II Samuel 17

1 Kalpasanna, kinuna ni Ahitofel kenni Absalom, “Ita palubosannak a pumili iti 12, 000 a lallaki, ken bumangonakto ket kamatek ni David inton rabii.

Och Achitophel sade till Absalom: Jag vill utvälja mig tolftusend män, och stå upp till att fara efter David i denna nattene;

2 Mapanakto kenkuana inton nabannog ken nakapuy isuna ket maklaatto isuna gapu iti buteng. Agtatarayto dagiti tattao a kaduana, ket ti laeng ari iti darupek.

Och vill öfverfalla honom, medan han trött och mödd är. När jag nu förskräcker honom, så att allt folket, som när honom är, flyr, vill jag slå Konungen allena;

3 Isublikto dagiti amin a tattao kenka, kas iti panagsubli iti nobia iti asawana, ket addaanto iti talna iti panagturaymo dagiti amin a tattao.”

Och draga allt folket till dig igen. När då hvar man till dig dragen är, såsom du begärar, så blifver allt folket i frid.

4 Naay-ayo ni Absalom ken dagiti amin a panglakayen iti Israel iti imbaga ni Ahitofel.

Detta tycktes Absalom vara godt, och allom äldstom i Israel.

5 Kinuna ngarud ni Absalom, “Ita ayabanyo met ni Cusai nga Arkita, ket denggentayo no ania iti makunana.”

Men Absalom sade: Käre, låt oss ock kalla Husai den Architen, och höra hvad han säger derom.

6 Idi dimteng ni Cusai iti ayan ni Absalom, impalawag ni Absalom kenni Cusai ti imbaga ni Ahitofel sana sinaludsod ni Cusai, “Rumbeng kadi nga aramidenmi ti imbaga ni Ahitofel? No saan, ibagam kadakami no ania ti maibalakadmo.”

Och då Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: Sådant hafver Achitophel sagt; säg du, skole vi göra så, eller ej?

7 Kinuna ni Cusai kenni Absalom, “Saan a nasayaat iti daytoy a kanito ti balakad ni Ahitofel.”

Då sade Husai till Absalom: Det är intet godt råd, som Achitophel i denna gången gifvit hafver.

8 Kinuna pay ni Cusai, “Ammom a nabileg a mannakigubat ti amam ken dagiti tattaona, ket makaungetda, kasda la oso a natakaw dagiti urbonna iti kataltalonan. Maysa a mannakigubat iti amam; saan isuna a makikadua a maturog kadagiti soldadona ita a rabii.

Och Husai sade ytterligare: Du känner väl din fader, och hans män, att de äro starke och illsinnade såsom en björn, hvilkom ungarna äro ifråtagne i markene. Dertill är din fader en stridsman, och varder sig intet försummandes med folkena.

9 Kitaem, nalabit nga ita a kanito ket nakalemmeng isuna iti maysa nga abut wenno iti sabali a lugar. Mapasamakto nga inton mapapatay iti sumagmamano kadagiti tattaom iti rugrugi iti raut, ibaganto iti siasinoman a makangngeg iti daytoy, 'Adda pannakapapatay kadagiti soldado a sumurot kenni Absalom.'

Si, han hafver tilläfventyrs nu förvarat sig någorstäds i en kulo, eller annorstäds. Om det nu skedde, att det ginge icke väl i första gången, och uppkomme ett rykte, och sades: Det är skedt en slagtning på det folk, som Absalom efterföljer,

10 Ket uray dagiti katuturedan a soldado, a kasla agpuspuso a leon, agbutengto gapu ta ammo iti amin nga Israel a maysa a maingel a tao ti amam, ken napipigsa unay dagiti tattaona.

Så varder hvar och en förtviflad, den dock eljest dugelig är, och hafver ett hjerta såsom ett lejon; ty hela Israel vet, att din fader är stark, och dugelige män de som när honom äro.

11 Isu nga ibalakadko kenka a pagmaymaysaem koma nga ummongen dagiti amin nga Israel kenka, manipud Dan agingga iti Beerseba, a kas kaado dagiti darat iti baybay, ket mapanka a mismo a makigubat.

