Zsoltárok 75

1 Az éneklőmesternek, az altashétre, Aszáf zsoltára, ének. Tisztelünk téged, oh Isten, tisztelünk; neved közel van, hirdetik csodatetteid.

För sångmästaren; "Fördärva icke"; en psalm, en sång av Asaf. Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

2 Ha megszabom a határidőt, én méltányosan ítélek.

"Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

3 A föld és annak minden lakosa elcsügged; én erősítem meg annak oszlopait. (Szela)

Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga." (Sela)

4 A kérkedőknek azt mondom: Ne kérkedjetek; és a gonoszoknak: Ne emeljetek szarvat!

Jag säger till de övermodiga: "Varen icke övermodiga", och till de ogudaktiga: "Upphöjen ej hornet."

5 Ne emeljétek magasra szarvatokat, ne szóljatok megkeményedett nyakkal;

Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

6 Mert nem napkelettől, sem napnyugattól, s nem is a puszta felől támad a felmagasztalás;

Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

7 Hanem Isten a biró, a ki egyet megaláz, mást felmagasztal!

nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

8 Mert pohár van az Úr kezében, bortól pezseg, nedvvel tele; ha tölt belőle, még seprejét is iszsza és szopja a föld minden gonosztevője.

Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

9 Én pedig hirdetem ezt mindörökké, és éneket mondok a Jákób Istenének.

Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

10 És a gonoszoknak szarvait mind letördelem; az igaznak szarvai pedig felmagasztaltatnak.

Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.