Sálmarnir 7
1 Ég treysti þér, Drottinn, Guð minn, að þú frelsir mig frá þeim sem ofsækja mig.
Davids oskyldighet, der han om söng Herranom, för Chus ords skull, den Jeminitens. Uppå dig, Herre, tröstar jag, min Gud; hjelp mig ifrån alla mina förföljare, och undsätt mig;
2 Þeir vilja ráðast á mig úr launsátri eins og ljón, særa mig og draga burt hálfdauðan. Láttu það ekki takast!
Att de icke få mina själ fatt såsom lejon, och sönderslita henne efter ingen hjelpare är.
3 En Drottinn, ef ég hefði illt fyrir stafni
Herre min Gud, hafver jag sådant gjort, och är orätt i mina händer;
4 – ef ég launaði gott með illu eða beitti nágranna mína órétti,
Hafver jag vedergullit dem ondt, som mig med frid läto, eller gjort dem skada, som mine fiender voro utan sak;
5 þá væri réttlátt að þú létir óvini mína eyða mér, fella mig og fótum troða.
Så förfölje min fiende mina själ, och få henne fatt, och nedtrampe mitt lif på markena, och lägge mina äro uti stoft. (Sela)
6 En Drottinn! Rís þú upp í reiði gegn ofstopa óvina minna. Vakna þú Drottinn! Láttu mig ná rétti mínum!
Statt upp, Herre, i dine vrede; upphäf dig öfver mina fiendars grymhet; och hjelp mig åter in i det ämbete, som du mig befallt hafver;
7 Safnaðu saman öllum þjóðum. Taktu þér sæti hátt uppi yfir þeim og dæmdu syndir þeirra.
Att folket må åter församla sig till dig; och för deras skull kom upp igen.
8 En mig, Drottinn, lýstu mig réttlátan svo allir heyri, auglýstu réttlæti mitt og ráðvendni.
Herren är domare öfver folken; döm mig, Herre, efter mina rättfärdighet och fromhet.
9 Stöðvaðu alla illsku, Drottinn, og blessa þá sem í einlægni tilbiðja þig. Því að þú, réttláti Guð, kannar hugarfylgsni mannanna og rannsakar viðhorf þeirra og tilgang.
Låt på de ogudaktigas ondsko en ände varda, och fordra de rättfärdiga; ty du, rättfärdige Gud, pröfvar hjerta och njurar.
10 Guð er skjöldur minn. Hann mun vernda mig. Hann frelsar þá sem hjartahreinir eru.
Min sköld är när Gudi, hvilken de rätthjertade hjelper.
11 Guð er fullkomlega réttlátur dómari og dag hvern gremst honum illska hinna vondu.
Gud är en rätt domare, och en Gud, som dageliga hotas.
12 Ef þeir iðrast ekki mun hann bregða sverði og eyða þeim. Hann hefur spennt boga sinn
Vill man icke omvända sig, så hafver han hvässt sitt svärd, och spänt sin båga och måttar till;
13 og lagt eldlegar örvar á streng, – banvænar örvar.
Och hafver lagt der dödelig skott uppå; sina pilar hafver han tillredt, till att förderfva.
14 Hinn illi bruggar launráð og íhugar vélabrögð sín. Hann lætur til skarar skríða með lygum og svikum.
Si, denne hafver ondt i sinnet, med olycko är han hafvandes; men ett fel skall han föda.
15 Hann falli á eigin bragði.
Han hafver grafvit ena grop, och kastat der grant ut, och är i den gropena fallen, som han gjort hade.
16 Ofbeldið sem hann ætlaði öðrum, verði honum sjálfum að fjörtjóni.
Hans olycka skall uppå hans hufvud komma, och hans arghet uppå hans hjessa falla.
17 Ég lofa og vegsama Drottinn, því hann er góður. Ég vil lofsyngja nafni Drottins, honum sem er öllum drottnum æðri.
Jag tackar Herranom för hans rättfärdighets skull, och vill lofva Herrans Namn, dens Aldrahögstas.