Men det råder jag, att du församlar dig hela Israel, ifrå Dan intill BerSeba, många såsom sanden i hafvet; och din person drage ibland dem;

12 Mapankaminto kenkuana sadinoman a pakasapulan kenkuana, ket kalubanmi isuna a kas iti panagtinnag ti linnaaw iti daga. Awanto ti ibatimi uray maysa kadagiti tattaona, wenno isuna a mismo, a sibibiag.

Så vilje vi öfverfalla honom på hvad rum vi finne honom, och vilje komma öfver honom, såsom daggen faller på jordena, att vi icke låte blifva en qvar, af honom och alla hans män.

13 No agkamang isuna iti maysa a siudad, ket mangipanto kadagiti tali dagiti amin nga Israel iti dayta a siudad ket iguyodminto daytoy iti karayan, agingga nga awanton uray maysa a bassit a bato a masarakan sadiay.”

Om han församlar sig in uti någon stad, så skall hela Israel kasta linor kringom samma stad, och rycka honom i strömmen, att der skall icke finnas en sten igen af.

14 Kinuna ngarud ni Absalom ken dagiti tattao ti Israel, “Nasaysayaat ti balakad ni Cusai nga Arkita ngem iti balakad ni Ahitofel.” Ta inkeddeng ni Yahweh iti pannakalaksid iti nasayaat a balakad ni Ahitofel tapno maiyeg iti pannakadadael kenni Absalom.

Då sade Absalom, och hvar och en i Israel: Husai den Architens råd är bättre, än Achitophels råd. Men Herren skickade det så, att det goda Achitophels råd skulle varda förhindradt, på det att Herren skulle låta komma en olycko på Absalom.

15 Kalpasanna, kinuna ni Cusai kada Zadok ken Abiatar a papadi, “Binalakadan ni Ahitofel ni Absalom ken dagiti panglakayen ti Israel iti kasta, ken kastoy a wagas, ngem adda iti maysa a banag nga imbalakadko.

Och Husai sade till Zadok och AbJathar Presterna: Så och så hafver Achitophel rådt Absalom och dem äldstom i Israel; men jag hafver så och så rådt.

16 Ita ngarud, agapurakayo ket inkayo ipadamag kenni David; ' Saankayo nga agkampo inton rabii iti pagballasiwan iti Araba, ngem aramidenyo iti amin a pamusposan tapno makaballasiwkayo, ta no saan ket maalun-on ti ari agraman dagiti amin a tattao a kaduana.'”

Så sänder nu med hast åstad, och båder David, och säger: Blif icke öfver nattena på slättmarkene i öknene; utan drag deröfver snarliga, att Konungen icke varder uppsluken, och allt folket, som med honom är.

17 Ita, adda nga agur-uray da Jonatan ken Ahimaas idiay igid iti ubbog ti Rogel; adda maysa nga adipen a babai a kadawyan a mapan agidanon kadagiti mensahe kadakuada. Kalpasanna mapanda ibaga kenni Ari David, tapno saan ida a makita a mapmapan iti siudad.

Men Jonathan och Ahimaaz stodo vid den brunnen Rogel; och en tjenstepiga gick bort, och sade dem det; och de gingo åstad, och sade det Konung David; förty de torde icke låta sig se, så att de kommo in i staden.

18 Ngem iti daytoy a tiempo, nakita ida iti maysa a bumarito ket imbagana kenni Absalom. Isu a sidadaras a pimmanaw ni Jonatan ken ni Ahimaas ket napanda iti balay ti maysa a tao idiay Bahurim, addaan daytoy a lalaki iti bubon iti paraanganna, nga isu ti bimmabaanda.

Men en dräng fick se dem, och sade det för Absalom. Då gingo de både med hast sin väg, och kommo uti ens mans hus i Bahurim; han hade en brunn i sinom gård, der stego de in.

19 Innala iti asawa ti lalaki ti pagkalub iti bubon ket inyabbongna daytoy iti ngarab ti bubon, ken winarisanna kadagiti bukbukel iti rabaw daytoy, isu nga awan ti makaammo nga adda iti uneg ti bubon da Jonathan ken Ahimaas.

Och qvinnan tog och bredde ett öfvertäckelse öfver brunnshålet, och slog der gryn uppå, så att man kunde det intet märka.

