Abụ Ọma 120

1 Abụ nrigo. Ana m akpọku Onyenwe anyị nʼime nsogbu m, ọ na-azakwa m.

En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

2 O Onyenwe anyị, zọpụta m site nʼegbugbere ọnụ okwu ụgha na ire na-ekwu okwu aghụghọ.

HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

3 Gịnị ka a ga-eme gị, ọ bụkwa gịnị ọzọ ka a gatụkwasịri gị, gị ire aghụghọ?

Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

4 Ọ ga-eji àkụ dị nkọ nke dike nʼagha taa gị ahụhụ, ya na icheku ọkụ osisi brum na-ere ere.

Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

5 Ahụhụ dịịrị m nʼihi na m bi na Meshek, nʼihi na m bikwa nʼetiti ụlọ ikwu ndị Keda!

Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

6 Ogologo oge ka m binyere ndị kpọrọ udo asị.

Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

7 Abụ m onye udo; ma mgbe m kwuru okwu, okwu ha bụ okwu agha.

Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.