada.”
Am sechsten Tage aber sollen sie zubereiten, was sie eingebracht haben, und zwar doppelt so viel als sie täglich sammeln.
6 Ket kinuna da Moises ken Aaron kadagiti amin a tattao ti Israel, “Inton rabii, maammoanyonto a ni Yahweh ti nangiruar kadakayo manipud iti daga ti Egipto.
Da sprachen Mose und Aaron zu allen Kindern Israel: Am Abend sollt ihr erfahren, daß euch der HERR aus Ägypten geführt hat,
7 Iti agsapa, makitayonto ti dayag ni Yahweh, ta mangmangngegna ti panagrekreklamoyo maibusor kenkuana. Siasinokami kadakayo nga agreklamokayo maibusor kadakami?”
und am Morgen werdet ihr des HERRN Herrlichkeit sehen, denn er hat euer Murren wider den HERRN gehört. Aber was sind wir, daß ihr wider uns murret?
8 Kinuna pay ni Moises, “Maamoanyonto daytoy inton ikkannakayo ni Yahweh iti karne iti rabii ken tinapay iti bigat a pakapnekanyo—ta nangegna dagiti reklamoyo maibusor kenkuana. Siosinokami koma kenni Aaron? Ti reklamoyo ket saan a maibusor kadakami; maibusor dagitoy kenni Yahweh.”
Weiter sprach Mose: Der HERR wird euch am Abend Fleisch zu essen geben und am Morgen Brot die Fülle; denn er, der HERR, hat euer Murren gehört, womit ihr wider ihn gemurrt habt. Denn was sind wir? Euer Murren ist nicht wider uns, sondern wider den HERRN!
9 Kinuna ni Moises kenni Aaron, “Ibagam kadagiti amin a tattao ti Israel, 'Umasidegkayo iti sangoanan ni Yahweh, ta nangngegna dagiti reklamoyo,”'
Und Mose sprach zu Aaron: Sage der ganzen Gemeinde der Kinder Israel: Kommt herzu vor den HERRN, denn er hat euer Murren gehört!
10 Napasamak nga idi agsasao ni Aaron kadagiti amin a tattao ti Israel, a napatalliawda iti let-ang, ket pagammoan, nagparang ti dayag ni Yahweh iti ulep.
Und als Aaron zu der ganzen Gemeinde der Kinder Israel redete, wandten sie sich gegen die Wüste und siehe, die Herrlichkeit des HERRN erschien in einer Wolke.
11 Ket nagsao ni Yahweh kenni Moises ket kinunana,
Und der HERR sprach zu Mose:
12 “Nangngegko dagiti reklamo dagiti tattao ti Israel. Agsaoka kadakuada ket ibagam, 'Iti rabii mangankayonto iti karne, ken ti agsapa mapnekkayonto iti tinapay. Ket maamoanyonto a siak ni Yahweh, a Diosyo.”'
Ich habe das Murren der Kinder Israel gehört. Sage ihnen: Um den Abend sollt ihr Fleisch zu essen haben und am Morgen mit Brot gesättigt werden; also sollt ihr erfahren, daß ich der HERR, euer Gott bin!
13 Napasamak nga iti rabii ket immay dagiti pugo ket pinunnoda ti kampo. Iti agsapa, linikmut ti linnaaw ti kampo.
Als es nun Abend war, kamen Wachteln herauf und bedeckten das Lager, und am Morgen lag der Tau um das Lager her.
14 Idi awanen ti linnaaw, adtoy, iti daga ti let-ang ket adda bassit a banag a nagbukel a kas kaingpis iti nagbalay a linnaaw iti daga.
Und als der Tau, der da lag, verschwunden war, siehe, da lag etwas in der Wüste, rund und klein, so fein wie der Reif auf der Erde.
15 Idi nakita dagiti tattao ti Israel daytoy, kinunada iti tunggal maysa, “Ania daytoy?” Saanda nga ammo no ania daydiay. Kinuna ni Moises kadakuada, “Dayta ti tinapay nga inted ni Yahweh kadakayo a kanenyo.
Und als es die Kinder Israel sahen, sprachen sie untereinander: Was ist das? denn sie wußten nicht, was es war. Mose aber sprach zu ihnen: Es ist das Brot, das euch der HERR zu essen gegeben hat!
