Zsoltárok 38
1 Dávid zsoltára emlékeztetőül. Uram, haragodban ne fenyíts meg engem; felgerjedésedben ne ostorozz meg engem!
En psalm av David; till åminnelse.
2 Mert nyilaid belém akadtak, és kezed rám nehezült.
HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
3 Nincs épség testemben a te haragodtól; nincs békesség csontjaimban vétkeim miatt.
Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
4 Mert bűneim elborítják fejemet; súlyos teherként, erőm felett.
Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
5 Megsenyvedtek, megbűzhödtek sebeim oktalanságom miatt.
Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
6 Lehorgadtam, meggörbedtem nagyon; naponta szomorúan járok.
Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
7 Mert derekam megtelt gyulladással, és testemben semmi ép sincsen.
Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
8 Erőtlen és összetört vagyok nagyon, s szívem keserűsége miatt jajgatok.
Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
9 Uram, előtted van minden kívánságom, és nincs előled elrejtve az én nyögésem!
Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
10 Szívem dobogva ver, elhágy erőm, s szemem világa – az sincs már velem.
Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
11 Szeretteim és barátaim félreállanak csapásomban; rokonaim pedig messze állanak.
Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
12 De tőrt vetnek, a kik életemre törnek, és a kik bajomra törnek; hitványságokat beszélnek, és csalárdságot koholnak mindennap.
Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
13 De én, mint a siket, nem hallok, és olyan vagyok, mint a néma, a ki nem nyitja föl száját.
Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
14 És olyanná lettem, mint az, a ki nem hall, és szájában nincsen ellenmondás.
Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
15 Mert téged vártalak Uram, te hallgass meg Uram, Istenem!
ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
16 Mert azt gondolom: csak ne örülnének rajtam; mikor lábam ingott, hatalmaskodtak ellenem!
Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
17 És bizony közel vagyok az eleséshez, és bánatom mindig előttem van.
Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
18 Sőt bevallom bűneimet, bánkódom vétkem miatt.
Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
19 De ellenségeim élnek, erősödnek; megsokasodtak hazug gyűlölőim,
ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
20 És a kik jóért roszszal fizetnek; ellenem törnek, a miért én jóra törekszem.
Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
21 Ne hagyj el Uram Istenem, ne távolodjál el tőlem!
de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
22 Siess segítségemre, oh Uram, én szabadítóm!
Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig. Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.