20 Napan dagiti tattao ni Absalom iti balay ti babai ket kinunada, “Sadino ti ayan da Ahimaas ken Jonatan?” Imbaga ti babai kadakuada, “Nagaballasiwda iti karayan.” Kalpasan a kinitada iti aglawlaw ket saanda ida a nasarakan, nagsublida idiay Jerusalem.

Då nu Absaloms tjenare kommo till qvinnona i huset, sade de: Hvar är Ahimaaz och Jonathan? Qvinnan sade till dem: De gingo öfver vattubäcken. Och då de sökte, och funno intet, gingo de tillbaka igen till Jerusalem.

21 Ket naaramid kalpasan a nakapanawda, rimuar da Jonatan ken Ahimaas iti bubon. Napanda impadamag kenni Ari David; imbagada kenkuana, “Tumakderkayo ket partakanyo ti bumallasiw iti danum gapu ta nagibalakad iti kasta ken kastoy ni Ahitofel maipapan kadakayo.”

Och då de voro bortgångne, stego de upp utu brunnen, och gingo sina färde; och underviste det Konung David, och sade till David: Står upp, och går med hast öfver älfvena; ty så och så hafver Achitophel gifvit råd emot eder.

22 Timmakder ngarud ni David ken dagiti amin a tattao a kaduana, ket binallasiwda ti Jordan. Awan uray maysa kadakuada iti saan a nakaballasiw iti Karayan Jordan sakbay nga aglawag iti agsapa.

Då stod David upp, och allt folket, som när honom var, och gingo öfver Jordan, tilldess morgon ljust vardt; och icke en fattades, som icke var kommen öfver Jordan.

23 Idi naammoan ni Ahitofel a saan a nasurot ti balakadna, sinillianna ti asnona sa pimmanaw. Nagawid isuna iti bukodna a siudad, inurnosna iti balayna, sana imbitin ti bagina. Iti kastoy a wagas natay isuna ken naitabon iti tanem ni amana.

Då Achitophel såg, att hans råd icke hade framgång, sadlade han sin åsna, och stod upp, och for hem i sin stad, och skickade om sitt hus, och hängde sig, och blef död, och vardt begrafven i sins faders graf.

24 Kalpasanna, dimteng ni David iti Mahanaim. Kasta met ni Absalom, binallasiwna ti Jordan, isuna ken amin dagiti tattao iti Israel a kaduana.

Och David kom till Mahanaim; och Absalom drog öfver Jordan, och alle Israels män med honom.

25 Ket insaad ni Absalom ni Amasa a mangidaulo iti armada imbes a ni Joab. Ni Amasa ket putot a lalaki ni Jeter nga Israelita, a nakikaidda kenni Abigail a putot a babai ni Naas ken kabsat a babai ni Zeruyas, nga ina ni Joab.

Och Absalom hade satt Amasa i Joabs stad öfver hären; och Amasa var ens mans son, som het Jithra, en Israelit, hvilken låg när Abigail, Nahas dotter, ZeruJa syster, Joabs moder.

26 Kalpasanna, nagkampo ni Absalom iti daga ti Galaad.

Men Israel och Absalom lägrade sig i Gilead.

27 Ket naaramid idi nakadanun ni David iti Mahanaim, a ni Sobi a putto a lalaki ni Naas iti Ammonita a taga Raba, ken ni Makir a putto ni Amiel a taga Lodebar, ken ni Barzillai a maysa a Galaadita a taga Rogelim,

Då David var kommen till Mahanaim, kommo der Sobi, Nahas son, af Rabba Ammons barnas, och Machir, Ammiels son af Lodebar, och Barsillai, en Gileadit af Rogelim;

28 ket nangiyegda kadagiti ikamen ken ules, malukong ken banga, ken trigo, arina a naaramid manipud iti sebada, nakirog a bukel, bukel ti utong, patani,

Och förde sängkläder, bäcken, lerkäril, hvete, bjugg, mjöl, torkad ax, bönor, linse, gryn,

29 diro, mantikilya, karnero, ken keso. Tapno makapangan ni David ken dagiti tattao a kaduana. Kinuna dagitoy a tattao, “Mabisin dagiti tattao, nabannog, ken mawaw idiay let-ang.”

Hannog, smör, får, och nötaostar till David, och till folket, som med honom var, till spisning; ty de tänkte, folket varder hungrigt, trött och törstigt i öknene.