Sálmarnir 106

1 Hallelúja! Drottinn, þökk sé þér því að þú ert góður! Elska þín varir að eilífu.

Halleluja. Tacker Herranom, ty han är mild, och hans godhet varar i evighet.

2 Hver getur talið upp öll máttarverk Guðs og hver getur lofað hann eins og rétt er og skylt? Enginn!

Ho kan uttala Herrans dråpeliga gerningar? och prisa all hans lofliga verk?

3 Sæll er sá réttláti sem gerir nágrönnum sínum gott.

Salige äro de som budet hålla, och göra alltid rätt.

4 Drottinn, þegar þú blessar og bjargar fólki þínu, minnstu þá einnig mín.

Herre, tänk på mig efter den nåd, som du dino folke lofvat hafver; bevisa oss dina hjelp;

5 Gefðu mér hlut í velgengni þinna útvöldu, að fá að gleðjast með þeim og deila með þeim hjálp þinni.

Att vi måge se dina utkorades välfärd, och glädja oss att dino folke väl går, och berömma oss med dinom arfvedel.

6 Bæði við og feður okkar höfum margvíslega syndgað.

Vi hafve syndat med våra fäder; vi hafve misshandlat, och hafve ogudaktige varit.

7 Máttarverk þín í Egyptalandi mátu þeir lítils og fljótlega gleymdu þeir góðverkum þínum og risu gegn þér við hafið hið rauða.

Våre fäder uti Egypten ville icke förstå din under; de tänkte icke på dina stora godhet, och voro ohörige vid hafvet, nämliga röda hafvet.

8 En samt frelsaðir þú þá, hélst uppi heiðri nafns þíns og sýndir mátt þinn.

Men han halp dem för sitt Namns skull, så att han sina magt beviste.

9 Þú klaufst hafið, lagðir þurran veg um botn þess og leiddir þá þar í gegn.

Och han näpste röda hafvet, och det vardt torrt; och förde dem genom djupen, såsom genom ena öken;

10 Þannig frelsaðir þú þá frá óvinum þeirra.

Och halp dem ifrå deras hand, som dem hatade, och förlossade dem ifrå fiendans hand.

11 Síðan féll sjórinn aftur í farveg sinn og óvinir þeirra fórust – ekki einn komst af!

Och vattnet fördränkte deras fiendar, så att icke en qvar blef.

12 Þá loks trúðu þeir Drottni og sungu honum lofsöng.

Då trodde de uppå hans ord, och söngo hans lof.

13 En þeir voru fljótir að gleyma honum á ný! Þeir treystu ekki orðum hans

Men de förgåto snarliga hans gerningar, och bidde intet efter hans råd.

14 en heimtuðu sífellt meira og meira og reyndu eins og þeir gátu á þolinmæði Guðs.

Och de fingo lusta i öknene, och försökte Gud uti ödemarkene.

15 Og hann lét að vilja þeirra, en þó ekki að öllu leyti.

Men han gaf dem deras bön, och sände dem nog, tilldess dem vämjade dervid.

16 Þeir gerðu uppreisn gegn Móse og líka Aron, manninn sem Guð hafði valið til prests.

Och de satte sig upp emot Mose i lägrena; emot Aaron, Herrans heliga.

17 Þá opnaðist jörðin og gleypti Datan og flokk Abírams.

Jorden öppnade sig, och uppsvalg Dathan, och öfvertäckte Abirams rota.

18 Eldur féll af himni og eyddi illmennum þessum.

Och eld vardt ibland deras rota upptänd; lågen uppbrände de ogudaktiga.

19 Þeir gerðu sér líkneski af nauti, sem étur gras,

De gjorde en kalf i Horeb, och tillbådo det gjutna belätet;

20 og tilbáðu það í stað hins dýrlega Guðs!

Och förvandlade sina äro uti ens oxas liknelse, den gräs äter.

21 Þannig óvirtu þeir Guð, frelsara sinn,

De förgåto Gud sin Frälsare, som så stor ting uti Egypten gjort hade;

22 sem gert hafði undur og tákn í Egyptalandi og við hafið rauða.

Vidunder i Hams land, och förskräckeliga gerningar i röda hafvet.

23 Þess vegna áformaði Guð að eyða þeim öllum. En Móse, hans útvaldi þjónn, tók sér stöðu milli fólksins og Guðs og bað hann að láta af reiði sinni og tortíma þeim ekki.

Och han sade, att han ville förgöra dem, om Mose hans utkorade den plågan icke förtagit hade, och afvändt hans grymhet, att han icke platt skulle förderfva dem.

