< Abụ Ọma 132 >
1 Abụ nrigo. O Onyenwe anyị, cheta Devid, nʼihe niile bụ ndị ọ gbakụtara azụ.
Cântico dos degraus: Lembra-te, SENHOR, de Davi, [e] de todas as aflições dele.
2 Ọ ṅụrụ iyi nye Onyenwe anyị, kwee nkwa nye Onye dị ukwuu nke Jekọb:
Ele, que jurou ao SENHOR, [e] fez um voto ao Poderoso de Jacó,
3 “Agaghị m abanye nʼime ụlọ m maọbụ rigoo nʼihe ndina m,
[dizendo]: Não entrarei na tenda de minha casa, nem subirei no leito de minha cama;
4 agaghị m arahụ ụra, egbugbere anya m agaghị atụ oru ụra,
Não darei sono aos meus olhos, [nem] cochilo às minhas pálpebras;
5 tutu ruo mgbe m chọtaara Onyenwe anyị ọnọdụ ebe obibi nye Onye dị ukwuu nke Jekọb.”
Enquanto eu não achar um lugar para o SENHOR, moradas para o Poderoso de Jacó.
6 Anyị nụrụ ihe banyere ya nʼEfrata, anyị chọtara ya nʼubi niile nke Jearim.
Eis que ouvimos dela em Efrata, e [a] achamos nos campos de Jaar.
7 “Ka anyị gaa na-ebe obibi ya; ka anyị kpọọ isiala nʼebe ihe mgbakwasị ụkwụ ya.
Entraremos em suas moradas, [e] nos prostraremos perante o escabelo de seus pés.
8 ‘Bilie, Onyenwe anyị, bata nʼebe izuike gị, gị na igbe ọgbụgba ndụ nke ike gị.
Levanta-te, SENHOR, a teu repouso; tu e a arca de teu poder.
9 Ka ndị nchụaja gị yiri ezi omume gị dịka uwe; ka ndị gị kwesiri ntụkwasị obi bụọ abụ nʼihi ọṅụ.’”
Que teus sacerdotes se vistam de justiça, e teus santos gritem de alegria.
10 Nʼihi ohu gị, bụ Devid, agbakụtala onye gị e tere mmanụ azụ.
Por causa de Davi teu servo, não rejeites o rosto de teu ungido.
11 Onyenwe anyị ṅụrụ Devid iyi nʼeziokwu, bụ iyi nke ọ gaghị esi na ya laghachi azụ: “Otu nʼime ụmụ gị, ka m ga-eme ka ọ nọdụ nʼocheeze gị,
O SENHOR jurou a Davi [com] fidelidade; dela não se desviará. [Ele disse]: Do fruto do teu ventre porei sobre o teu trono.
12 ọ bụrụ na ụmụ ndị ikom gị edebe ọgbụgba ndụ m na ụkpụrụ niile m kuziri ha, mgbe ahụ ụmụ ha ga-anọdụ ala nʼocheeze gị ruo mgbe ebighị ebi.”
Se teus filhos guardarem meu pacto e meus testemunhos que eu lhes ensinar, também seus filhos se sentarão sobre teu trono para sempre.
13 Nʼihi na Onyenwe anyị ahọrọla Zayọn, ọ bụ ọchịchọ obi ya ime ya ebe obibi ya;
Porque o SENHOR escolheu a Sião, desejou-a para sua habitação,
14 “Ebe a bụ ebe izuike m ruo mgbe ebighị ebi, ebe a ka ocheeze m ga-adịkwa, nʼihi na ọ bụ ihe m chọrọ.
[Dizendo]: Este é o meu repouso para sempre; aqui habitarei, pois assim desejei.
15 Aga m eji ọtụtụ nri dị iche iche gọzie ya; aga m eji nri mee ka afọ ju ndị ogbenye ya.
Abençoarei seu sustento abundantemente, [e] fartarei seus necessitados de pão.
16 Aga m eji nzọpụta yinye ndị nchụaja ya niile dịka uwe, ndị nsọ ya ga-abụ abụ nʼihi ọṅụ.
E a seus sacerdotes vestirei de salvação; e seus santos gritarão de alegria abundantemente.
17 “Nʼebe a ka m ga-eme ka mpi puputara Devid ma debekwa oriọna nʼihi onye m e tere mmanụ.
Ali farei brotar o poder de Davi; e preparei uma lâmpada para o meu ungido.
18 Aga m eyikwasị ndị iro ya ihere dịka uwe ma aga eji okpueze mara mma chọọ isi ya mma.”
A seus inimigos vestirei de vergonha; mas sobre ele florescerá sua coroa.