16 Daytoy ti bilin nga inted ni Yahweh: 'Masapul nga agurnong ti tunggal maysa kadakayo, ti kaadu iti kasapulanyo a kanen, maysa nga omer para iti tunggal tao a maitutop iti bilang dagiti tattaoyo. Kastoy ti panagurnongyo iti daytoy: Urnungenyo ti umdas a kanen ti tunggal tao nga agnanaed iti toldayo.”'
Das ist aber der Befehl, welchen der HERR gegeben hat: Ein jeder sammle davon, soviel er essen mag, einen Gomer für den Kopf, nach der Zahl eurer Seelen; ein jeder nehme für die, die in seiner Hütte sind.
17 Inaramid ngarud dagiti tattao ti Israel daytoy. Nagurnong dagiti dadduma iti adu, nagurnong dagiti dadduma iti bassit.
Und die Kinder Israel taten also und sammelten, einer viel, der andere wenig.
18 Idi sinukatda daytoy iti omer, dagiti nangurnong iti adu ket awan natiddada, ken dagiti nangurnong iti bassit ket saan a naibusan. Nagurnong ti tunggal maysa iti umdas a mangsabet iti kasapulanda.
Aber als man es mit dem Gomer maß, hatte der, welcher viel gesammelt hatte, keinen Überfluß, und dem, der wenig gesammelt hatte, mangelte nichts, sondern ein jeder hatte für sich gesammelt, soviel er essen mochte.
19 Ket kinuna ni Moises kadakuada, “Awan ti rumbeng nga agibati iti aniaman kadagitoy agingga iti bigat.”
Und Mose sprach zu ihnen: Niemand lasse etwas davon übrigbleiben bis zum andern Morgen!
20 Nupay kasta, saanda a dimngeg kenni Moises. Nangibati dagiti dadduma kadakuada iti sumagmamano agingga iti bigat ngem naigges ken nabangles dagitoy. Ket nakaunget ni Moises kadakuada.
Aber sie gehorchten Mose nicht; denn etliche ließen davon übrigbleiben bis zum Morgen. Da wuchsen Würmer darin, und es ward stinkend. Und Mose ward zornig über sie.
21 Inurnongda dagitoy iti tunggal agsapa. Nangurnong ti tunggal maysa iti umdas a kanenna iti dayta nga aldaw. No dumarangen ti init, narunaw dagitoy.
Sie sammelten aber von demselben alle Morgen für sich, soviel ein jeder essen mochte; wenn aber die Sonne heiß schien, zerschmolz es.
22 Napasamak nga iti maikainnem nga aldaw, nagurnongda iti namindua ti kaaduna a tinapay, dua nga omer para iti tunggal tao. Napan amin dagiti mangidadaulo ti Israel ket imbagada daytoy kenni Moises.
Und am sechsten Tage sammelten sie doppelt so viel Brot, zwei Gomer für jede Person. Da kamen alle Obersten der Gemeinde und verkündigten es Mose.
23 Kinunana kadakuada, “Daytoy ti kinuna ni Yahweh; 'Inton bigat ket napasnek a panaginana, maysa a nasantoan a Panaginana para iti pakaidayawan ni Yahweh. Ilutoyo ti kayatyo nga iluto, ipaburekyo ti kayatyo nga ipaburek. Amin a mabati, ilasinyo para kadakayo para inton bigat.’”
Und er sprach zu ihnen: Das ist's, was der HERR gesagt hat: Morgen ist der Sabbat der heiligen Ruhe des HERRN; was ihr backen wollt, das backet, und was ihr kochen wollt, das kochet; was aber übrig ist, das hebet auf, damit es bis morgen erhalten bleibe!
24 Indulinda ngarud dagitoy agingga iti kabigatanna, a kas imbilin ni Moises. Saan a nabangles dagitoy, wenno inigges.
Und sie ließen es bis an den Morgen bleiben, wie Mose geboten hatte; da ward es nicht stinkend und war auch kein Wurm darin.
25 Kinuna ni Moises, “Kanenyo dayta a taraon ita nga aldaw, ta ita nga aldaw ket aldaw a maipaay kas Panaginana tapno padayawan ni Yahweh. Ita nga aldaw, saanyo a masarakan dagitoy kadagiti taltalon.
