Zsoltárok 60

1 Az éneklőmesternek a susanheduthra, Dávidnak tanító miktámja; Mikor harczolt a mesopotámiai szirusokkal és a czóbai szirusokkal; és visszafordult Joáb és megverte az Edomitákat a Sóvölgyben, tizenkétezeret. Isten, elvetettél minket, elszélesztettél minket; megharagudtál, hozz vissza minket!

För sångmästaren, efter "Vittnesbördets lilja"; en sång, till att inläras; av David, när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man. Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

2 Megrendítetted ez országot, ketté szakasztottad; építsd meg romlásait, mert megindult.

Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

3 A te népeddel nehéz dolgokat láttattál: bódító borral itattál minket.

Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

4 Adtál a téged félőknek zászlót, melyet felemeljenek az igazságért. (Szela)

Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. (Sela)

5 Hogy megszabaduljanak a te kedveltjeid: segíts jobboddal és hallgass meg minket!

På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

6 Az ő szent helyén mondotta Isten: Örvendezek, kiosztom Sikemet és kimérem a Szukkót völgyét:

Gud har talat i sin helgedom: "Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

7 Enyim Gileád és enyim Manasse, Efraim az én fejemnek oltalma: Júda az én törvény-rendelőm.

Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

8 Moáb az én mosdómedenczém, Edomra vetem az én sarumat; te Filisztea nékem örülj!

Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land."

9 Kicsoda vezet engem az erős városba? Kicsoda kisért el Edomig engem?

Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

10 Nem te-é, oh Isten, a ki megvetettél minket, s nem vonultál ki, oh Isten, a mi seregeinkkel?

Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

11 Segíts ki minket a nyomorúságból, mert emberi segítség hiábavaló.

Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

12 Istennel győzedelmet nyerünk, s ő tapodja el ellenségeinket.

Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.