Sálmarnir 139
1 Drottinn, þú rannsakar mig út og inn og veist allt um mig.
För sångmästaren; av David; en psalm. HERRE, du utrannsakar mig och känner mig.
2 Hvort ég sit eða stend, það veist þú. Og þú lest hugsanir mínar úr fjarlægð!
Evad jag sitter eller uppstår, vet du det; du förstår mina tankar fjärran ifrån.
3 Þú veist hvert ég stefni og þekkir langanir mínar. Og hvort sem ég geng eða ligg, þá athugar þú það. Þú veist öllum stundum hvar ég er.
Evad jag går eller ligger, utforskar du det, och med alla mina vägar är du förtrogen.
4 Þú þekkir orðin á tungu minni áður en ég opna munninn!
Ty förrän ett ord är på min tunga, se, så känner du, HERRE, det till fullo.
5 Þú bæði fylgir mér og ferð á undan mér, leggur hönd þína á höfuð mitt og blessar mig.
Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
6 Þetta er stórkostlegt! Já, næstum of gott til að vera satt!
En sådan kunskap är mig alltför underbar; den är mig för hög, jag kan icke begripa den.
7 Hvert get ég farið frá anda þínum eða flúið frá augliti þínu?
Vart skall jag gå för din Ande, och vart skall jag fly för ditt ansikte?
Fore jag upp till himmelen, så är du där, och bäddade jag åt mig i dödsriket, se, så är du ock där. (Sheol h7585)
9 Ef ég svifi á skýjum morgunroðans og settist við fjarlæga strönd,
Toge jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag mig en boning ytterst i havet,
10 einnig þar mundi hönd þín leiða mig og ég finna styrk þinn og vernd.
så skulle också där din hand leda mig och din högra hand fatta mig.
11 Og þótt ég reyndi að læðast frá þér inn í myrkrið, þá myndi nóttin lýsa eins og dagur!
Och om jag sade: »Mörker må betäcka mig och ljuset bliva natt omkring mig»,
12 Því að myrkrið hylur ekkert fyrir Guði, dagur og nótt eru jöfn fyrir þér.
så skulle själva mörkret icke vara mörkt för dig, natten skulle lysa såsom dagen: ja, mörkret skulle vara såsom ljuset.
13 Öll líffæri mín hefur þú skapað, ofið þau í kviði móður minnar.
Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv.
14 Þökk, að þú skapaðir mig eins undursamlega og raun ber vitni! Þetta er dásamlegt um að hugsa! Handaverk þín eru stórkostleg – það er mér alveg ljóst.
Jag tackar dig för att jag är danad så övermåttan underbart; ja, underbara äro dina verk, min själ vet det väl.
15 Þú varst til staðar þegar ég var myndaður í leyni.
Benen i min kropp voro icke förborgade för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup.
16 Þú þekktir mig þegar ég var fóstur í móðurkviði og áður en ég sá dagsins ljós hafðir þú ákvarðað alla mína ævidaga – sérhver dagur var skráður í bók þína!
Dina ögon sågo mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blevo uppskrivna i din bok, de voro bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
17 Hugsanir þínar, ó Guð, eru mér torskildar, en samt eru þær stórkostlegar!
Huru outgrundliga äro icke för mig dina tankar, o Gud, huru stor är icke deras mångfald!
18 Ef ég reyndi að telja þær, þá yrði það mér ofviða því að þær eru fleiri en sandkorn á sjávarströnd! Já, ég mundi vakna eins og af draumi, en hugur minn, hann væri enn hjá þér!
Skulle jag räkna dem, så vore de flera än sanden; när jag uppvaknade, vore jag ännu hos dig.
19 Vissulega munt þú, Guð, útrýma níðingunum. Já, burt með ykkur, þið morðingjar!
Gud, o att du ville dräpa de ogudaktiga! Ja, måtte de blodgiriga vika bort ifrån mig,
20 Þeir guðlasta og hreykja sér upp gegn þér – hvílík heimska!
de som tala om dig med ränker i sinnet, de som hava bragt dina städer i fördärv!
21 Drottinn, ætti ég ekki að hata þá sem þig hata? Og ætti ég ekki að hafa viðbjóð á þeim?
Skulle jag icke hata dem som hata dig, HERRE? Skulle jag icke känna leda vid dem som stå dig emot?
22 Jú, ég hata þá, því að þínir óvinir eru mínir óvinir.
Jag hatar dem med starkaste hat; ja, mina fiender hava de blivit.
23 Prófaðu mig Guð. Rannsakaðu hjarta mitt og hugsanir mínar.
Utrannsaka mig, Gud, och känn mitt hjärta; pröva mig och känn mina tankar,
24 Sýndu mér það í fari mínu sem hryggir þig og leiddu mig svo áfram veginn til eilífs lífs.
och se till, om jag är stadd på en olycksväg, och led mig på den eviga vägen.