Da sprach Mose: Esset das heute, denn heute ist der Sabbat des HERRN; ihr werdet es heute nicht auf dem Felde finden.
26 Urnungenyo dagitoy iti innem nga aldaw, ngem ti maikapito nga aldaw ket Aldaw ti Panaginana. Awanto ti mana iti Aldaw ti Panaginana.”
Sechs Tage sollt ihr es sammeln, aber am siebenten Tag ist der Sabbat, da wird keines zu finden sein.
27 Napasamak nga iti maikapito nga aldaw, adda sumagmamano kadagiti tattao ti napan agurnong iti mana ngem awan nasarakanda.
Es begab sich aber am siebenten Tage, daß etliche vom Volke hinausgingen zu sammeln und nichts fanden.
28 Ket kinuna ni Yahweh kenni Moises, “Kasano kabayag ti panangkedkedyo a mangsalimetmet kadagiti bilin ken lintegko?
Da sprach der HERR zu Mose: Wie lange weigert ihr euch, meine Gebote und meine Satzungen zu halten?
29 Kitaenyo, Siak, ni Yahweh ket intedko kadakayo iti Aldaw a Panaginana. Isu nga iti maikainnem nga aldaw ipapaayankayo iti tinapay para iti dua nga aldaw. Masapul nga agtalinaed ti tunggal maysa kadakayo iti bukodna a lugar; masapul nga awan ti rummuar manipud iti lugarna iti maikapito nga aldaw.”
Sehet, der HERR hat euch den Sabbat gegeben; darum gibt er euch am sechsten Tage für zwei Tage Brot; so bleibe nun jeder an seinem Platz und niemand gehe am siebenten Tage heraus von seinem Ort!
30 Isu a naginana dagiti tattao iti maikapito nga aldaw.
Also feierte das Volk am siebenten Tag.
31 Inawagan dagiti tattao ti Israel dayta a makan a “mana.” Puraw daytoy a kas iti bukel ti kulantro, ken ti ramanna ket kasla tinapay a naingpis a naaramid manipud iti diro.
Und das Haus Israel nannte es Manna. Es war aber wie Koriandersamen, weiß, und hatte einen Geschmack wie Honigkuchen.
32 Kinuna ni Moises, “Daytoy ti imbilin ni Yahweh: 'Masapul nga adda maysa omer a mana a maidulin para iti amin a henerasion dagiti tattao tapno makitanto dagiti kaputotanyo ti tinapay nga inpakanko kadakayo iti let-ang, kalpasan nga impanawkayo iti daga ti Egipto.'”
Und Mose sprach: Das ist's, was der HERR geboten hat: Fülle einen Gomer davon und behalte ihn auf für eure Nachkommen, daß man das Brot sehe, womit ich euch in der Wüste gespeist habe, als ich euch aus Ägypten führte!
33 Kinuna ni Moises kenni Aaron, “Mangalaka iti banga ket mangikabilka ditoy iti maysa nga omer a mana. Idulinyo daytoy iti sangoanan ni Yahweh tapno masalimetmetan iti amin a henerasion dagiti tattao.”
Und Mose sprach zu Aaron: Nimm ein Gefäß und tue einen Gomer voll Manna hinein und stelle es vor den HERRN, zur Aufbewahrung für eure Nachkommen!
34 Kas iti imbilin ni Yahweh kenni Moises, inkabil ni Aaron daytoy iti abay ti Lakasa ti Tulag.
Wie der HERR dem Mose geboten hatte, also stellte es Aaron daselbst vor das Zeugnis, zur Aufbewahrung.
35 Nangan dagiti tattao ti Israel iti mana iti uppat a pulo a tawen agingga a nakadanunda iti daga nga adda agnanaed. Kinnanda daytoy agingga a nakadanonda kadagiti beddeng iti daga ti Canaan.
Und die Kinder Israel aßen das Manna vierzig Jahre lang, bis sie zu dem Lande kamen, darin sie wohnen sollten; bis sie an die Grenze Kanaans kamen, aßen sie das Manna.
36 Ita ti maysa nga omer ket apagkapullo ti maysa nga efa.
Ein Gomer ist der zehnte Teil eines Epha.

< Exodo 16 >