Zsoltárok 55

1 Az éneklőmesternek, hangszerekkel; Dávid tanítása. Hallgasd meg, Isten, az én imádságomat, és ne rejtsd el magadat az én könyörgésem elől;

För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David. Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

2 Figyelmezz én reám és hallgass meg engemet; mert keseregve bolyongok és jajgatok!

Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

3 Az ellenségnek szaváért és a hitetlenek nyomorgatásáért: mert hazugságot hárítanak reám, és nagy dühösséggel ellenkeznek velem.

vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

4 Az én szívem reszket bennem, és a halál félelmei körülvettek engem.

Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

5 Félelem és rettegés esett én reám, és borzadály vett körül engem.

Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

6 Mondám: Vajha szárnyam volna, mint a galambnak! Elrepülnék és nyugodnám.

Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

7 Ímé, messze elmennék és a pusztában lakoznám. (Szela)

Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. (Sela)

8 Sietnék kiszabadulni e sebes szélből, e forgószélből.

Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

9 Rontsd meg Uram, és oszlasd meg az ő nyelvöket; mert erőszakot és háborgást látok a városban.

Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

10 Nappal és éjjel körüljárják azt annak kőfalainál, bent hamisság és ártalom van abban.

Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

11 Veszedelem van bensejében; s nem távozik annak teréről a zsarnokság és csalárdság.

ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

12 Mert nem ellenség szidalmazott engem, hisz azt elszenvedném; nem gyűlölőm emelte fel magát ellenem, hiszen elrejtettem volna magamat az elől:

Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

13 Hanem te, hozzám hasonló halandó, én barátom és ismerősöm,

Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

14 A kik együtt édes bizalomban éltünk; az Isten házába jártunk a tömegben.

du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

15 A halál vegye őket körül, elevenen szálljanak a Seolba; mert gonoszság van lakásukban, kebelökben. (Sheol h7585)

Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan. (Sheol h7585)

16 Én az Istenhez kiáltok, és az Úr megszabadít engem.

Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

17 Estve, reggel és délben panaszkodom és sóhajtozom, és ő meghallja az én szómat.

Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

18 Megszabadítja lelkemet békességre a rám támadó hadtól, mert sokan vannak ellenem.

Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

19 Meghallja Isten és megfelel nékik, (mivelhogy ő eleitől fogva trónol, (Szela) a kik nem akarnak megváltozni és nem félik az Istent.

Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. (Sela) Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

20 Kezeit felemelte a vele békességben lévőkre; megszegte az ő szövetségét.

Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

21 A vajnál simább az ő szája, pedig szívében háborúság van; lágyabbak beszédei az olajnál, pedig éles szablyák azok.

Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

22 Vessed az Úrra a te terhedet, ő gondot visel rólad, és nem engedi, hogy valamikor ingadozzék az igaz.

Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

23 Te, Isten, a veszedelem vermébe taszítod őket; a vérszopó és álnok emberek életüknek felét sem élik meg; én pedig te benned bízom.

Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.