Sálmarnir 73

1 Guð er góður við Ísrael! Hann er góður þeim sem hreinlyndir eru.

En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

2 En hvað um mig? Ég var kominn á ystu nöf. Það munaði engu að mér skrikaði fótur og ég félli!

Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

3 Ég hafði fyllst gremju út af velgengni hinna hrokafullu.

ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

4 Þeim virtist ganga allt í haginn. Þeir eru hraustir og sterkir.

Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

5 Þeir virðast lausir við alla erfiðleika og áföll sem henda aðra.

De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

6 Hrokinn er eins og glitrandi festi um háls þeirra og þeir eru sveipaðir ofríki eins og skikkju.

Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

7 Þeir belgjast út af offitu og augu þeirra tútna af ágirnd.

Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

8 Þeir hæðast að Guði og hafa í hótunum við fólk hans. Hroki er í hverju orði.

De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

9 Þeir stæra sig gegn himninum og blaðrið í þeim heyrist um allar jarðir.

Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

10 Þjóð Guðs er orðlaus og gleypir í sig boðskap þeirra.

därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

11 „Guð virðist láta þá í friði, “segir fólk,

Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

12 „já, þessir guðleysingjar lifa áhyggjulausu lífi og verða ríkari með hverjum degi.“

Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

13 Hef ég eytt tíma mínum til einskis? Er til nokkurs að kappkosta að lifa heiðvirðu lífi?

Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

14 Allt sem ég hef upp úr því er erfiði og strit – alla daga, sí og æ!

jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

15 Ef ég talaði með þessum hætti, væri ég að bregðast lýð þínum.

Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

16 En þetta er samt svo torskilið – velgengni þeirra sem hata Drottin.

När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

17 En dag einn fór ég í helgidóm Drottins til að íhuga, og þá hugleiddi ég framtíð þessara vondu manna.

till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

18 Sá vegur sem þeir ganga mun enda í skelfingu. Skyndilega mun þeim skrika fótur og þeir hrasa og steypast fram af brúninni, niður í hyldýpið.

Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

19 Það verður snöggur endir á allri „gæfunni“, skyndileg tortíming.

Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

20 Líf þeirra líkist draumi. Þeir munu vakna til veruleikans, eins og þegar menn vakna af draumsvefni og sjá að allt var ímyndun ein!

Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

21 Þegar ég skyldi þetta, fylltist ég hryggð og leið illa.

När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

22 Ég sá hve heimskur og fávís ég var. Ég hlýt að vera eins og skynlaus skepna í þínum augum, Guð!

då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

23 En samt elskar þú mig! Þú heldur í hægri hönd mína og varðveitir mig.

Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

24 Og áfram munt þú leiða mig með vísdómi þínum og speki.

Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

25 Hvern á ég að á himnum nema þig? Og þú ert sá sem ég þrái mest á jörðu!

Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

26 Heilsu minni hrakar og hjarta mitt þreytist, en Guð lifir! Hann er styrkur minn, ég fæ að tilheyra honum að eilífu.

Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

27 Drottinn, þeir sem hafna þér munu farast, því að þú eyðir þeim sem þjóna öðrum guðum.

Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

28 En hvað um mig? Ég vil komast eins nálægt Guði og ég get! Ég hef kosið að trúa á Drottin. Hann er skjól mitt. Ég vil vitna um það í allra áheyrn að margsinnis hefur hann bjargað mér á undursamlega hátt.

Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.