Sálmarnir 38
1 Drottinn, ekki refsa mér, þótt þú sért reiður.
En Psalm Davids, till åminnelse. Herre, straffa mig icke i dine vrede, och näps mig icke i dine grymhet.
2 Örvar þínar standa í mér og hönd þín liggur þungt á mér.
Ty din skott äro fastnad i mig, och din hand trycker mig.
3 Vegna reiði þinnar er ég sjúkur maður, heilsa mín er farin vegna synda minna.
Det är intet helbregda på min kropp, för ditt hots skull; och ingen frid är i minom benom, för mina synders skull.
4 Syndir mínar líkjast flóði sem færir mig í kaf, eins og byrði sem ég kikna undan.
Ty mina synder gå öfver mitt hufvud; såsom en tung börda äro de mig för svåra vordna.
5 Ólykt leggur af sárum mínum – það er drep í þeim.
Min sår lukta och ruttna, för min galenskaps skull.
6 Ég er ráðþrota vegna synda minna. Ég ráfa um í angist liðlangan daginn.
Jag går krokot och mycket luto; hela dagen går jag sorgse.
7 Lendar mínar brenna af sviða og líkami minn er helsjúkur.
Ty mina länder borttorkas med allo, och intet helbregda är på minom kropp.
8 Máttur minn er þrotinn og ég er örvæntingu nær.
Jag är allt för mycket förkrossad och sönderslagen; jag ryter för mins hjertas oros skull.
9 Drottinn, ég þrái bót á meini mínu! Þú heyrir kvein mín og andvörp.
Herre, för dig är allt mitt begär; och min suckan är dig intet fördold.
10 Hjartað hamast í brjósti mér, kraftar mínir búnir og sjónin dvín.
Mitt hjerta bäfvar; min kraft hafver mig förlåtit, och mins ögons ljus är icke när mig.
11 Ástvinir mínir og góðir grannar forðast sjúkdóm minn og böl og frændur mínir eru á bak og burt.
Mine vänner och fränder stå gent mot mig, och se mina plågo, och mine näste träda fast fjerran.
12 Óvinir mínir sæta færis að drepa mig. Liðlangan daginn sitja þeir á svikráðum, brugga mér banaráð.
Och de der efter mina själ stå, de gildra för mig; och de som mig ondt vilja, rådslå huru de skada göra måga, och gå om med all list.
13 En illráð þeirra verka ekki á mig!
Men jag måste vara såsom en döfver, och höra intet; och såsom en dumbe, den sin mun intet upplåter;
14 Ég virði þá ekki viðlits. Áform þeirra rætast ekki,
Och måste vara såsom en den der intet hörer, och den der ingen gensvar i sinom mun hafver.
15 því að ég vona á þig, Drottinn, Guð minn. Kom þú og vernda mig.
Men jag bidar, Herre, efter dig; du, Herre min Gud, varder mig hörandes.
16 Þaggaðu niður í þeim sem hlæja að óförum mínum.
Ty jag tänker, att de ju icke skola glädjas öfver mig; om min fot stapplade, skulle de högeligen berömma sig öfver mig.
17 Ég er að falli kominn og angist mín er enn hin sama.
Ty jag är gjord till att lida, och min värk är alltid för mig.
18 Ég játa syndir mínar og iðrast þess sem ég hef gert.
Ty jag gör mina missgerning kunnoga, och sörjer för mina synd.
19 En ofsóknum óvina minna linnir ekki og heift þeirra minnkar ekki. Þeir hata mig án ástæðu.
Men mine fiender lefva, och äro mägtige; de mig utan skuld hata, äro store.
20 Þeir launa mér gott með illu, hata mig fyrir góðverk mín.
Och de mig ondt göra för godt, sätta sig emot mig; derföre, att jag far efter det godt är.
21 Yfirgefðu mig ekki, Drottinn. Vík ekki frá mér!
Förlåt mig icke, Herre; min Gud, var icke långt ifrå mig.
22 Komdu skjótt og hjálpaðu mér, þú frelsari minn!
Skynda dig till att göra mig bistånd, Herre, min hjelp.
