Jób 39
1 Tudod-é a kőszáli zergék ellésének idejét; megvigyáztad-é a szarvasok fajzását?
Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?
2 Megszámláltad-é a hónapokat, a meddig vemhesek; tudod-é az ellésök idejét?
Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?
3 Csak összegörnyednek, elszülik magzataikat, vajudásaiktól megszabadulnak.
De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.
4 Fiaik meggyarapodnak, a legelőn nagyranőnek, elszélednek és nem térnek vissza hozzájok.
Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.
5 Ki bocsátotta szabadon a vadszamarat, ki oldozta el e szamárnak kötelét,
Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?
6 A melynek házául a pusztát rendelém, és lakóhelyéül a sósföldet?
Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.
7 Kineveti a városbeli sokadalmat, nem hallja a hajtsár kiáltozását.
Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.
8 A hegyeken szedeget, az ő legelőjén mindenféle zöld gazt felkeres.
Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.
9 Akar-é szolgálni néked a bölény? Avagy meghál-é a te jászolodnál?
Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?
10 Oda kötheted a bölényt a barázdához kötelénél fogva? Vajjon boronálja-é a völgyeket utánad?
Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?
11 Bízhatol-é benne, mivelhogy nagy az ereje, és munkádat hagyhatod-é reá?
Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?
12 Hiszed-é róla, hogy vetésedet behordja, és szérűdre betakarítja?
Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?
13 Vígan leng a struczmadár szárnya: vajjon az eszterág szárnya és tollazata-é az?
Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?
14 Hiszen a földön hagyja tojásait, és a porral költeti ki!
Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.
15 És elfeledi, hogy a láb eltiporhatja, és a mezei vad eltaposhatja azokat.
Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.
16 Fiaival oly keményen bánik, mintha nem is övéi volnának; ha fáradsága kárba vész, nem bánja;
Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.
17 Mert Isten a bölcseséget elfeledtette vele, értelmet pedig nem adott néki.
Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.
18 De hogyha néki ereszkedik, kineveti a lovat és lovagját.
Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.
19 Te adsz-é erőt a lónak, avagy a nyakát sörénynyel te ruházod-é fel?
Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?
20 Felugraszthatod-é, mint a sáskát? Tüsszögése dicső, félelmetes!
Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!
21 Lábai vermet ásnak, örvend erejének, a fegyver elé rohan.
Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.
22 Neveti a félelmet; nem remeg, nem fordul meg a fegyver elől;
Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.
23 Csörög rajta a tegez, ragyog a kopja és a dárda:
Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.
24 Tombolva, nyihogva kapálja a földet, és nem áll veszteg, ha trombita zeng.
Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.
25 A trombitaszóra nyerítéssel felel; messziről megneszeli az ütközetet, a vezérek lármáját és a csatazajt.
För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.
26 A te értelmed miatt van-é, hogy az ölyv repül, és kiterjeszti szárnyait dél felé?
Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?
27 A te rendelésedre száll-é fent a sas, és rakja-é fészkét a magasban?
Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?
28 A kősziklán lakik és tanyázik, a sziklák párkányain és bércztetőkön.
På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.
29 Onnét kémlel enni való után, messzire ellátnak szemei.
Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.
30 Fiai vért szívnak, és a hol dög van, mindjárt ott terem.
Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.
