Zsoltárok 63

1 Dávid zsoltára, mikor a Júda pusztájában volt. Isten! én Istenem vagy te, jó reggel kereslek téged; téged szomjúhoz lelkem, téged sóvárog testem a kiaszott, elepedt földön, a melynek nincs vize;

En psalm av David, när han var i Juda öken. Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

2 Hogy láthassalak téged a szent helyen, szemlélvén a te hatalmadat és dicsőségedet.

Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

3 Hiszen a te kegyelmed jobb az életnél: az én ajakim hadd dicsérjenek téged.

Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

4 Áldanálak ezért életem fogytáig; a te nevedben emelném fel kezeimet.

Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

5 Mintha zsírral és kövérséggel telnék meg lelkem, mikor víg ajakkal dicsérhet téged az én szájam!

Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

6 Ha reád gondolok ágyamban: őrváltásról őrváltásra rólad elmélkedem;

när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

7 Mert segítségem voltál, és a te szárnyaidnak árnyékában örvendeztem.

Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

8 Ragaszkodik hozzád az én lelkem; a te jobbod megtámogat engem.

Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

9 Azok pedig, a kik veszedelemre keresik lelkemet, a föld mélységeibe jutnak.

Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

10 Szablya martalékaiul esnek el, és a rókáknak lesznek eledelei.

De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

11 A király pedig örvendezni fog Istenben; dicséri őt mindaz, a ki ő reá esküszik; mert bedugatik a hazugok szája.

Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.