24 Og ekki vildu þeir inn í fyrirheitna landið, þeir treystu ekki að Guð mundi vernda þá.

Och de föraktade det lustiga landet; de trodde icke hans ordom;

25 Þeir kvörtuðu í tjöldum sínum og fyrirlitu skipun hans.

Och knorrade i deras hyddom; de lydde intet Herrans röst.

26 Þá ákvað hann að láta þá deyja í eyðimörkinni,

Och han hof upp sina hand emot dem, att han skulle nederslå dem i öknene;

27 tvístra afkomendum þeirra meðal þjóðanna og herleiða þá til annarra landa.

Och kasta deras säd ibland Hedningarna, och förströ dem i landen.

28 Og hjá Peór gengu forfeður okkar í lið með fylgjendum Baals og báru fram fórnir til dauðra skurðgoða.

Och de gåfvo sig till BaalPeor, och åto af de döda afgudars offer;

29 Það reitti Drottin til reiði og þess vegna braust út plága meðal þeirra.

Och förtörnade honom med sin verk; då kom ock en plåga ibland dem.

30 Hún hélst þar til Pínehas gekk fram og refsaði þeim sem henni höfðu valdið.

Då trädde Pinehas fram, och förlikte sakena, och plågan vände åter.

31 Hans verður ætíð minnst fyrir það réttlætisverk.

Och det vardt honom räknadt till rättfärdighet, ifrå slägte till slägte, i evig tid.

32 Hjá Meríba reitti Ísrael Drottin aftur til reiði og olli Móse miklum vanda,

Och de förtörnade honom vid trätovattnet; och de plågade Mose illa.

33 – hann reiddist og talaði ógætileg orð.

Ty de bedröfvade honom hans hjerta, så att någor ord undföllo honom.

34 Og ekki útrýmdi Ísrael þjóðunum sem fyrir voru í landinu, eins og Guð hafði skipað þeim,

De förgjorde ock icke de folk, som dock Herren dem budit hade;

35 heldur blönduðust þeir heiðingjunum og tóku upp ósiði þeirra.

Utan de blandade sig ibland Hedningarna, och lärde deras verk;

36 Þeir færðu skurðgoðum þeirra fórnir og leiddust burt frá Guði.

Och tjente deras afgudom; de kommo dem på förargelse.

37 Þeir fórnuðu jafnvel börnum sínum til illra anda –

Och de offrade sina söner, och sina döttrar djeflom;

38 til hjáguða Kanverja – úthelltu saklausu blóði og vanhelguðu landið með morðum.

Och utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod, som de offrade Canaans afgudom; så att landet med blodskulder besmittadt vardt;

39 Þeir saurguðust af illverkum þessum, því að með hjáguðadýrkun sinni rufu þeir trúnað við Guð.

Och orenade sig med sinom gerningom, och hor bedrefvo med sin verk.

40 Vegna alls þessa reiddist Drottinn Ísrael, lýð sínum, og fékk viðbjóð á honum,

Då förgrymmade sig Herrans vrede öfver sitt folk, och han fick en styggelse till sitt arf;

41 og lét hann heiðnar þjóðir drottna yfir honum.

Och gaf dem uti Hedningars händer; så att öfver dem rådde de som dem hätske voro.

42 Ísrael var stjórnað af óvinum sínum og þeir kúguðu hann.

Och deras fiender plågade dem, och de vordo kufvade under deras händer.

43 Aftur og aftur leysti hann þá undan okinu, en þeir héldu áfram að óhlýðnast honum, uns syndir þeirra komu þeim á kné.

Han förlossade dem ofta; men de förtörnade honom med sin verk, och vordo få för deras missgerningars skull.

44 Samt bænheyrði hann þá og linaði þjáningar þeirra.

Och han såg till deras nöd, då han deras klagan hörde;

45 Hann minntist loforðsins sem hann gaf þeim og aumkaðist yfir þá í elsku sinni,

Och tänkte på sitt förbund, som han med dem gjort hade; och det ångrade honom efter hans stora godhet;

46 svo að jafnvel þeir sem kúguðu þá, sýndu þeim miskunn.

Och lät dem komma till barmhertighet, för allom dem som dem fångat hade.

47 Ó, frelsaðu okkur, Drottinn Guð! Safnaðu okkur saman frá þjóðunum svo að við getum sameiginlega þakkað þér og lofað nafn þitt.

Hjelp oss, Herre vår Gud, och för oss tillhopa ut ifrå Hedningarna; att vi måge tacka ditt helga Namn, och begå ditt lof.

48 Lofaður sé Drottinn, Guð Ísraels, frá eilífð til eilífðar. Og allt fólkið segi: „Amen!“Hallelúja.

Lofvad vare Herren, Israels Gud, ifrån evighet i evighet; och allt folk säga: Amen. Halleluja.