Jób 39
1 Tudod-é a kőszáli zergék ellésének idejét; megvigyáztad-é a szarvasok fajzását?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Megszámláltad-é a hónapokat, a meddig vemhesek; tudod-é az ellésök idejét?
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 Csak összegörnyednek, elszülik magzataikat, vajudásaiktól megszabadulnak.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 Fiaik meggyarapodnak, a legelőn nagyranőnek, elszélednek és nem térnek vissza hozzájok.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Ki bocsátotta szabadon a vadszamarat, ki oldozta el e szamárnak kötelét,
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 A melynek házául a pusztát rendelém, és lakóhelyéül a sósföldet?
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 Kineveti a városbeli sokadalmat, nem hallja a hajtsár kiáltozását.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 A hegyeken szedeget, az ő legelőjén mindenféle zöld gazt felkeres.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 Akar-é szolgálni néked a bölény? Avagy meghál-é a te jászolodnál?
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 Oda kötheted a bölényt a barázdához kötelénél fogva? Vajjon boronálja-é a völgyeket utánad?
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 Bízhatol-é benne, mivelhogy nagy az ereje, és munkádat hagyhatod-é reá?
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 Hiszed-é róla, hogy vetésedet behordja, és szérűdre betakarítja?
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 Vígan leng a struczmadár szárnya: vajjon az eszterág szárnya és tollazata-é az?
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 Hiszen a földön hagyja tojásait, és a porral költeti ki!
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 És elfeledi, hogy a láb eltiporhatja, és a mezei vad eltaposhatja azokat.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 Fiaival oly keményen bánik, mintha nem is övéi volnának; ha fáradsága kárba vész, nem bánja;
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 Mert Isten a bölcseséget elfeledtette vele, értelmet pedig nem adott néki.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 De hogyha néki ereszkedik, kineveti a lovat és lovagját.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 Te adsz-é erőt a lónak, avagy a nyakát sörénynyel te ruházod-é fel?
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 Felugraszthatod-é, mint a sáskát? Tüsszögése dicső, félelmetes!
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 Lábai vermet ásnak, örvend erejének, a fegyver elé rohan.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 Neveti a félelmet; nem remeg, nem fordul meg a fegyver elől;
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 Csörög rajta a tegez, ragyog a kopja és a dárda:
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 Tombolva, nyihogva kapálja a földet, és nem áll veszteg, ha trombita zeng.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 A trombitaszóra nyerítéssel felel; messziről megneszeli az ütközetet, a vezérek lármáját és a csatazajt.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 A te értelmed miatt van-é, hogy az ölyv repül, és kiterjeszti szárnyait dél felé?
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 A te rendelésedre száll-é fent a sas, és rakja-é fészkét a magasban?
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 A kősziklán lakik és tanyázik, a sziklák párkányain és bércztetőkön.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 Onnét kémlel enni való után, messzire ellátnak szemei.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 Fiai vért szívnak, és a hol dög van, mindjárt ott terem.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
